Ola i Bolivia

La Paz har blivit kallt

2009-06-11T11:04:00.003-04:00

Utsikter sista kvällen i La Paz.

Så nu åker jag till varmare breddgrader. Hem till Sverige alltså. Och eftersom den här bloggen inte längre gör skäl för sitt namn så kommer den gå i ide på obestämd tid. Endast för att sticka upp sitt huvud om något väldigt spännande, roligt, tråkigt, tragiskt eller bissarrt boliviarelaterat händer (vilket det ju i o f s brukar göra med ganska jämna mellanrum).

Tack för den här tiden!

10 Boliviareflektioner, sista delen

2009-05-09T00:01:00.001-04:00

Idag sa jag perdón till en skyltdocka.

De fem bästa restaurangerna i La Paz: 1. La Pagoda - kinarestaurang i Zona Sur, 2. La Comedie, 3. Den spanska restaurangen bredvid Bravissimo och Cafe Alexander i Zona Sur, 4. Sultans Gyros 5. Det lilla cevichehaket i gränden bredvid Ketal på Calle 21 Zona Sur.

Jag räknade förhållande kollektivatrafik vs privatfordon under några minuter på vägen upp till stan. 70:42 visar på en bra användning av kollektivtrafik.

Följande svenska artister har jag hört på gymmet; Dr. Alban, Ace of Base, Cardigans, Roxette, Robyn, A-teens, E-type.

Häromdagen visades Ivan Obolos mål mot Brommapojkarna och mot Örgryte på ESPN.

Banco Nacional de Bolivia har en reklam som helt drar på videon till Take on me med A-ha. Låten i bakgrunden och blyertsanimerade människor.

Den bästa metaforen på länge levererades av vaktmästaren i min lägenhetsbyggnad igår. Han menade att, att se Man U och Barcelona spela fotboll var som att se en match på Playstation. Och det är ju så det är. Stenhårsda precisa passar, oklanderligt gröna gräsmattor och overkliga mottagningar.

Ola är ett effektfullt namn i Latinamerika. Dels har vi den uppenbara icebreakern (H)ola Ola. Sedan tror ofta människor som jag mailar med att jag är “Señorita Ola” vilket brukar göra särskilt medelålders män extra hjälpsamma. Dessutom heter rockring hula-hula (uttalas ola-ola) i Sydamerika vilket brukar rendera lite skämtsama höftsvängningar från dem som var med under hula-hula-boomen.

Efter att ha umgåtts med och hamnat i samma turistgrupper som en hel del engelsmän här i Bolivia, utser jag dem till min nya favvonationalitet. I mycket lika oss svenskar men lite roligare.

Bolivia är värt ett besök.

Övriga Boliviareflektioner

Att äta kakan och ha den kvar

2009-05-07T16:49:00.002-04:00

Området jag besökt eller bott i.

Jag har bott två år av mitt liv i Sydamerika och rest runt en del och känner mig som en riktig sydamerikaräv. Men när jag tittar på kartan och det område som jag rört mig inom inser jag att jag har en del kvar att besöka. Da para más!

Fler bilder...

2009-05-06T19:11:00.001-04:00

...från djungeln finns hos Micke.

Stockholmssyndromet Evos hemlighet?

2009-05-05T21:11:00.006-04:00

Jag har vid ett par tillfällen under tiden i Bolivia stött på oppositionella debattörer som hävdar att Evo-regeringen och folkrörelsebaserade MAS har Stockholmssyndromet att tacka för sitt breda folkliga stöd.

Stockholmssyndromet har som ni vet fått sitt namn från den speciella relation som uppstod mellan gisslan och gisslantagaren Clark Olofsson i Normalmstorgsdramat. Gisslan byggde efter ett tag upp en förståelse och till och med sympati för dem som berövat dem friheten. (Stockholmssyndromet som för övrigt kallas Helsingforssyndromet i en klassisk felsägning i någon av Die Hard-filmerna).

Samma mekanismer har, menar dessa debattörer (en jag läst i La Prensa och en annan i boken Ciudadano X), verkat för att få en kraftig majoritet av folket att stödja folkrörelsernas kamp under paraplyorganisationen MAS. Enligt detta sätt att resonera kan den sociala oro, de våldsamma demonstrationer och sabotage av infrastruktur som varit en del av MAS taktik för att göra sin röst hörd, liknas vid en gisslansituation där det bolivianska folket varit offret.

Men i stället för att vända sig mot orosmakarna har reaktionen blivit den motsatta. "Bolivianerna har förälskat sig i sina kidnappare", menar debattörerna. Den psykologiska mekanismen bakom förklaras av att "gisslan" tänker att människor som tar till så drastiska metoder måste ha starka argument bakom sin kamp. En annan mekanism är att man av rädsla för att bli offer för dessa metoder väljer att stödja dem i stället.

Jag tror inte att denna förklaringsmodell har särskilt stor bäring på fallet Bolivia. MAS stora stöd beror helt enkelt på att många, tidigare marginaliserade grupper, identifierar sig med Evo och ser (eller i alla fall såg) sin identitet uppgraderas med hans politik. En annan förklaring är missnöjesröstning och nyfikenhet på något nytt i den sorgliga raden av korrupta, inkompetenta och handfallna presidenter. Stockhomssyndromet kan kanske ha haft en marginell effekt på vissa medelklassväljare som stödde Evo.

Men nu tre år efter Evos maktövertagande är nog både Stockhomssyndrom och nyfikenhet pa något nytt överspelade mekanismer inför presidentvalet i december. Evo kommer säkert vinna ändå men med mångdubbelt fler missnöjda och skeptiska medborgare att regera över.

Djungeln

2009-05-04T21:08:00.008-04:00

Har precis kommit tillbaka efter fem dagar i djungeln. När man är där förstår man att det finns ett annat Bolivia långt ifrån Evos Altiplanocentriska världsbild.

Flygplatsen i Rurrenabaque.

En tam Tukan. Det snyggaste djuret jag sett.

Stupstock fortfarande i bruk i den lilla byn San José de Uchupiamonas, sex timmar uppför floden från närmsta tätort. Senast förra månaden för en man som misshandlat sin familj. Det är detta

som kallas justicia comunitaria som det varit så mycket debatt om i samband

med den nya konstitutionen. Tveksamt dock om konstitutionen öppnar för stupstock.

Fiske.

Fisk.

Solnedgång över Rio Tuichi.

Orm i natten.

Backpackerliv

2009-04-27T20:37:00.014-04:00

.

Saltar de Uyuni
.
I torsdags efter jobbet begav jag mig upp till bussterminalen för att ta det som skulle visa sig vara rena Gringo-expressen till Uyuni i sydvästra Bolivia. Israeler, svenskar, engelskmän, spanjorer, holländare, alla givetvis på väg till Bolivias kanske största turistattraktion, Saltöknen.
.
När jag satte mig på bussen hade någon paxat sätet bredvid med en tegelstensbok med titeln "Carra". Jag tittade närmare och såg att det var en tjock självbiografi av Liverpools ytterback Jaime Carragher. Hmm. Jag förstod att personen i fråga redan måste ha hunnit igenom typ Steven Gerrards, Glenn Hyséns, John Barnes och Robbie Fowlers biografier innan han kom ned på ytterbacksplats. Och att 1,5 av de 20 kilo han fick ta med sig i packningen från Europa bestod av denna bok. Han och hans sju kompisar visade sig vara trevligt bussällskap.
.
Väl i Uyuni efter 10 timmars hackig bussömn cirkulerade jag tillsammans med en svärm av intill förvirring lika backpackers - alla med inkamössa och en ryggsäck modell Obelix-bautasten på ryggen - runt på det lilla torget i väntan på att jeeparna skulle plocka upp oss för den tre dagar långa touren. Temperaturen kröp sakta över nollsträcket i den lilla ökenhålan.
.
Israeliska backpackers utgör en stor del av turisterna i Uyuni. Det är en tradition att efter den flera år långa tuffa militärtjänsten i Israel ta ett år och glömma allt i Sydamerika eller Sydostasien. Både i Uyuni och i La Paz turistkvarter finns det många butiker och guideföretag som har skyltar på hebreiska. Israelernas rykte i backpackerkretsar är rätt dåligt, de anses vara skräniga, hålla sig för sig själva och inte vara särskilt respektfulla för de platser de besöker.
.
I Bolivia väckte det förra året uppmärksamhet när ett gäng israeler fastnade på bild tillsammans med en boliviansk guide med troféer i form av dödade vilda djur i en nationalpark. I själva verket tror jag inte att israeliska backpackers skiljer sig särskilt mycket från andra, deras infekterade relation med övriga ryggsäcksresande kan lika gärna bero på den senare gruppens överrepresentation av dreadlockbehårad akademisk Che Guevara-vänster som givetvis inte har mycket till övers för Israel och israeler.
.
Jag hamnade hursomhelst med ett trevligt gäng i min jeep, engelskmän igen, som mer var som klubbkids från London än backpackers med trendiga kläder i stället för khaki-byxor, och med i-poden fulladdad med Jens Lekman. De hade bokat tour med engelsktalande guide men killen som körde vår bil kunde knappt säga offside på engelska så jag fick agera tolk och desperat gräva i min engelska vokabulär efter geologirelaterade glosor. Men vi hade trevligt ändå.
.

Kaktuskramare som motsätter sig utvinning av litium
i det som visat sig vara världens näst största reserv under
Saltöknens yta.

Kaktusö i saltöknen.
.

Många turister tittar på rolig sten.
.
Saltöknen utgör bara första dagen av touren, sedan åker man upp dit gejsrar, mineralstinna laguner, flamingor och altiplanons antiloper - vicuñan - regerar. Andra natten övernattade vi på 4500 meters höjd och saltöknen hade blivit till sand- och stenöknen. Det innebar också att all värme försvann med solnedgången. Föreställ er att man kommer första natten till en fjällstuga och i stället för att elda upp i öppna spisen öppnar alla fönster på vid gavel. Så var tempraturen i sovsalen. Vi värmde upp oss med några parti Yatzy och lite kokate.
.

Flamingo vittjar det giftigt salta och mineralstinna
vattnet efter plankton.

Nästa morgon åkte vi iväg vid fem och temperaturen låg på -15C. Stjärnhimlen är helt överväldigande på den helt molnfria högplatåhimlen, där Karlavagnen hänger upp och ner. Sedan tröttnade vi på laguner och började spela skämslåtar från mina reskamraters i-pods på bilstereon. Jag höll svenska fanan högt och spelade "The sign".
.

På väg hem.
.

Soppatorsk på upploppet.
.
Två punkteringar senare och efter en soppatorsk fem minuter före mål, kom vi tillbaka till Uyuni. Jag åkte tillbaka till La Paz och kände att tre dagar i taget är en lagom dos backpackerliv.

***
.

Väl hemma kunde jag konstatera att mitt Allsvenska tips ligger i fas och att DIF kom undan med 0-2 mot Brommapojkarna...

Konspirationen mot Morales

2009-04-23T16:10:00.002-04:00

Sedan tre misstänkta terrorister skjöts till döds på ett hotell i Santa Cruz förra veckan har en märklig historia rullats upp. I centrum finns en man vid namn Eduardo Rozsa Flores med ett mycket varierande CV. Han föddes i Bolivia av boliviansk pappa och ungersk mamma. Pappan var kommunist och hjälpte bland annat Che Guevara i dennes flykt genom Bolivia.

Familjen flydde till Chile undan militärdiktaturen i Bolivia och flyttade sen till Ungern när Pinochet tog över i Chile. Rozsa Flores fick militär utbildning i Ungern och Sovjetunionen. Senare i livet blev han journalist och jobbade under Jugoslavienkriget där han så småningom tog värvning på den kroatiska sidan.

Dessutom har han varit med i den katolska sekten Opus Dei för att sedan konvertera till Islam. Han fick en högt uppsatt position i det ungerska muslimska samfundet. Däremellan har han skrivit 10 böcker på ungerska och kroatiska och varit skådespleare i filmer om Jugoslavienkriget. En rätt så driftig snubbe med andra ord.

När de misstänkta terroristerna skjöts ihjäl i Santa Cruz och ett vapenförråd hittades insinuerade oppositionen mer eller mindre att det var en iscensättning av regeringen för att få sympati. Regeringarna i Irland, Ungern och Rumänien har också ifrågasatt nödvändigheten i att skjuta ihjäl deras medborgare, inte minst eftersom de saknar kriminellt förflutet.

Men nu har ungersk TV släppt en intervju med Rozsa Flores som gjordes för ett år sedan med villkoret att den skulle släppas endast “om det hände honom något”. I intervjun säger Flores att han blivit kallad till Santa Cruz för att samordna den regionala separatistiska motståndsrörelsen. Därmed har regeringen till viss del fått rätt i sina misstankar.

Nu frågar sig hela Bolivia vem det var han hade blivit “kallad” av. Regeringen tippar inte helt oväntat på “företagaroligarkin”. Vilket mycket väl kan stämma i någon mån.

Godisleverans - och Brommapojkarna på ESPN

2009-04-20T21:08:00.004-04:00

En kompis kollega som skulle hälsa på en La Paz-vän till mig var allt som behövdes för att denna sköna leverans skulle komma till mig. Tack Sofia! Och blandningen var ovanligt välavvägd med sura colanappar, hallondödskallar och sura jordgubbsrullar som påsens kungar.

Jag lovar att återbörda med en påse full av lösviktskokablad när jag kommer hem

***

Igår när jag låg och såg på det utmärkta oumbärliga Sportcenter på utmärkta oumbärliga ESPN, kom ett oväntat inslag inklämt mellan Mancehester U-Everton, Argentinska superklassikern Boca Juniors-River Plate och Nadal-Djokovic.

Då redovisades nämligen "Brommapojkarna-AIK Solna 2-3" i resultatgrafiken. Programledaren valde att inte försöka läsa Brommapojkarna överhuvudtaget utan sa att AIK hade vunnit och att argentinaren Mauro (i Sverige mer känd som Ivan) Obolo hade gjort ett av målen, vilket förmodligen var anledningen till denna aparta nyhet.

Får man gissa att det var första gången BP figurerade i ESPN.

Mordkomplott mot Evo?

2009-04-16T23:56:00.003-04:00

Ungerska, irländska och en boliviansk medborgare med bakgrund från Jugoslavienkriget ingår i den märkliga komplott som rullades upp igår i Santa Cruz. Tre "terrorister" skjöts till döds av polisen på ett hotell i den oppositionella staden och ytterligare två greps och fördes till La Paz. Regeringen pekar på en mordkomplott med utländska legosoldater mot presidenten. I samband med räden hittades sprängmedel och vapen.

I själva verket är det mesta fortfarande oklart kring vad denna härva egentligen handlar om. Regeringen ser det som ett naturligt steg i ett mönster av starkt Evo-hat hos den bolivianska högern. Högern ifrågasätter hela operationen och anar politiskt rävspel och kritiserar starkt polisoperationen som inte hade någon förankring hos Santa Cruz polismyndighet. Det senare är dock förståeligt om det verkligen rör sig om en konspiration mot Evo Morales.

Klart är att ett antal bombattentat riktats mot både regerings- och oppositionsföreträdare under de senaste månaderna och senast i förrgår även mot Bolivias katolske kardinal. Hur det hänger ihop med denna "terroristcell" återstår dock att se.

Ett förslag

2009-04-16T17:58:00.002-04:00

Imorgon tänkte jag komma med ett förslag om vem som borde bli partiledare i stället för Mona Sahlin för att s ska ha en chans att vinna valet 2010.

Hungerstrejk - den nya kohandeln

2009-04-14T20:54:00.003-04:00

I sitt standardverk Ideologi och strategi - Svensk politik under 130 år går Leif Lewin igenom vilka strategier en politiker kan använda sig av för att vända nederlag till vinst. Kohandel, manipulation av agendan, preferensbyte, partnerbyte och gud vet vad. Men en strategi har han glömt. Hungerstrejken.

Nu har denna metod återigen använts i Bolivia. Inget att höja på ögonbrynen åt kanske - om det inte vore för att det är självaste presidenten Evo Morales som vägrat mat under fem dagar. Så länge ni inte godkänner planerna för presidentval i december, sa Morales till oppositionen i kongressen, tänker inte jag äta. Eh....okej, måste oppositionen ha tänkt.

Till slut gick förslaget igenom, dock knappast tack vare Morales fasta. I stället nådde MAS och oppositionen en kompromiss som innebär att röstlängden ska uppdateras och kontrolleras för att så småningom - i ett oväntat spetsteknologiskt grepp - få en biometriskt utformning. Oklart hur ännu men många bolivianer är nu oroliga att de ska få lämna in sina vänstra lillfingrar till valmyndigheten.

Positivt dock att en kompromiss återigen har visat sig möjlig i Bolivia, det ger ett försiktigt hopp inför framtiden.

***

Det finns för övrigt de som skulle hävda att hungerstrejk är den mest hälsosamma kosthållningen i Bolivia. Annars får man räkna med så kallad Boli-Belly ungefär varannan månad.

Topplista latinamerikansk musik - sammanfattning

2009-04-14T20:10:00.012-04:00

Här kommer en översikt över topplistan med spanskspråkig musik som presenterats på bloggen de senaste veckorna:

1. Chichi Peralta - Procura
2. Ana Torroja - El 7 de septiembre
3. Shakira - Las de las intuición
4. Ricardo Arjona - La Nena
5. Shakira - Bruta, Ciega, Sordomuda
6. Los Prisioneros - El baile de los que sobran
7. Intocables - Fuerte no soy
8. Maná - Vivir sin aire
9. Los Jaivas, Illapu, Los Tres - Todos Juntos
10. Jarabe de Palo - Grita
11. Fernando Delgadillo - Fuerte no soy
12. Aventura - Obsesión
13. El gran silencio - Circulo de sol
14. Rosana - Fuego Lento
15. Illapu - Vuelvo
16. Maná - Clavado en un bar
17. Silvio Rodriguez - Ojalá
18. Shakira - Pies descalzos
19. La oreja de van Gogh - Cuidate
20. Soda Stereo - Musica Ligera

Nationstävlingen

Mex 5

Spa 4

Col 3
Chi 3

Dom Rep 2
Gua 1

Arg 1

Cub 1

van Damme-doktrinen

2009-04-13T19:39:00.006-04:00

van Damme

I jättesuccén No Logo som publicerades för tio år sedan och blev anti-globaliseringsrörelsens Bibel lades storföretagens lömska arbetsmetoder i dagen. Bland annat talade författaren Naomi Klein om dolda synergier; allianser mellan olika aktörer för att under skenbar valfrihet och service styra in oss i särskilda konsumtionsmönster där vi ska bli trogna de stora konglomeraten. Till exempel universitet som bara sålde Coca Cola companys drycker på campus eller Wall Mart som bara saluförde vissa livsmedelsföretags produkter.

Nu efter flera vändor i Latinamerika inser jag att jag är offer för en sådan utstuderad allians mellan film- och transportindustrin. Latinamerika har ett buss-system för långdistansresor som är överlägset det jag upplevt i Sverige och Europa. Jag har vant mig vid sköna säten av business class-karaktär, snacks, bingospel med priser för att underhålla passagerarna och ett rikt utbud av filmer.

Ett rikt utbud av filmer. Ja, ofta vaknar man mitt i natten av att någon med ett attackskri hoppar på nagon annan med ett samurajsvärd eller att en tankbil exploderar. Ljudnivån och våldsfrekvensen skulle, om det handlade om Sverige, få landets samlade Hem och skola-föreningar att dra Swebus inför rätta. Men här är det ingen som har något att invända. Och film visas det så att det står härliga till, man vet aldrig vilken 90-talsaction man ska bjudas på. Eller?

Under min resa till Potosí för ett par helger sedan insåg jag plötsligt att jag var målet för en avancerad konspiration. För vad är det för ansikte som dyker upp där på bussens tjock-TV för att round-kicka och bunta ihop skurkarna. Jo samma granithuggna, solbrända anlete oavsett om man åker mellan Puno och Potosí, Puebla och Puerto Vallarta eller Paraguay och Patagonien. Nämligen den belgiske B-filmshjälten Jean-Claude van Dammes.

Hollywood och latinamerikanska bussbolag i en märklig symbios. Bara för att tvinga oss konsumenter att återupptäcka en begravd genre och en pensionerad actionhjälte. Dags för svenska Exportrådet att komma med en motattack i form av en Dolph Lundgren-kampanj?

Presstopp

2009-04-11T18:34:00.002-04:00

Igår fick jag 332 poäng i Yatzy. Jag betraktar det som sydamerikanskt rekord tills någon bevisar motsatsen.

Ähum...

2009-04-09T09:52:00.003-04:00

Det har varit lite dåligt drag i kommentatorsfälten senaste tiden så jag la in två medvetna fel i de två senaste inläggen, för att se om det verkligen är någon som läser.

Och mycket riktigt, två signaturer som annars brukar figurera som "Vän av ordning" i Uppsala Nya Tidnings insändarspalter upptäckte felen.

Moment 22 utspelar sig ju under andra världskriget och EU-parlamentsvalet är vart femte år. Så klart...

Årets tröttaste event

2009-04-08T18:17:00.004-04:00

Finns det något tröttare och mer slentrianmässigt än en SM-final i hockey bäst av sju matcher mellan Färjestad och HV71. Det skulle i så fall vara ett val till EU-parlamentet.

Det senare är för övrigt rankat som världens segaste vart fjärde år återkommande händelse, strax efter Quarnevalen i Stockholm, skottdagen och den tretåiga träsksengångarens parningsdans.

Metaomröstning och Moment 22 i Sydamerikas Schweiz

2009-04-07T23:31:00.006-04:00

Ett av de roligare förslagen på länge kom igår från oppositionen i Bolivias provinser. Det har länge riktats kritik mot registret över röstberättigade i Bolivia. Vissa hävdar att venezolaner, icke existerande personer, fan och hans moster och ett och annat lamadjur har röstat i de senaste valen. I ett gemensamt uttalande krävde därför ett antal guvenörer att det ska hållas en folkomröstning om röstlängdens giltighet. Sug på den ett tag.

Alltså typ som om en jury i en rättegång skulle rösta om huruvida de har rätt att komma med ett utslag. Eller som om en fotbollsdomare skulle ge sig själv rött kort. Som direkt hämtat ur Joseph Hellers Moment 22 med andra ord. (För att få åka hem från Vietnamkriget måste man diagnostiseras som störd. Men bara den som frivilligt vill stanna kvar i kriget kan klassas som störd...).

Men det var som sagt bara ett förslag. MAS hade just denna invändning att det blir ett cirkelresonemang samt att det ju är med denna röstlängd som autonomiomröstningarna har hållits på vilka den regionala oppositionens legitimitet vilar. Bolivia aspirerar nu i alla fall helt klart på titeln Latinamerikas Schweiz med tanke på den svärm av folkomröstningar som hållits de senaste åren

Men till det epitetet finns många kandidater. Costa Rica och Uruguay brukar nämnas oftast tack vare sin relativa välfärd. Även Chile har ibland jämförts med Suiza av samma anledning.

Finns det något Latinamerikas Sverige då? Tja, som jag skrivit om tidigare kanske Brasilien... Eller inte. Däremot är det många som skulle vilja vara det. I alla fall om man får tro en snabb googling på "'la suecia de' America Latina". Upp kommer diverse debattinlägg om att Venezuela, Colombia, Chile, Uruguay mycket väl skulle kunna vara Latinamerikas Sverige om det inte vore för: ...korruption, ineffektivitet, inkompetens, politiskt käbbel etc. Sverige fungerar alltså fortfarande för vissa som en avlägsen projicering av det lyckade samhället. Eller är det Schweiz de menar?

***
.

I mitt hemlandsnostalgiska googlande hittade jag även följande spanska blogginlägg hyllandes VM-laget 94.

Topplista latinamerikansk musik - Vinnaren!

2009-04-04T12:10:00.004-04:00

#1 Chichi Peralta - Procura

Grattis Dominikanska Republiken! Grattis Chichi Peralta till förstaplatsen i olaibolivias topplista över latinamerikansk musik! Vinnaren är egentligen en rätt så ordinär salsakung från det karibiska salsabältet. Salsamusiken kan lätt bli enformig och banal särskilt om man bara lyssnar på den.

Men låten Procura slår an en ton som gör att den höjer sig över mängden. Långt över. Den andas en slags vemodig eufori som på något sätt, och nu kanske jag blir för sentimental, sammanfattar den latinamerikanska kontinentens mix av livsglädje och ävlan. Man blir glad på ett sorts upphöjt horisontblickande sätt när man hör den.

Men nu får Procura tala för sig själv.

***

Och nu utmanar jag givetvis alla andra latinamerikabloggare att utse sina favoriter!

Mobiltapp och Allsvenskt tips

2009-04-03T16:06:00.005-04:00

Jag tappade min mobil i en taxi i Potosí förra helgen i vilket nu allmänt betraktas som "världens högsta mobilsumpning". Så nu nås jag bara via mail.

***
.

Och när vi ändå är inne på listor här på bloggen. Här kommer slutställningen i årets Allsvenska, 8 månader i förväg!

1. AIK
2. IFK Göteborg
3. Elfsborg
4. Helsingborg
5. Kalmar FF
6. Halmstad
7. Malmö FF
8. Örebro
9. Djurgarden
10. Örgryte
11. GAIS
12. Trelleborg
13. Hammarby
14. Gefle
15. BP
16. Häcken

Topplista latinamerikansk musik - plats 2

2009-04-02T22:44:00.003-04:00

#2 Ana Torroja (y Miguel Bosé) - 7 de septiembre (2000)

Ana Torroja har en lång karriär i Spanien och Latinamerika bakom sig, först med syskongruppen Mecano på 80- och 90-talen och sedan som solo- och duettsångerska. En Spaniens Marie Fredriksson kanske man skulle kunna säga med den spröda men samtidigt mycket intagande rösten.

År 2000 gjorde hon en succéartad duett-turné med Miguel Bosé, Spaniens… Mauro Scocco kanske. Bland annat gjorde de sin version av Mecanos gamla hit 7 de septiembre. Detta är en ytterst vemodig sång om ett par som är på väg att bryta upp.

Miguel Bosés deltagande i det här klippet är inte stort, i stället är det Torroja som får fria tyglar. Och så bra det blir.

***

Nu är det ju helg så vinnaren får vänta till på måndag. Och jag tror inte ni kan gissa vem det är!

Bolivia-Argentina 6-1!!!

2009-04-01T19:49:00.004-04:00

Ja, det är inget aprilskämt, Maradonas (D10s existe, nu har jag sett honom) mannar fick sig en riktig utskåpning i VM-kvalet denna soliga La Paz-eftermiddag. Två faktorer bidrog till detta historiska resultat. Höjdsjuka och underskattning.

Argentina hade försökt den föga vetenskapliga taktiken att flyga in till La Paz bara någon timme innan match för att på något sätt överrumpla höjdsjukan. Kvalledarna Paraguay försökte samma sak i höstas och förlorade 4-2...

Resultatet blev det i särklass mest lealösa och orörliga lag jag någonsin sett på professionell nivå, och då följde jag ändå AIK nedflyttningssäsongen 04. Messi såg ut som en hockey-bockey-domare som står på mittplan och hänger på sargen och gestikulerar lite då och då. Flera bolivianer jag känner, uppgivna över sitt landslags placering i botten av tabellen, valde till och med att gå till stadion i argentinsk(!) tröja för att visa sin beundran för spanskamerikas storheter. I slutet av matchen sågs många bolivianer i blå-vit tröja jubla fram de grönas målfest.

Till saken hör att Maradona faktiskt gav sitt stöd till Evo Morales i dennes kampanj mot Fifa för att få fortsätta spela på 3600 meter. Två konsekvenser av matchen: Maradona kommer starkt ifrågasättas och höghöjdsfotbollen kommer återigen tas upp till debatt.

Bilder kommer säkert snart på Boliviadraken.

***

Upplösningen i latinolistan nedan!

Topplista latinamerikansk musik - plats 4-3

2009-04-01T19:15:00.008-04:00

#4 Ricardo Arjona - La nena (2002)

Stackars fattiga, våldsdrabbade, misskötta, vackra Guatemala har i alla fall en sak att glädja sig åt. Megastjärnan, Latinamerikas Bono, Ricardo Arjona. Han är nästan i nivå med Maná och Shakira i popularitet på kontinenten och har levererat hit efter hit under 20 år.

Vardagsrealismen och samhällskritiken light i Arjonas texter gör att alla kan ta till sig honom och känna att de lyssnar på en artist med lite tanke bakom.

Episka La nena, "Flickan", är inte någon av hans kändaste låtar men den bästa. Undertiteln är bitacora de un secuestro, noteringar från en kidnappning, och texten är ocksa en lång beskrivning av en kidnappning av en liten flicka. Här bildsatt med filmen Man on fire, på samma tema.

Temat får en att tänka på Runaway train och själva latens uppbyggnad har vibbar från November rain, inte sant?
.

,
#3 Shakira - Las de la intuición (2005)
,

,
Och så dyker hon upp igen Shakira, på bronsplats. Men jag kan redan nu avslöja att detta är hennes högsta placering. Det innebär också att jag indirekt utser Las de la intuición till Shakiras bästa låt. Och det ger ju lite ångest. För jag vet att imorgon kan jag inse att jag ju tycker att typ No creo är bättre och den fick inte ens plats på listan.
.
Ungefär som att välja sitt favoritlösviktsgodis. Väljer man sura colanappar kan man sedan vakna mitt i natten kallsvettig med skuldkänslor mot hallondödskallarna och de röda pastellfiskarna. Eller att välja sin favoritsmurf, muskelsmurfen, och gensat känna att man svikit glasögonsmurfen.
.
Las de la intuicion är ju dessutom fran Shakiras sämre mer slätstrukna period efter världslanseringen. Att det är den mest sedda musikvideon på youtube i Ryssland(!) är ju inte heller lovande. Men låten har en upptrappande energi och en refräng som är helt oemotstandlig. Så jag får stå mitt kast. Shakiras bästa. I alla fall idag.

Topplista latinamerikansk musik - plats 6-5

2009-03-31T19:15:00.007-04:00

#6 Los prisioneros - El baile de los que sobran (1986)

Så steppar vi upp listan ytterligare. El baile de los que sobran är något så, kan man tycka, banalt som en kritik av utbildningssystemet och av unga människors möjligheter till en försörjning, mitt under militärdiktaturen i Chile då annars försvinnanden, tortyr och politiska mord väckte världens vrede.

"Unanse al baile de los que sobran", anslut er till de överblivnas dans, handlar om den då som nu påtagliga segregationen mellan privata och statliga skolor i Chile. De som har förmånen att ha en gräddfil in på de bättre universiteten och de som blir över pateando piedras, sysslolösa "sparkandes småsten".

80-tals soundet är omisskänligt och de får till och med in en skällande hund i verserna. I början av 90-talet upplöstes Los Prisioneros bland annat på grund av en intern otrohetsaffär.

#5 Shakira - Bruta, ciega, sordomuda (1998)

Så är hon tillbaka, Shakira. Efter att ha spelat av min kompis kasset och om och om igen lyssnat igenom det (lite ojämna det ska erkännas) debutalbumet Pies descalzos, sueños blancos fick jag nys om att en ny skiva var på väg. Lyckligtvis hade pappan i min värdfamilj en skivaffär, så jag hängde på låset den dagen Dónde stán los ladrones levererades. Och jag blev inte besviken.

Shakira skrev själv de flesta låtarna och texterna som visar en helt annan udd än på de senare eurofierade albumen. Såväl Sartre och Marx som Michael Jacksson och den amerikanske psykiatikern Brian Weiss namedroppas på denna skiva som när Shakiras karriär summeras kommer vara hennes absoluta höjdpunkt precis som en av den latinamerikanska musikens överhuvudtaget.

Till och med nobelpristagaren, den magiske realisten Gabriel García Marquez, möjligen påverkad av patriotisk stolthet, gav i samband med detta album Shakira sin välsignelse och berömde hennes texter. Notera likheten i bildspråket med Alanis Morisettes ett år tidigare utgivna album. Notera också förvandlingen från rockig tjej med dreads i det första klippet till magdansande blondin efter världslanseringen något år senare.

Jag skulle kunna ta i princip vilken låt som helst från skivan och placera här på plats nummer fem. Men det får bli öppningsspåret tillika den stora hiten Bruta, ciega, sordomuda. "Fumlig, blind och dövstum" blev snart en riktig dansgolvsmagnet den sydamerikanska våren 1998. Och så vitt jag vet spelas den där än.

Topplista latinamerikansk musik - plats 8-7

2009-03-30T20:07:00.006-04:00

#8 Maná - Vivir sin aire

Maná har ju presenterats tidigare på listan med lite svängigare Clavado en un bar. Sin högsta placering får de dock, något förutsägbart eller trist kanske någon kan tycka, med megahiten Vivir sin aire. Ni som har lite Latinamerikaerfarenhet har redan hört den till leda. I skramlande gamla skolbussar på Nicaraguas landsbygd, som sista dansen på discon i Buenos Aires, på karaokebarer i La Paz, på skolavslutningar i Guadalajara eller i taxibilar i Bogotá med bara diskant på bilstereon.

Icke desto mindre förtjänar denna utsökt vackra ballad sin höga plats på listan. Texten är någon slags spansk motsvarighet till Vem kan segla förutan vind, fast tvärtom typ. "Como quisiera poder vivir sin aire, como quisiera poder vivir sin agua, me encantaría poder vivir sin ti."
Alltså: "Jag önskar jag kunde leva utan luft, utan vatten och om jag ändå kunde leva utan dig." Fantastisk, banal, smäktande latinamerikansk hjärtesorg. Återigen, sparsmakat bildsatt av någon youtube-kreatör.

#7 Intocable - Fuerte no soy

Som ni ser på bilden rör det sig på sjundeplatsen om någon sorts mexikanskt dansband. Men låt inte utseendet lura er. Intocable bjuder på mästerlig sång och en vemodig men samtidigt svängig melodi med en storslagen refräng. Det handlar om falnande kärlek

Intocable är egentligen Texas-mexikaner men har slagit stort i Mexiko. En lite udda fågel här på listan men ett band som snabbt kommer bli era favoriter!

Evo gör en Persson - igen!

2009-03-30T19:04:00.002-04:00

Så tyckte då Evo Morales att det var dags att ta fram sitt trumfkort igen mot trätobrodern Alan García, Perus president. Den senare menade i ett uttalande i nära anslutning till Havets dag-firandet i Bolivia att landet verkade ha gett upp sina anspråk på att få en korridor ut till kusten.

Det tog Evo som en förolämpning och sa i ett tal dagen efteråt att García "kanske beroende på sin övervikt är dåligt informerad". Minns hans tidigare uttalande om García som en tjock nyliberal. (Minns också Göran Perssons stillsamma undran om Maud Olofsson hade problem med vikten.)

García ska dock enligt obekräftade uppgifter ha kontrat med att "jag kom i alla fall före dig på olaibolivias lista över Sydamerikas presidenter!"...

Topplista latinamerikansk musik - plats 10-9

2009-03-29T15:13:00.008-04:00

#10 Jarabe de Palo - Grita (1997)

Att Jarabe de Palo är Spaniens svar på Bo Kaspers råder det inget tvivel om när man hör dem spela. Och ofta är de riktigt behagliga att lyssna på. Jarabe de Palo betyder ordagrant käpp-medicin och avser kort och gott ett kok stryk.

#9 Los Jaivas, Illapu, Los Tres - Todos Juntos

Todos juntos kom ut ett år före militärkuppen i Chile. Los Jaivas som gjorde låten tillhörde precis som Illapu som dök upp tidigare här på listan, den chilenska proggrörelsen "Nueva canción chilena". Och precis som Illapu hade medlemmarna i Los Jaivas en lång period i exil framför sig.

Denna låt kom med tiden att bli något av en chilensk We are the world, och har genom åren framförts av en mängd olika artister. Med plattityder som "varför leva så isolerade när jorden vill föra oss samman" och lite mer skarpsinnigt poetiska rader som, "varför ska solen överhuvudtaget skina på oss när vi inte ser våra medmänniskor i ögonen".

Här är det tre av den chilenska kulturvänstern och anti-pinochetismens främsta representanter som gör sin version.

Radioskugga i Potosí

2009-03-27T17:16:00.001-04:00

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om våndan och tjusningen med eftersändningar av idrott. Att lyckas mörka resultatet av en match och sedan avnjuta den ostört i efterhand är lika komplicerat som att, eh, röra ihop sin egen majonnäs. Så mycket som kan förstöra. Och nu är det dags igen. På lördag sänds nämligen Portugal-Sverige i eftersändning på ESPN.

Och den här gången tänker jag ta till mer extrema metoder för att lyckas. Jag beger mig på fredagskvällen till världens högsta stad, Potosí på 4100 meters höjd. (Ni som följt den här bloggen ett tag kanske är trötta på allt tjat om höjd. Men Bolivia har en väldigt bra marknad för “Världens högsta…vadsomhelst”. Det finna några andra städer i Tibet som också aspirerar på epitetet men de har bara några tusen invånare. Potosí har 150 000. Slut parantes.)

Jag kommer dit på morgonen och beger mig genast ner i gruvan “Cerro Rico”, det rika berget, som spanjorerna med uppspärrade ögon och saliv i mungipan hämtade hem enorma rikedomar från, i form av silver. Där stannar jag ett tag innan det är dags att bege sig till fotbollsstadion (japp, världens högsta där ligafotboll spelas) och se Real Potosí mot Aurora.

Konstigt kanske ni tycker att bege sig till en fotbollsstadion för att undvika ett fotbollsresultat, men jag utgår ifrån att alla på den matchen är aktivt ointresserade av Portugal-Sverige. Sedan åker jag till mitt hotell, jag har försäkrat mig om att rummet har ESPN. Först på söndagen känner jag att jag lugn kan se mig om i staden som en gång dessutom ska ha varit världens rikaste.

Topplista latinamerikansk musik - plats 12-11

2009-03-26T22:53:00.014-04:00

#12 Aventura - Obsesión (2003)

Den här har ni hört. Och förmodligen gillade ni den inte så mycket att ni tycker att den platsar på den här listan. Men då har ni inte lyssnat tillräckligt nogrannt. För Obsesión är vacker i sitt salsa-rytmiska vemod och dialogsången är ett grepp som man inte hör sa ofta men här blir det effektfullt.

Killen försöker övertyga tjejen om att lämna sin pojkvän och komma till honom. Tjejen förklarar för killen att han inte är kär – han är besatt! Och han slutar hos psykologen och utan vänner, så man får nog ge henne rätt. Lika enkelt som, ähum…, genialt tema.

#11 Fernando Delgadillo - Ten miedo de mi (1998)

Fernando Delgadillo tillhör den kategori manliga trubadurer som är så bra att de inte bryr sig om hur de ser ut. Med fula glasögon, gräslig frisyr, urtvättade kläder och svett på pannan framför han sin Ten miedo de mi, “Var rädd för mig”. Det är oklart varför man ska vara rädd för honom men om olycklig kärlek handlar det, det hörs kanske.

Om ni vill se hur han se ut får ni klicka er vidare från det här klippet i vilket låten kommer allra bäst till sin rätt. Lägg märke till hur snyggt han bygger upp låten med ett långt gitarrintro. När han sedan börjar sjunga blir man inte besviken. Ni kan också följa med i det imponerande antal ord han får in i melodin.

Om Magnus Ugglas “Trubaduren” (när en speleman en enda gång börjat sjunga på en gammal sång…) hade utspelats i Mexiko hade den handlat om en kille som plockar fram sin akustiska ur ett slitet fodral med Che Guevara- och Subcomandante Marcos-tygmärken på och börjat plocka Ten miedo de mi. Och respekt till honom i så fall för det krävs en del fingerfärdighet.

Det här är det bästa jag hört i visväg, möjligen i konkurrens med Håkan Hellströms version av Visa vid vindens ängar.

Topplista latinamerikansk musik - plats 14-13

2009-03-25T22:30:00.006-04:00

#14 Rosana - A fuego lento (1996)

Det finns inte så mycket att säga om Rosana förutom att jag är svag för hennes röst och hennes refränger. Så svag att jag bildsatt A fuego lento och lagt upp den på youtube...

#13 El Gran Silencio - Circulo de sol (2001)

El gran silencio, “den stora tystnaden”, från Monterrey är inte särskillt kända utanför Mexico. Men i sitt hemland har deras mix av rock, reggeae, ska, mexikansk folkmusik etc gjort dem närmast folkkära.

I Circulo de sol blandar de dragspel, rap, mexikansk ranchera-sång med mera och resultatet blir riktigt... medryckande. Och riktigt, riktigt bra. Ackorden är för övrigt de samma som i Always look on the bright side of life.

Topplista latinamerikansk musik - plats 16-15

2009-03-24T22:25:00.007-04:00

#16 Maná - Clavado en un bar (1997)

De andra riktiga superstjärnorna att kliva in på listan är de mexikanska pudelmjukrockarna i Maná. Latinamerikas i särklass största band i snart två decennier leverar refräng efter refräng som fastnar som kardborrar i en yllekofta. En mexikansk motsvarighet till Gyllene Tider och den genomsnittlige latinamerikanen kan säkert på rak arm nynna minst en 5-10 av sångaren och låtskrivaren - i konsekvensens namn Latinamerikas Per Gessle - Fher Olveras låtar.

Clavado en un bar , "fastvuxen i baren", är en av Manás rivigaste låtar och de lägger till och med in lite reggeae-baktakt versen. Dessutom med ett riktigt arenamässigt gitarrsolo. Latinamerikas förfestlåt nummer ett?

#15 Illapu - Vuelvo (1991)

De första - men inte sista - chilenarna på listan är folkmusikprotestsångarna Illapu. Tillsammans med bland annat Victor Jara och Violeta Parra utgjorde de under decenniet före statskuppen den chilenska proggvågen, Nueva Canción Chilena (den nya chilenska sången). Musiken har dock inte mycket gemensamt med den svenska proggen utan består av en modernisering av den andinska folkmusiken. Resultatet blir, tro det eller ej, mycket bra.

Medlemmarna i Illapu fick precis som många andra medlemmar av proggvågen leta sig utanför Chiles gränser (till Frankrike och Mexiko) under de mest repressiva Pinochet-åren. I samband med demokratiseringen kring decennieskiftet 80-90 kunde de dock återvända. Och sällan har känslan av att kunna bryta exilen beskrivits så storslaget som i deras stora hit Vuelvo (Jag vänder åter).

Traigo en mi equipaje del destierro
Amistad fraterna de otros suelos
Atrás dejo penas y desvelos
Vuelvo por vivir de nuevo entero

I landsförvisningens kappsäck
bär jag broderlig vänskap från andra kontinenter
Bakom mig lämnar jag sorgen och vakan,
nu återvänder jag för att leva hel igen.

Sångaren är för övrigt Magnus Ugglas och Guns 'n Roses-gitarristen Slash okände trillingbror. Har man tur kan man ibland se Illapu i typ Solnahallen givandes en konsert till Allende-nostalgiska exil-chilenare.

***

Någon låt du vill se på listan? Förslagslådan är fortfarande öppen.

Jag mötte Evo...

2009-03-23T22:34:00.003-04:00

...nej, det gjorde jag inte men jag såg honom livs levande för första gången igår. Han satt bredvid sin vicepresident García Linera på en provisorisk läktare för att övervara Día del Mar-paraderna i La Paz. Det var alltså Havets dag igår, högtidlighållande av dagen för 130 år sedan när Bolivia förlorade den sista biten av kustremsan till Chile. Samtidigt får bolivianerna möjlighet att vädra lite Chile-hat (från de flesta inte så allvarligt menat) och ropa ut krav på ett återtåg till havet.

Detta har varit ett nationellt trauma sedan 1879 och Bolivia tillhör därmed en grupp av 44 "Landlocked countries". (Lyckligtvis är Bolivia inte ett av de två "doubly landlocked countries" i världen, Liechtenstein och Uzbekistan, som måste korsa minst två länder för att komma till havet...). Den nya konstitutionen innehåller ett ovillkorligt krav att återigen få se Stilla havet skölja bolivianskt territorium.

Det är dock inte troligt inom en överskådlig framtid. Chile är dock beredda att diskutera fram "en annan lösning", vad det nu skulle vara.

***

Platserna 17 och 18 i topplistan nedan.

Topplista latinamerikansk musik - plats 18-17

2009-03-23T21:30:00.009-04:00

#18 Shakira - Pies Descalzos (1995)

(Låten börjar inte på riktigt förrän efter ca 30 sekunder)

Världens enda colombiansk-libanesiska superstar Shakira Mebarak gör alltså entré på listan på plats nummer 18. Hon gör det med sin första stora hit från 1995. Och för denna listas trovärdighets skull ska det sägas redan nu, min Shakira–bias är ganska stor. Men jag lovar att om hon dyker upp igen på listan ska det vara objektivt motiverat...

Första gången jag hörde hennes stämma strömmade den ut från en kassett i en raspig bilradio en vinterkväll 1998 i Angol i södra Chile. Jag frågade min kompis Freddy vem som sjöng och han svarade att det var Shakira från Colombia. Hennes säregna röst fick mig att föreställa mig en medelålders karibisk dam i stil med salsafarmor Celia Cruz eller nåt. Men det visade sig alltså vara 18-åriga Shakira med sitt genombrottsalbum Pies Descalzos.

För att vara skriven av en 18-årig redan då rätt så kommersialiserad kvinnlig latinamerikansk popartist är låtens text ganska vass (även om hon väljer att rimma på pepino och destino, gurka och öde...). Hon ifrågasätter om vi är så mycket lyckligare idag med all utveckling än när vi gick omkring Pies descalzos, barfota, och avslutar med en känga mot det sociala trycket i katolska samhällen där kvinnor under trettio som inte är gifta anses ha "missat sin chans" och får nöja sig med att vestir santos det vill säga sy kläder till helgonfigurer.

Notera att Shakira var lite rockigare på den tiden med gitarr på magen och svart hår.

#17 Silvio Rodriguez - Ojalá (1977)

(Det finns en mängd Live-versioner på youtube men låten kommer bäst till sin rätt i denna illustrerade version...)

Silvio Rodriguez är alla latinamerikanska vänsterintellektuellas favorittrubadur och en av de absoluta förgrundsfigurerna i nueva trova, den politiska vismusik som uppstod i samband med den kubanska revolutionen, i kontrast till den traditionella ranchera-musik av män i hatt som sjunger om unga kvinnor. Nueva trova har sin motsvarighet i Wiehe och Afzelius i Sverige som också flera gånger spelat tillsammans med Silvio Rodriguez.

Bilden av Silvio Rodriguez naggas dock i kanten av att han är något av Castros hovsångare. Han sitter till på köpet nu i det kubanska parlamentet.

Icke desto mindre är Ojalá något av Latinamerikas motsvarighet till typ... "Jag ger dig min morgon". Temat är alltså kärlek, inte politik, i detta fall. Ojalá som upprepas hela tiden är ett vanligt spanskt uttryck med arabiskt ursprung (från Insh´Allah) som betyder "om ändå" eller "hoppas".

Latinamerikansk musik - Topplistan!

2009-03-22T19:29:00.004-04:00

Då kör vi igång med den utlovade topplistan över latinamerikansk musik. De bästa, skönaste och maffigaste låtarna från den latinamerikanska populärmusikskatten. Kontinenten har en mycket levande musikscen inom en mängd olika genrer varav mycket lite når icke spansktalande musikkonsumenters öron. Därför ser jag också detta som en möjlighet att sprida det latinamerikanska rock-/popbudskapet lite.

Några spanska artister kommer också att tillåtas komma in på listan.

Kom gärna med kommentarer, klagomål och förslag - det finns några luckor kvar att fylla! Vi börjar nedan med platserna 19 och 20.

Topplista latinamerikansk musik - plats 20-19

2009-03-22T18:46:00.008-04:00

#20 Soda Stereo - Musica Ligera (1990)

Vi börjar listan med en låt som inte kan utelämnas i ett sådant här sammanhang. För när de första tonerna i Soda Stereos ”Musica ligera” strömmar ut ur högtalarna någonstans mellan Patagonien och Tijuana kan man lita på att det blir allsång och hoppande dans. Låten är också det allra mest emblematiska uttrycket för den så kallade Argentinarocken, den lite light-betonade men samtidigt med Latinamerikanska mått mätt rätt så alternativa musikstil, ibland med smålustiga texter, som föddes i slutet av 80-talet och början av 90-talet i post-diktaturens Argentina.

Denna stil karaktäriseras också av märkliga bandnamn som Enanitos Verdes (de gröna små dvärgarna), Los Fabulosos Cadillacs (de fantastiska cadillacarna), Bersuit Vergarabat (tungvrickning utan betydelse), Los Autenticos Decadentes (de autentiskt dekadenta) etc. Lätt tröttsam musikstil i vanliga fall men Musica Ligeras pampiga refräng är ett soundtrack of our lives för de flesta latinamerikaner mellan 15 och 40. Att publiken kan låten är det ingen tvekan om i det här klippet.

#19 La Oreja de van Gogh - Cuídate (2000)

"Van Goghs öra" från San Sebastian i Baskien slog igenom på allvar i hela den spansktalande världen med denna oerhört trallvänliga och refrängstarka megahit från 2000. LOVG har en lätt Cranberries-lik approach med den mycket röststarka sångerskan Amaia Montero i spetsen. Montero lämnade nyligen gruppen för att satsa på en solokarriär. Hon har nu ersatts av spanska "Popstars"-vinnaren Lerie Martinez.

Mer rött i Amerika

2009-03-19T21:55:00.006-04:00

Jag vet att ni sitter och är lite oroliga för att ni ska behöva ta helg utan att få reda vad det egentligen är för filur som vann preidentvalet i El Salvador i söndags.

Mauricio Funes representerar den gamla vänstergerrillan FMLN som numera är ett politiskt parti. Hans seger målar alltså den latinamerikanska kartan ännu rödare (även om lilla El Salvador, stort som Värmland, inte bidrar med så mycket yta). En varningsklocka ringer dock, Daniel Ortega, den lätt virrige antidemokratiske presidenten i Nicaragua sprang ju också ur en gammal gerrillaorganisation. Dock verkar Funes mer balanserad.

På en fråga om han tänker ansluta sig till Hugo Chavez bolivarianska revolution svarade Funes att han först och främst är president i El Salvador och inte per automatik behöver förhålla sig till Venezuela. Han sa också att han har följt Brasiliens Lulas regeringsperiod noggrannt och gärna hämtar inspiration från honom.

Funes verkar alltså snarare ansluta sig till den liberala delen av vänstervågen i Amerika. Samtidigt poängterade han att de salvadoranska storföretag som med olika kreativa metoder länge undsluppit skatt kan räkna med att inte komma undan med det längre.

Den amerikanska vänstervågen

Den amerikanska kartan blir allt rödare. Särskilt om man får klassa Obama som vänster... Dessutom bidrar Hans Enoksen från det grönländska socialdemokratiska partiet Siumut med mycket rött. Fast det visste ni ju redan.

Skidentusiasm

2009-03-18T13:32:00.016-04:00

Ja, ni har kanske undrat vad det var Boris hade med sig i bakluckan. Det var ju såklart skidpjäxor. Han hade skrapat ihop det som fanns i La Paz med omnejd i form av pjäxor och snowboardboots som vi fick prova inför helgens utflykt till glaciären Charquini på 5000 meter.

Området kring La Paz har tack vare sin höga höjd många snöklädda toppar och glaciärer. Fram tills för några år sedan kunde man stoltsera med världens högsta skidområde Chacaltaya. Men efter att liften rostat ihop och den globala uppvärmningen smält ned den tropiska glaciären brutalt får man nu gå upp om man vill åka skidor i Bolivia.

Vi åkte med en guide från Club Andino Boliviano La Paz och fyllde en folkabuss med skidentusiastiska expats och några bolivianska nybörjare. Efter några felåkningar och imponerande terrängkörning kom vi inte längre med bussen. Så vi fick helt enkelt börja traska med skidorna på ryggen upp mot den vita fläck i fjärran som tydligen skulle vara åkbar.

En bäck...
.

Ingenting som inte en La Paz-uppfostrad folkvagnsbuss klarar av
.

Jag och Jon, La Paz enda snowboardåkande britt. Vi väljer att vända ryggen
åt den vandring som väntar oss.
.

Men det är bara att börja traska. Skidorna känns lite malplacerade.
.

Men efter en dryg timme kom vi upp till glaciären på 5000 meter.
Dessutom med några centimeter nysnö.
.

Och fortsätta gå för att få några minuters åkning.
.

25 steg. Vila. 25 steg. Vila.

.

Och så några sköna svängar på perfekt underlag.

Finn fem friluftsvarumäreken (och vinn skidorna...)

Hemåt igen.

I väntan på uppkoppling

2009-03-16T21:23:00.005-04:00

I väntan på att cable guy från AXS ska komma och fixa min uppkoppling (vi hade stämmt träff idag men han valde att utebli) så kommer här några snabbisar.

Trots att varningsklockorna ringde som inför ett flyganfall över Dresden valde jag att haka på en spansk kompis på ett Aerolatino-pass idag. Det är precis som det låter och jag stod som en salongsberusad svensk affärsman med slipsen runt huvudet fuldansandes till Barry Manilows Copacabana på ett dansgolv på en Estlandsfärja. (Ja, i själva verket var jag ju en svensk affärsman med shorts fuldansandes till latinoversionen av Brittney Spears Crazy på ett gymgolv i La Paz).

***

Tyckte du nedräkningen över Sydamerikas bästa presidenter var dödstrist? Lugn, snart kommer något mycket roligare. De bästa latinolåtarna genom tiderna kommer inom kort räknas ned här på olaibolivia!

***

I förra veckan körde ett mycket märkligt ekipage ned från La Paz centrum till San Miguel där jag bor. En taxi med en passagerare vid namn Boris rullade fram till förväntansfulla utländska kunder med bakluckan full av en vara som knappast testats i San Miguel tidigare. Vad hade Boris med sig som var så eftertraktat? Ja det får du veta så snart jag får uppkoppling igen.

10 Boliviareflektioner IV

2009-03-12T01:18:00.001-04:00

I helgen hände något märkligt. En bil stannade och släppte mig över gatan när jag var ute och sprang.

Det finns en brandkår i La Paz. Men de sysslar nog mest med att ta ned katter från träd (nej just det det finns ju inte så många träd. Och inte katter heller av någon anledning, mest gatuhundar) och administration. Eldsvådor är nämligen ovanliga i syrefattiga La Paz.

I Sverige har ju Systemet otillgängliga öppettider på helgerna och på mellanölstiden täcktes dessa burkar över med skynken på söndagar. I Bolivia finns det något liknande. Fast tvärtom. På fredagar har den största snabbköpskedjan 10% rabatt på all sprit.

Bolivianerna är bättre än oss svenskar på att använda alla bilens funktioner. Varningsblinkers och tuta används till exempel på ett mycket frimodigt sätt här. Varningsblinkers="här står jag fast man inte får". Tuta="här kommer jag, deal with it".

Bolivia har som jag nämnt den tydligaste och mest välartikulerade spanskan jag känner till. Men den har såklart sina egenheter. Bland annat hängs språket upp mycket på s:en. Det gör att bolivianskan ibland låter som när man sitter i baksätet på en bil och hör ljudet från bilradio på låg nivå. "SSPSmummelmummelSPSSSmummelSS"

Det finns relativt många papperskorgar utplacerade längs La Paz huvudstråk.
.
Inte många känner till att Cochabambas och Santa Cruz (Bolivias vitare, rikare regioner) övre samhällsskikt har en egen form av rituell manlig och kvinnlig omskärelse. Befinner man sig i ett gäng unga vuxna ur denna grupp och delar ut en portion kokain kan man nämligen med 70 procents säkerhet anta att den dras upp i en omskuren, omformad och stympad näsa.

Man hör det man tror sig höra. Häromdagen fick jag en mailadress bokstaverad för mig över telefon. B som i Bolivia, R som i Ricardo och N som i Narco. Javisst N som i knarkhandlare inga konstigheter tänkte jag. Men mailet studsade och jag ringde tillbaka. Det var visst M som i Marco.

I Bolivia har jag ofta sett människor med en berusningsgrad jag sett på få andra ställen. De går och står fortfarande när de sedan länge passerat den normala gränsen för att däcka. Kanske beror det på den 90%-iga sprit som säljs på plastflaskor.

Mitt favoritfärdmedel är Trufi (Taxi de ruta fija), en Taxi med en bestämd rutt som man hoppar in i om det finns plats. En kollektivtrafikvariant av samåkning alltså. Kanske något att introducera i Sverige. Fast då skulle förstås de 4 kronor en 20-minuterstur kostar här snarare vara 70 kronor.

Fler Boliviareflektioner

Apropå Evo-regeringens hjärnsläpp

2009-03-12T01:01:00.000-04:00

Helgens regeringsstödda(?) mobb-attack på före detta vice presidenten Victor Hugo Cardenas hus och familj som jag skrev om igår fortsätter vara huvudnyheten i bolivianska medier. Läs boliviadrakens intressanta/tragiska analys av hur allt detta hänger ihop med den nya konstitutionen.

Ett kul, 10 år gammalt, klipp

2009-03-11T23:15:00.007-04:00

Från det ena till det andra. Läser att en omfattande intervjubok om fenomenet Broder Daniel kommit ut. Jag var aldrig något stort fan, upptäckte dem på senare år när deras samlingsalbum släpptes. De är helt klart ett unikum i svensk pophistoria, och deras flackande opolitiska frånvändhet var uppenbarligen religion för en hel generation unga folkhemsavfällingar.

Här är i alla fall ett kul youtube-klipp från 98 när Håkan Hellström fortfarande spelade i bandet. Man märker ganska tydligt vem som är depressivt avig på riktigt och bekväm i den rollen, och vem som egentligen är folklig och kommer att vara en återkommande gäst och stå i armkrok med Lasse Berghagen i Allsång på Skansen om bara några år.

Evo överträffar sig själv i uselhet

2009-03-10T19:13:00.004-04:00

I helgen skedde ett nytt fall av mobb-attack i Bolivia. Ett stort antal invånare i byn Huatajata attackerade före detta vice-presidenten Victor Hugo Cárdenas hus. I huset fanns hans fru och några andra släktingar som misshandlades av mobben. Huset vandaliserades och sprejades ned med slagord.

Cardenas är själv aymara (den dominerande ursprungsbefolkningen i La Paz-regionen) och anses som något av en klass-/rasförrädare efter att ha varit vicepresident under den kritiserade presidenten Gonis första mandatperiod samt att nyligen ha deltagit i nej-kampanjen mot konstitutionen.

Attacken är en inte helt uppseendeväckande händelse i politiskt ständigt explosiva Bolivia. Men Evo-regeringens hantering av händelsen har fått många, även bland dem som inte tror Evo om mycket gott, att gapa av bestörtning.

På en presskonferens i måndags kommenterade presidenten händelsen: "Om Cardenas vill undvika sådant här ska han hålla sig på bättre fot med ortsbefolkningen."

"I möten med medelklassen säger Cardenas att konstitutionen är en produkt för indianerna. Och till indianbefolkningen säger han att Evo försöker hålla indianerna från makten."

"Om han vill ha sin äganderätt respekterad", fortsatte Evo, "får han lösa sina meningsskiljaktigheter med sin comunidad och om han inte lyckas med det är det hans och hans familjs problem"

Regeringspartiet MAS taktik för att nå makten har varit folkliga resningar, protester och blockader. Något som förmodligen varit nödvändigt för att rasera de gamla rasistiska strukturerena. Men Evo Morales senaste uttalanden, att rättfärdiga fysiska angrepp på oppositionen, luktar Mugabe och skulle inte accepteras i något annat demokratiskt land. Men Evo har fortafarande många vänner i en romantiserande internationell vänster som förlåter mycket i det bolivianska politiska exprimentets namn.

I december i år är det presidentval. Evo och hans regering är inte Bolivias framtid. De har satt igång något som kan vara en historisk, positiv vändpunkt. Men det ideala skulle vara att en moderatare strömning inom MAS tog över, men någon stark sadan tycks inte finnas. Ett annat alternativ skulle vara en opposition som accepterar ursprungsbefolkningens återerövring av sin politiska röst. Men oppositionen är splittrad och ingen lovande kandidat finns. Bolivia får nog leva med Evos huvudlösheter en mandatperiod till.

Cykeltur med tyngdkraften

2009-03-08T14:09:00.014-04:00

Startposition en timme från La Paz på 4800 meter. Cyklarna var extremt stötdämpade kanadensiska downhill-modeller. Så även mina cykelkamrater. (Kanadensare alltså)

Första delen av turen gick snabbt nedför på en slingrande och fint asfalterad väg.

En sugande uppförsbacke att bita i. Resten var nedför.

In i dimman.

Vägen blev så småningom till grus och landskapet grönt och klimatet varmt.

En och annan bil tar fortfarande den gamla vägen från La Paz till tropikerna.

I helgen gav jag mig iväg på en av La Paz populäraste turistturer, 4 timmars cyckling från bergstopparna ovanför staden ner till den lilla staden Coroico i det tropiska landskapet 3000 fallhöjdsmeter ner.
.
Turen går på den smala grusväg som en gång var den enda förbindelsen mellan huvudstaden och den tropiska regionen i norra delen av departementet La Paz. På vänstersidan lurar ständigt ett respektingivande stup på ett par hundra meter. Nu finns dock en ny väg för biltrafik.

Förlåt Skövde

2009-03-08T02:15:00.001-04:00

Ja, jag böjer mig för kommentatorn några inlägg ner och ber Skövde kommun om ursäkt för jämförelsen med Oruro.

Passar dessutom på att på redaktionell plats puffa för att förlägga semestern till Skövde i sommar, ett rimligt val i dessa tider av finanskris.

Trodde du till exempel att turerna i Arns fotspår var passé? Nejdå, det råder två för en hela sommaren och nu med ett nytt inslag:

Se Arn spöa skiten ur Lisbeth Salander och spetsa hennes Mac på en hildebard!

58:orna

2009-03-05T21:25:00.004-05:00

I Sverige har vi pratat om den gyllene idrottsgenerationen 56:orna, Stenmark, Borg, Wassberg m fl, så länge jag minns.

Men frågan är om inte 58:orna smäller högre på det internationella planet. Och då talar jag inte om idrott utan om musik och inte om Sverige utan om USA.

Förra året fyllde nämligen Madonna, Michael Jackson och Prince 50 år.

Olivfärgad?

2009-03-05T12:42:00.003-05:00

Vilken oliv menar hon?

Jag läser just nu en bok (Historikern) där författaren vid ett antal tillfällen använder sig av metaforen olivfärgad för att beskriva hudfärgen hos karaktärerna (av europeiskt ursprung).

Nu undrar jag vilket solarium går dessa personer till alternativt vilken sjukdom lider de av?

Karnevaltider och den stora bocken Evo

2009-03-02T22:28:00.011-05:00

Höftvickningsdans

Paus i det svettiga karnevaldansandet

Blåsorkestrar bjuder in till allsång
.

Publiken står på läktare kring karnevalsvägen och kastar vattenballonger och

sprutar skum på varandra. Varvat med anti-Evo-sånger.
.

Kortkort-kort
.

Så är då en veckas karnevalyra i Bolivia över. Detta är årets största helg; dansgrupper och blåsorkestrar förbereder sig hela året (jag har haft en utanför mitt fönster på söndageftermiddagarna sedan i juni) för att tåga genom städernas gator i all sin färgprakt. Det är lite oklart vad som firas men något gruv-helgon är inblandat precis som Pachamama (Moder Jord).

Det mest kända och besökta karnevalståget går genom Oruro - en stad som under resten av året är berömt för att vara Bolivias tristaste stad, Altiplanons motsvarighet till Skövde, samt för att inte kunna uttalas av skånska boliviasvenskar (försök själva). Jag åkte dit med några kompisar och möttes av något som kan jämföras med Uppsala på Valborg x10. Det kastades vattenballonger och sprutades skum så det stod härliga till, och är man på det humöret och solen lyser i annars kalla Oruro är det riktigt kul.

Gatorna fylls med mer eller mindre koordinerade dansgrupper och blåsorkestrar likt de som följer kreolska begravningståg (om ni sett den där Bond-filmen när de är i New Orleans) fast de spelar bolivianska schlagers som den alltmer berusade publiken sjunger med i med fotbollsklacksemfas. En riktigt schysst gatufest helt enkelt.

Flickorna och kvinnorna njuter av att denna dag på året kunna höftvicka sig fram i symboliska små tygbitar till kjolar i annars rätt så katolskt moralistiska Bolivia. Männen utför en kraftfull krigsdans som förstärks av skallerormsskallror på fotlederna.

***

Vi stod kring Oruros centrala plaza och betalade ett par hundra kronor för våra platser; ett hutlöst pris med bolivianska mått mätt. Det gjorde också att publiken i närheten utgjordes av den delen av bolivianska befolkningen som inte har mycket till övers för presidenten.

I varje paus började så småningom sången "Evo, Evo cabrón...", direkt översatt getabock men här i meningen idiot, skitstövel, spridas i folkhavet. Ramsan innehåller "hijo de puta" och allusioner till hans mammas vandel. Den varvades med den gamla slagdängan "Evo cabrón, Linera maricón", alltså samma som ovan men med tillägget att vicepresidenten Linera skulle vara bög.

Splittringen i Bolivia gör sig alltså påmind på alla möjliga ställen och nivån på det politiska munhuggeriet underskrider kontinuerligt sig själv.

Evo: Ut med USA - in med Ryssland

2009-02-27T10:02:00.001-05:00

Latinamerikanska presidenter fortsätter att passera revy i Kreml. Nu senast var det Evo Morales tur, den fjärde presidenten på två månader (efter Argentinas, Nicaraguas och Kubas). Han diskuterade köp av helikoptrar för kokainbekämpning och samarbete på naturgasområdet.

Evo är uppenbarligen mycket nöjd med samarbetet med Ryssland och viftar gärna med sin ryska passtämpel norrut mot USA. I ett flera timmar långt radiotal under karnevalshelgen passade han på att dela ut några kängor mot USA. Bland annat anklagade han CIA för att köpa information från bolivianska statsanställda.

Problemet för Evo är att han inte kan presentera några bevis för detta. Det gör att han framstår som en lätt paranoid Chavez-kopia med sina svepande anklagelser. Å andra sidan kan man nog vid varje givet tillfälle utgå ifrån att USA sysslar med ganska hård underrättelseverksamhet i Latinamerika som ju i allt större utsträckning (fram till Obamas övertagande) har vänt grannen i norr ryggen, åtminstone i den politiska retoriken.

Tillfredställelsen med Rysslandssamarbetet är uppenbart och rymmer en dimension bortom det praktiska och materiella utbytet. Så här säger Evo:

“Latinamerika kommer inte längre vara Imperiets bakgård, de tiderna är slut. Och med Rysslands återkomst i Latinamerika kommer detta milleniums historia att se helt annorlunda ut.”

Skandalerna i katolska kyrkan

2009-02-24T10:55:00.006-05:00

Fallet med den förintelseförnekande prästen i Uppdrag Granskning har givetvis fått en del uppmärksamhet även här i Latinamerika. Nyligen blev han ju utvisad från Argentina på grund av sina uttalanden. Och den katolska kyrkan väcker lite sympati i övrigt också.

När jag var i Chile nyligen fick jag höra om en skandal med anknytning till skolan jag gick i när jag var utbytesstudent där. En präst som var "padre director", skolans andlige ledare, året innan jag kom har påträffats med bilder på nakna berusade pojkar från ett prästseminarium i Argentina. Han sitter nu i husarrest i väntan på utredning. Till saken hör att min bäste vän och bänkkamrat i Chile hade en mycket ansträngd relation med prästen i fråga efter att ha blivit avstängd ett år från skolan under hans ledning. Prästen ska ha lämnat beskedet leende till min kompis gråtande mamma.

Nyligen kom det dessutom fram att grundaren till Legión de Cristo, Kristus Legion, tidigare anklagad för sexuella övergrepp på församlingsmedlemmar, dessutom hade ett barn med en kvinnlig anhängare. Legión de Cristo är en katolsk orden i stil med Opus Dei som har många anhängare från samhällets elit, bland annat i Chile.

Klart är att katolska kyrkan på många ställen utgör en mycket osund miljö. Det finns röster inom den katolska världen som vill att katolska präster ska få gifta sig precis som protestantiska präster (om det nu skulle förbättra situationen).

Det starkaste inlägget i debatten om övergreppen i den katolska kyrkan är annars fortfarande Sinead O'Connors uppträdande i Saturday Night Live 1992. Här kan man verkligen tala om "kupp" i direktsändning (de sista 10-20 sekunderna av klippet).

Bara någon vecka senare skulle O´Connor uppträda på en hyllningskonsert till Bob Dylan i Madison Square Garden. Publiken hade uppenbarligen hennes kupp i Saturday Night Live i färskt minne. Mannen som presenterar henne är countrysångaren Kris Kristofferson. Sinead O'Connor var vid tillfället 25 år gammal.

Min joggingtur

2009-02-24T09:34:00.001-05:00

Så här ser min joggingtur ut som jag tar ibland när löpbandet på gymmet blir trist. Den börjar hemma hos mig på drygt 3300 meter, ned i dalen på knappt 3200 meter, sen tillbaka igen. Hemvägen är således ganska jobbig. Klicka för att förstora.

(från den utmärkta sidan mapmyrun.com)

Skitiga sjöar

2009-02-22T19:45:00.004-05:00

Bolivias två största, och egentligen enda, sjöar heter Titicaca och Poopo. Floden som binder ihop dessa sjöar heter lämpligt nog Desaguadero, d v s avlopp på spanska...

Brev till Blatter

2009-02-18T22:57:00.002-05:00

Häromdagen pratade jag med en man i 70-årsåldern på Club Andino Boliviano, föreningen som anordnar klättring och vandringar runt om i bergsmassiven här. Jag skulle höra mig för om olika utflyktsalternativ.

Jag fick se en massa bilder från de mäktiga bergen och vi kom in på temat höjdsjuka. "Jag har en teori", sa mannen och såg lurig ut. "Höjdsjuka är bara en psykologisk effekt, egentligen är det inga problem att komma till La Paz och idrotta."

Jag svarade att jag var skeptisk men mannen framhärdade. Och han tog fram ett brev som var adresserat ingen mindre än Fifas president Sepp Blatter (eller Joseph Blafter som det stod i brevet...). En A4:a där mannen i hövlig ton förklarade att det är orimligt att överväga ett förbud mot fotbollslandslagets hemmamatcher på 3600 meters höjd i La Paz, en fråga som varit en långkörare i det Sydamerikanska VM-kvalet. Hans tyngsta argument var att... det helt enkelt är så. Vältränade idrottsmän klarar höjden utan problem. Så det så.

Brevet hade han överlämnat till Schweiz ambassad i La Paz (Blatter är schweizare). Svaret hade inte dröjt, mannen tog fram ett annat brev där ambassadören försäkrade att brevet nu befann sig för handläggning och utvärdering hos Fifas avdelning för hälsofrågor.

Allt detta berättade han för mig i tron att jag var suizo (schweizare), något han tolkat in när jag presenterat mig som sueco,.

Vattenkastning inte längre tillåtet på La Paz gator

2009-02-18T22:36:00.002-05:00

Inför den stora karnevalhelgen som drabbar Bolivia denna vecka har La Paz auktoriteter slagit ner på en av karnevalens traditioner. Det oförklarliga folknöjet att i en relativt kall stad som La Paz sula små vattenballonger på allt och alla.

Men i dessa tider av vattenbrist - regnperioden har inte alls varit så intensiv som vanligt - tycker inte myndigheterna att det är passande att kasta bort en massa vatten.

Den jättelika karnevalen i Oruro - näst störst i Latinamerika - lär dock inte bli torrlagd. Enligt vänner som varit där tidigare är det regnkläder och helst hjälm som gäller för att klara sig undan attackerna. Och då är klimatet i Oruro ännu kallare än i La Paz.

Men dit måste man tydligen, annars har man inte sett Bolivia, säger de som vet.

Privatekonomernas stora svek

2009-02-16T10:30:00.003-05:00

Kvällstidningar och affärspress brukar svämma över av placeringstips för att få de surt förvärvade sparslantarna att växa. Åtminstone var det så före finanskrisen.

Rysslandsfonder hit och statsobligationer dit eller kanske köpa lite guld. Alla dessa tips har dock kommit på skam och ekonomerna spenderar nu mycket tid med att förklara varför dessa tips trots allt var rimliga med den information som fanns just då.

Men en av de allra bästa placeringarna alla kategorier gick uppenbarligen alla professionella tipsare förbi. För inte hörde jag någon i början av förra året uppmuntra till att sälja bostadsrätten, tömma spargrisen och panta tomglasen och gå all in i bolivianska Bolivanos.

Synd. För det är nämligen vad alla svenska småsparare borde ha gjort. Bolivianon är troligen en av de valutor i världen som gått bäst under det senaste året. (Jag känner inte till någon valuta som gått bättre).

Utvecklingen för 100 000 kronor placerade i mars 2008

Så här mycket hade kunnat plocka ut idag om du hade investerat 100 000 kronor i mars förra året:

Bolivianos: 151 000
Dollar: 141 000
Euro: 114 000
Börsen: 76 000
ZBW dollar: 0

Språknotis VIII

2009-02-12T17:07:00.005-05:00

Sverige i spanskan

Har Sverige satt några avtryck i spanska språket? Ja några små. Eller?

Träskor heter på spanska “suecos” svenskar; för att de antas komma från Sverige brukar en vanlig förklaring lyda.

Ett annat lustigt uttryck är “hacerse el sueco”, göra sig svensk, direkt översatt. Betydelsen är att spela dum eller låtsas ovetande. Inte särskilt smickrande för oss svenskar. Detta uttryck har varit föremål för många roliga kommentarer under mina vistelser i Latinamerika (nästan lika ofta som “Hola Ola”…).

Jag har hört flera förklaringar till detta märkliga uttryck. En går ut på den våg av svenskar som på 60-talet började semestra i Spanien. Svenskar som förstås inte förstod någonting och som hamnade i många dråpliga missförstånd. Att spela dum eller oförstående blev således att “göra sig svensk”, hacerse el sueco.

En annan förklaring bygger på samma historia fast nu är det i stället svenska sjömän på 1800-talet som avses.

Ytterligare en förklaring jag har hört, i Latinamerika, går ut på att Sverige är så avlägset och exotiskt (och konstigt) att uttrycket helt enkelt grundar sig i detta.

Och så finns det en teori om att svenskars naturliga inbundenhet är ursprunget till uttrycket.

Men. När jag gick i skolan i Chile tog jag upp detta med min spansklärare som precis som jag tyckte uttrycket var märkligt. Han kollade i en av sina tjocka bruna etymologiska uppslagsböcker och kom fram till följande: sueco i uttrycket hacerse el sueco kommer från latinets socco (eller liknande) som betyder stock. Att förstå lika mycket som en stock alltså.

Fast efter lite efterforskningar på internet måste jag sluta mig till en helt annan förklaring.

Hacerse el sueco kommer från det toffelliknande skodonet zueco som de clownliknande komikerna i den romerska teatern hade på fötterna (till skillnad från platåskon coturno som de tragiska skådespelarna hade på sig).
Hacerse el sueco handlar alltså om att bete sig som en förvirrad buskisskådis.

Därmed kan vi även förkasta teorin om att sueco, träsko, har med Sverige att göra. Ordet kommer nog snarare från denna romerska hällösa toffel.

Fler språknotiser

Några Chilebilder

2009-02-11T22:42:00.002-05:00

Sommaren i södra Chile är mycket behaglig. En kombination
av norrländskt landskap och medelhavsklimat. Bilden är från det
trevliga lilla samhället Panguipulli har min vän och lokalpatriot
Pato bett mig tillägga.

Ett oväntat inslag framför träkatedralen i Castro
på ön Chiloé i södra Chile: Ett Hare Krishna-gäng.

Havet Bolivia så gärna vill åt. Detta är Stilla Havs-kusten
på ön Chiloé.

Jag i mitt gamla klassrum i den katolska pojkskolan i Valdivia.

En suddig men mycket stilig svarthalsad svan under en
kajaktur utanför Valdivia.

Idyllisk chilensk landsbygd. Vulkanen Villarica i bakgrunden
3000 meter hög och populär skidort på vintern. Även denna
bild från Panguipulli.

Några sjölejon vilar sig i marinan i Valdivia.

Min kompis Pato, jag och en präst vi hängde med en dag.

En av Chiloés världsarvsmärkta träkyrkor.

Klassisk korruptionsskandal skakar regeringspartiet

2009-02-11T10:24:00.002-05:00

Strax efter storsegern i folkomröstningen om konstitutionen har regeringspartiet MAS råkat ut för en präktig korruptionsskandal. Alla spår pekar på att generaldirektören för det statliga gasbolaget Yacimientos Petrolíferos Fiscales Bolivianos (YPFB), Santos Ramirez, roffat åt sig miljontals dollar.

Santos Ramirez har av många setts som Evo Morales naturliga efterträdare på presidentposten. Han var även en av hjärnorna bakom Evo Morales framgångsrika presidentkampanj 2005. Skandalen är graverande för regeringen särskillt som ett av MAS högst profilerade projekt har varit att ta intäkterna från Bolivias naturresurser från rovgiriga utländska företag och ge dem till folket. Ramirez handplockades av Evo Morales för att leda det detta prestigeprojekt.

Än så länge tycks Evo och regeringen i övrigt dock klara sig från direkt inblandning i affären. Regeringen reagerade också snabbt och avsatte Santos Ramirez och andra inblandade.

Korruptionsskandalen har alla klassiska ingredienter. En väska med 450 000 dollar hämtas ut från en bank i La Paz och hamnar så småningom hemma hos en svåger till Santos Ramirez. I samma veva slår ett gäng rånare till och skjuter tragiskt nog ihjäl en högt uppsatt chef på oljeraffenaderiföretaget Catler. Det är detta företag som betalar ut mutorna för att få ett lukrativt kontrakt med YPFB. En av rånarna visar sig dessutom vara en infiltratör som varit med och hämtat ut pengarna, tillika kollega till den mördade.

Mordet gör att det hela inte går att dölja och media rullar upp affären. Men först efter att tre okända gärningsmän, möjligtvis poliser, tagit med en av rånarna, mullvaden, upp på altiplanon ovanför La Paz och under grov misshandel tvingat fram information om var pengarna fanns.

Generaldirektören Santos Ramirez var inte på plats när allt detta hände och han hävdar fortfarande sin oskuld. Men hans namnteckning finns pa kontraktet med Catler, rånet skedde hemma en bror och en kusin till hans fru sedan ett par veckor (tillika ersättare i kongressen för regeringspartiet MAS och från vilken Santos Ramirez nu begärt skilsmässa...). I förhör har dessutom kommit fram detaljer om hur Ramirez styrde det hela och skickade pengarna till ett konto i Tyskland.

Kollegor jag talat med säger att korruption vid statliga upphandlingar är djupt institutionaliserat i Bolivia. Ungefär 10% av kontraktssumman hamnar regelmässigt hos ansvariga tjänstemän och deras medarbetare.

Jag träffade för övrigt Santos Ramirez vid ett tillfälle när fonden jag jobbar på sålde sina andelar i YPFB i samband med förstatligandet. Mina arbetskamrater som jobbar med investeringar i gassektorn är nu glada att de inte har några intressen kvar i företaget.

Från mitt kontor ser jag också den jättelika villa som Ramirez stod i begrepp att köpa.

Mycket jobb kvar efter Ja-segern

2009-01-27T00:56:00.004-05:00

Regeringens storseger (ca 58%) i folkomröstningen om den nya konstitutionen kommer inte att räcka för att skapa stabilitet i Bolivia. Den speciella politiska dynamiken i landet gör att båda sidorna ser sig som segrare. Nej-sidan vann stort i de regioner som är mest skeptiska till Evo och klyftan blir därmed ännu större mellan Santa Cruz och La Paz

Och det väntade ja:et är egentligen bara början på det långa arbetet med att applicera konstitutionen i praktiken. Kongressen kan i teorin blockera lagar som följer av konstitutionen men i dessa fall har Evo lovat att stifta lagar med presidentdekret i stället.

I en lite lustigt utformad omröstning fick folket samtidigt bestämma huruvida jordegendom skulle begränsas till 5000 hektar eller 10000. 5000-sidan vann stort men med ungefär 25% blanka röster. Lagen kommer inte gälla retroaktivt men ses ändå av oppositionen som en inskränkning på äganderätten.

Här i Chile konstaterar man småleende att även den nya konstitutionen innehåller krav på den oinskränkbara rätten för Bolivia att få tillgång till havet (på Chiles bekostnad).

Chile

2009-01-22T21:28:00.005-05:00

Vuelvo a casa, vuelvo compañera

Vuelvo mar, montaña, vuelvo puerto

Vuelvo sur, saludo mi desierto

Vuelvo a renacer amado pueblo

Vuelvo , amor vuelvo

A saciar mi sed de ti

Vuelvo, vida vuelvo

A vivir en mi país
,

Traigo en mi equipaje del destierro

Amistad fraterna de otros suelos

Atrás dejo penas y desvelos

Vuelvo por vivir de nuevo entero

Vuelvo, amor vuelvo...
(“Vuelvo”, Illapu)

Eller med andra ord, jag drar till Chile idag. Nedan några bilder från när jag tog studenten där för nästan på dagen tio år sedan.

Jag får examensplakett av skolans präst och min klassföreståndare

AFB revisited

2009-01-21T23:13:00.004-05:00

Alejandro Fuentes Bergström har sålt sig till kapitalet och tappat lite av den udd han hade som oberoende organisatör.

Men det likväl kul att se honom igen den gode AFB. (Tack för tipset Annika)

Inauguration Day

2009-01-20T02:27:00.000-05:00

Idag får alltså USA en president som heter som Egyptens president i förnamn som Saddam i mellannamn och nästan som bin Ladin i efternamn.

10 Boliviareflektioner III

2009-01-19T02:00:00.001-05:00

När jag var liten var restriktionerna på när man fick veva ned bilrutan rätt hårda. Då tänkte jag att när jag blir stor ska jag alltid ha rutan nere. Den tanken lämnade mig dock någonstans på vägen. Det gäller dock inte bolivianska taxichaufförer. De lever drömmen fullt ut och det är alltid ruta helt ned även på 4-gradiga La Paz-kvällar.

När jag kom hit i maj kostade det 3300 kronor att ta ut 4000 Bolivianos. Nu kostar det 4900. En värdestigning på Bolivianon på ungefär 50%!

En av de mer oväntade svenska boliviabloggarna är den gamle proggartisten Dan Hylanders som tydligen drog sig tillbaka ett tag till djungeln i Riberalata för att komponera.

La Paz betraktas som en "hardship"-postering för svensk biståndspersonal. Det innebär att de har två betalda resor och veckovistelser per år på mindre ansträngande platser.

Jag blev avblåst för felaktigt inkast inte mindre än tre gånger i senaste korpmatchen eftersom kaströrelsen måste beskriva en parabolisk bana i luften...

I min lägenhet studsar jag omkring på en beige heltäckningsmatta. Och jag kan med bestämd empiri dementera att matt-shampo skulle vara lösningen på ekvationen heltäckningsmatta + x = rent + fräscht

I Bolivia, och resten av Latinamerika också för den delen, verkar det finnas ett väldigt enkelt och effektivt knep att höja statusen på sin butik eller affärsrörelse när den gått i stå. Häng på attributet aleman eller suizo så går allt av sig självt sedan. Här finns nämligen tyska och schweiziska, bagerier, apotek, verkstäder, restauranger, skolor som alla anses lite finare än andra.

Casual Friday är mycket etablerat i Bolivia. På banken sitter kassörerna i luvtröjor och även våra annars så propra revisorer kommer i jeans och illa sittande urtvättade langärmade tröjor på fredagar.

Sverige har ett konsulat i La Paz. Det har öppet mellan 9 och 13 på vardagar. De svarar dock inte på mail på svenska utan ber dig återkomma på något mer universiellt språk.

På biståndsambassaden i dörren bredvid är dock svenska högst gångbart. Där hänger till och med bilder på Lucia, frusna bladlösa grenar och Stockholms skyline på väggen. Dessutom är de flesta möblerna ditskeppade från IKEA.

Fler Boliviareflektioner

Ytterligare ett tips

2009-01-18T03:22:00.003-05:00

Efter att ha visat sig vara rätt snarstucken och otajmad privat (i "Stjärnorna på slottet") lämnar Jonas Gardell trots allt julens intensiva medieexponering med flaggan i topp.

För 4-delarsserien de "De halvt dolda" är svenskt vemod och dysfunktion när den är som allra, allra mest smärtsam.

Så missa för allt i världen inte den serien, även om det skulle gå ut över läsandet av den här bloggen. Finns att se här ytterligare någon vecka.

En slagen man

2009-01-17T00:01:00.004-05:00

Jag tycker ni ska ta en halvtimme och titta på följande Larry King-intervju med paret Bush under deras sista vecka i Vita Huset:

George W känns lite som en sparkad elitserietränare som svarar med trötta klyschor och lätt irriterat tonfall på frågor om sin impopularitet (I don´t care about Gallup polls), Irakkriget, Guantanamo (we don´t torture) och sin tid som president i allmänhet.

Morales bryter (de i och för sig obefintliga) diplomatiska relationerna med Israel

2009-01-15T11:38:00.001-05:00

I en pressträff med utländska diplomater meddelade Evo Morales igår att Bolivia bryter sina diplomatiska relationer med Israel. Detta dagen efter att Irans biståndsminister kommit till La Paz på besök, enligt denne bland annat för att diskutera Gaza-konflikten.

Han följer därmed Hugo Chávez exempel som häromveckan skickade hem Israels ambassadör. I demonstrationer på de ockuperade palestinska områdena är numera den venezolanska flaggan och porträtt på Hugo Chavez nästan lika vanliga som bilder på diverse jihad-hjältar.

Att Bolivia bryter de diplomatiska relationerna med Israel är kanske ett rimligt utrikespolitiskt ställningstagande. Men att det i så stor utsträckning tycks vara som en eftergift till terrorregimen i Teheran är ett tydligt tecken på Morales ogenomtänkta och osjälvständiga utrikespolitik.

Bush håller inte med mig om Sydamerikas presidenter (han heller).

2009-01-13T23:11:00.003-05:00

George W Bush använder tydligen inte sin sista vecka som president endast till att detaljstyra regionala bolivianska guvenörers valstrategi (se inlägget nedan) inför landets folkomröstning om en ny konstitution. Han delar även ut medaljer till de få vänner han har kvar.

Förutom Irak-kompanjonerna Tony Blair och Australiens John Howard fick även Colombias Alvaro Uribe igår Förenta Staternas högsta civila utmärkelse Medal of Freedom för sin "immense personal courage and strength of character". Och då kom han ändå bara på 10:e plats på min lista över Sydamerikas presenter.

Många colombianer håller nog med om utmärkelsen, Uribe hade för en tid sedan kontinentens högsta popularitetssiffror. Men Uribes regeringstid har också utmärkt sig genom ett stort antal mord på civila utförda av armén och ett konstant strykande medhårs på de paramilitärer som tillsammans med FARC-gerillan är ansvariga för den terror som hemsökt Colombia i årtionden.

Men det ser Bush garanterat genom fingrarna på eftersom Uribe till slut blev hans enda riktiga vän på den Sydamerikanska kontinenten.

Kristen smutskastning inför folkomröstningen

2009-01-13T18:16:00.003-05:00

Om två veckor är det återigen folkomröstning i Bolivia. Ja eller Nej till den konstitution vars text spikades i kongressen efter en lång period av oroligheter i höstas. Nej-sidan företräds främst av intressegrupper eftersom de politiska oppositionspartierna till slut deltog i överenskommelsen bakom den nya konstitutionen.

Grupper med fräscha namn som "Kommittén för bevarandet av en kristen värdegrund" och upploppsmakarna i Santa Cruz ungdomsunion deltar i Nej-kampanjen. I Santa Cruz åker en Cristomovil, en Jesusmobil, omkring med ett plakat som visar ett aborterat foster och ett plakat som visar två män som kysser varandra. Budskapet är att den nya konstitutionen öppnar för aborter och partnerskap mellan homosexuella, alltså bör bolivianerna rösta nej. I själva verket tar konstitutionen inte upp dessa teman överhuvudtaget.

Evo Morales beskyllde i ett uttalande de regionala guvernörerna för att agera på order från Bush-administrationen i sitt motstånd mot konstitutionen, och visst, vad ska Bush använda den sista veckan av sin åttaåriga regeringstid till om inte till att kommendera bolivianska guvernörer.

Annars verkar det som att konstitutionen kommer gå igenom ganska lätt, opinionsundersökningar pekar på 60% för Ja-sidan. Dock har ett nytt problem uppstått. Regeringen har insett att för att konstitutionen ska få någon verkan måste en mängd andra lagar ändras med kongressbeslut. Evo har retat upp oppositionen genom att säga att om lagarna inte går igenom i kongressen så kommer han enväldigt driva igenom dem med presidentdekret i stället.

Regeringspartiet MAS ska för övrigt hålla en stor kampanjavslutning i utbrytarregionen Santa Cruz vilket förstås är en potentiell krutdurk.

Utan 600 € och mina två resväskor försmäktar jag åter i La Paz

2009-01-12T18:14:00.004-05:00

Åter i La Paz efter 30 timmar på resande fot.

I Frankfurt var flyget till Sao Paolo överbokat så jag blev tillfrågad om jag kunde tänka mig att stanna ett dygn i mässstaden med stort F mot en ersättning på 600 € och utgifterna betalda. Bra deal tänkte jag och tackade ja (I enlighet med den filosofi som jag lärde mig från filmen Yes-man med Jim Carrey som utgjorde julens biobesök).

Tyvärr så uppstod det en sen öppning på planet just som jag satt och planerade One night in Frankfurt – den som inte sett Frankfurt i januariskrud har inte sett världen som det ju heter. Men när jag gick in i planet tittade jag på boardingkortet och insåg att 2F förmodligen innebar en placering bland gräddan av tyska brasilienresande affärsmän. Mycket riktigt hamnade jag på rätt sida skynket och fick ett glas champagne som välkomstdrink.

Kanske fick jag platsen som tillhörde den mycket berusade finske affärsmannen som stod lutad mot incheckningsdisken och antingen inte kunde, men mer troligt av finsk sturskhet inte ville, svara på Lufthansapersonalens kontrollfråga när han fyllde år. Således fick han stanna en natt och sova ruset av sig. All den respekt som jag byggt upp för det finska folket under ett par månaders insnöande på finska författare (först Väinö Linnas torpartrilogi och sedan Kjell Westös utmärkta "Där vi en gång gått") utbyttes därmed delvis mot den tidigare dominerande Silja Line-bilden.

Klimatsmart?

Lufthansas business class-stolar är som pimpade tandläkarstolar med tre olika reglage för lutningen samt massagefunktion. Jag hamnade bredvid en tysk som skulle till Brasilien och sälja ytbeläggningar till vindkraftverksblad(!). På vägen till Frankfurt satt jag bredvid en svensk kille som skulle till Venezuela och mäta turbinprestanda i gaskraftverk. Förra gången jag reste via Frankfurt satt jag bredvid en tjej som skulle till Namibia och förhandla sträckningen av en kraftledning för ABB:s räkning. Jag lämnas ofta med känslan att den jag sitter bredvid på flyget är lite kompetentare och produktivare än jag själv… Eller så är det en utstuderad konspiration från KTH för att få statsvetare att sadla om och plugga något riktigt i stället.

Jag lärde mig aldrig fullt ut reglagen till min business class-tron utan övergick i stället till att utforska den individuella entertainment-skärmen. Där fanns förstås en massa filmer men också bisarrt nog en massa sammanfattningar av management litteratur! Jag skummade igenom titlar som “Make people like you in 90 seconds” och “German football strategies – how to make a group work together”.

Sedan spelade jag lite Vem vill bli miljonär men slutade eftersom versionen var brittisk och frågade saker som var slutar den årliga veteranbiltävlingen “November Race”, Brighton, Bradford, Bath eller Bristol. Så jag såg en film med Ricky Gervais från the Office i stället, en halvdan film som stärkte min tes att det inte gjorts någon bra film sedan “Meet the parents” med Ben Stiller och Robert de Niro (2000). Efter middagen med vinmeny och vit duk över flygplansbordet somnade jag och vaknade någon timme fôre landning med känslan av att jag inte hade hunnit utnyttja min business class-station till fullo.

I Sao Paolo såg jag fram emot tio timmars flygplatsvistelse. Jag började med att se 2 h 40 min “The amazing story of Benjamin Button” där Brad Pitt föds som en 80 år gammal bebis. Filmen var, självklart eftersom det var en film, halvdan. Jag började sedan läsa Gomorra, hittills efter hundra sidor lite av en besvikelse, rörig och lite klumpigt översatt känns det som.

Väl i La Paz tänkte jag att mina väskor kan väl inte vara här efter tre planbyten och lite allmänt check in-kaos. Det var de inte heller utan jag väntar på att de ska komma via Miami och att någon från Aerosur ska hitta till min adress (Avenida Montenegro, vit 5-våningsbyggnad precis efter där Av. Montenegro delar sig i två delar mittemot restaurang El Asador ungefär ett kvarter nedanför Gata 21 i Calacoto).

Innan dess kan jag inte maratonklämma Jordbro-dvd-boxen (6h) som jag fick av Sofie i julklapp eller maratonklämma de tre Guldnougat som jag stopppade ned i resväskan i sista stund.

Statsvetenskapen i kris

2009-01-09T07:12:00.002-05:00

Jag kom att tänka på en sak. En av de mest bärkraftiga teorier jag lärde mig under mina fyra år på pol mag-programmet har skjutits i sank.

Den järnhårda lagen om att två länder som har en McDonald's restaurang inte krigar med varandra - "the Big Mac peace theory" - gäller inte längre.

När Ryssland och Georgien i somras skjöt på varandra försvann det mest handfasta teorem som statsvetare haft att hålla i och vetenskapen famlar numera återigen i mörker. I Tblisi och Moskva fortsätter man dock att sälja plusmenyer.

Salar de Norrviken

2009-01-05T09:40:00.005-05:00

Jag

Sofie

Min sista vecka i Sverige håller på att arta sig till en riktig vintervecka. Norrviken har lagt sig som en saltöken mitt i Sollentuna.

Och så här såg det ut igår i Rånäs mitt i Uppland där jag och Sofie hängde.

Höjdfråga

2009-01-02T09:57:00.002-05:00

Om en vecka åker jag tillbaka till La Paz. Nu undrar jag:

Har jag någon nytta av de sex månader jag bott där eller måste jag påbörja höjdaklimatiseringen igen? Har varit i Sverige i tre veckor.

Någon ärrad La Paz-svensk som kanske kan svara på detta.

10 Sverigereflektioner

2008-12-22T16:00:00.000-05:00

Jul i förorten

- Det tog en vecka innan solen gick upp

- När jag kommer till slutet av varubandet på Konsum finns det ingen där som plockar i varorna åt mig. Så jag får tränga mig tillbaka och köpa en påse för en och femtio.

- 4000 pers ser AIK i en onsdagsmatch i ishockey (däribland jag och några kompisar (vi kom efter en period för att köra en mjukövergång från fotbollens två halvlekar)). Så mycket folk har det inte varit sedan....ja, sedan senast det hände och hockeyn är som sagt tillbaka i stan.

- Det finns en Kanal 7

- Det är halvglest med folk i Stinsens köpcentrum i Häggvik söndagen innan jul

- Årets julklapp är en upplevelse och det stående skämtet på gatan är att ge sina nära och kära en upplevelse av besvikelse.

- Den första Bolivianyheten jag ser i svensk media är att landet förklarats fritt från analfabetsim. Resultatet av en lång och intensiv, bland annat Kuba- och Venezuelafinansierad, kampanj. Det finns dock frågetecken kring hur bra folk verkligen kan läsa, och uttalandet kommer som Boliviadraken skriver mycket lägligt i upptakten till konstitutionsomröstningen i januari.

- Jonas Gardell är het. Både med i svt:s bästa program "Stjärnorna på slottet" och i sr:s "sommar"-kopia, "vinter".

- Den egentliga anledningen till att jag åkte till Bolivia var ju att få komma hem i jul och putsa mina rekord i långfärdsskridskoåkning på Norrviken eller millöpning runt banan i Hammarbyhöjden. Nu har jag varit förkyld första veckan i Sverige och den största effekten av höghöjdsvistelsen är borta. Så nu siktar jag på att isarna ligger när jag återkommer till Sverige för gott i maj.

- Flera av de unika alpaca-julklappar jag släpat hem såg jag i ett stånd på Sergels torg häromdagen. Nåja, jag fick dem i alla fall till halva priset.

Sydamerikas presidenter: En sammanfattning

2008-12-21T15:27:00.003-05:00

Här kommer Sydamerikas presidenter top 13 samlade på ett ställe - olaibolivia har hela listan!

Kommentarer jag fått på listan har bland annat beklagat att en rabiat abortmotståndare och en korrupt amazonasmanglare hamnar högst upp; någon annan tyckte det var orättvist att lätt reformistiske Castro hamnade sist och att Colombias Uribe med ett svåruppskattat antal liv på sitt samvete borde hamnat lägre.

Själv erkänner jag att Kirchner kanske borde bytt plats med Bachelet, annars stämmer nog listan...

Utmaning till er läsare, vilka hade ni satt på topp tre?

Sydamerikas bästa presidenter

1. Lula - Brasilien (socialdemokrat)
2. Tabaré Vázquez - Uruguay (socialdemokrat)

3. Alan Garcia - Peru (socialliberal)
4. Fernando Lugo - Paraguay (socialdemokrat)

5. Cristina Kirchner - Argentina (socialdemokrat)
6. Michelle Bachelet - Chile (socialdemokrat)
7. Rafael Correa - Ecuador (socialist)

8. Evo Morales - Bolivia (socialist)
9. Felipe Calderón - Mexiko (liberal)

10. Alvaro Uribe - Colombia (liberal/konservativ)
11. Hugo Chavez - Venezuela (socialist)

12. Daniel Ortega - Nicaragua (socialist)
13. Raul Castro - Kuba (socialist)

Stjärngosse non grata

2008-12-13T19:20:00.004-05:00

Luciatåg i La Paz. Jag i strut.

Mot bättre vetande ställde jag igår upp i svenska ambassadens Luciatåg. Den allmänna bristen på stjärngossar i den svenska latinamerikanska biståndsvärlden (dags för kvotering Sida?) gjorde att jag fick hoppa in ungefär på samma sätt som när man ställer lillebror i mål i kvarterets landhockeymatch.

Och det gick som väntat: Jag sjöng tapp i stället för tipp, att Staffan var en "stallegren" och att natten går "tunga fjäll". Dessutom höll jag färre toner än Carl Bildt när han sjöng "Fyra bugg och en Coca Cola". Ruttna chuños och halvätna lussebullar haglade till slut genom luften, någon skrek att jag var stjärngossarnas motsvarighet till Eddie "the Eagle" Edwards. Till slut fick jag fäkta mig ut genom folkhavet med min stjärngossepinne för att undvika att tvingas smaka på justicia comunitaria á la Svedala. Jag kom till slut ut och när jag sprang hemåt i La Paz-natten hörde jag ambassadens förstesekreterare ropa några ohörbara okvädinsord som dock slutade med ett tydligt "...persona non grata".

I övrigt var det en mycket trevlig tillställning.

Så på söndag åker jag hem. Jag stannar till och med januari, då jag hoppas att luciadebaklet hamnar i mediaskugga av folkomröstningen om konstitutionen. Under tiden hoppas jag att Boliviadraken tar över bevakningen på hur Evo Morales firar jul.

Sydamerikas presidenter: And the winner is...

2008-12-11T21:26:00.009-05:00

I toppen av listan finns en gammal Scania-arbetare. Strax därunder en vänsterliberal president i "Sydamerikas Schweiz".

#2 Tabaré Vazquéz - Uruguay

Uruguay betraktas allmänt som Sydamerikas mest homogena och lättstyrda land. Inkomstklyftorna är förhållandevis små vilket bland annat beror på att landet i princip saknar indianbefolkning.

Tabaré Vázquez valdes till Uruguays president 2005 som ännu en av representanterna för vänstervågen på kontinenten. Och enligt samma mönster som i flera andra Latinamerikanska länder är han den första presidenten från ett parti utanför den traditionella politiska eliten (Coloradopartiet i Uruguay precis som i Paraguay).

Och enligt samma modell som exempelvis i Chile och senare i Paraguay har Vázquez tagit ett seriöst initiativ att göra upp med de mörka skuggorna från diktaturåren. Gömda gravar har letats upp och rättsprocesser inletts. Vázquez har också sjösatt ett landsomfattande socialstöd för att hjälpa den fattiga befolkningen att närma sig de i övrigt hyfsat välmående och välutbildade uruguayanerna.

Vázquez har inga planer på att skära ner i det som är Latinamerikas kanske mest framstående välfärdsstat. Tvärtom har han reformerat skattesystemet så att inkomst- och kapitalbeskattning nu kommer omfatta alla och statens intäkter öka. Detta kombineras dock med en tydlig inriktning på fri marknad och utländska investeringar. Vazquéz försöker onekligen slå in på något som liknar Chiles tredje väg.

Uruguay ligger sedan ett par år tillbaka i fejd med Argentina om finska Botnias jätteprojekt i form av ett pappersbruk i gränsfloden La Plata. Argentina menar att bruket förorenar floden, Uruguay menar att den ligger i världsspets vad gäller miljövänlighet. Oavsett vilket så är projekt en bidragande orsak till att Uruguays tillväxt ligger i absolut kontinenttopp krisåret 08. Även andra sektorer visade en stark tillväxt och Vázquez för en medveten politik för att försöka diversifiera Uruguays jordbruksberoende exportindustri.

Relationerna med Argentina blev lite bättre när Vázquez vägrade låta ett brittiskt krigsskepp som var pa väg till Falklandsöarna proviantera i Montevideo.

På minussidan finns presidentens veto mot den liberala abortlagstiftning som röstades igenom i parlamentet. Han har fått hård intern kritik för detta och valt att gå ur sitt parti samtidigt som han sitter kvar på presidentposten. Ett år tidigare var dock Uruguay det första landet i Sydamerika att införa en partnerskapslagstiftning för homosexuella.

#1 Sydamerikas bästa president 2008

Luiz Inácio ”Lula” da Silva - Brasilien

“It’s like Sweden with sunshine!”

Nej det är inte den statliga brasilianska turistbyrån som brainstormat fram en ny slogan för att locka fler besökare. Citatet kommer från en ekonom på universitetet i Alagoas, en av Brasiliens fattigaste delstater, som i en intervju med the Economist beskriver hur väl Lulas socialbidrag ”Bolsa Familia” har fallit ut i hans region. Bidraget är något av Lulas flaggskepp och delas ut till fattiga barnfamiljer i Brasilien med den motprestationen att de skickar sina barn till skolan och till de statliga vaccinationsprogrammen. Representanter för den brasilianska regeringen har bokstavligen turnerat i världen för att förklara bidragets framgångar, nu senast i Indien.

Det ekonomiska bokslutet från Lulas regeringstid sedan 2003 är positivt. Brasiliens medelklass har vuxit till att utgöra över hälften av befolkningen samtidigt som inkomstklyftorna har minskat. Precis som andra latinamerikanska länder har Brasilien gynnats mycket av stigande råvarupriser men Lula-regeringens ekonomiska politik har också bidragit. Lula har överraskat många genom att föra en liberal ekonomisk politik och vara en frihandelsivrare. Samtidigt tar man ut höga skatter för att finansiera (den rätt så ineffektiva (det är ju trots allt Sydamerika)) statens projekt. Skattetrycket ligger på en närmast nordeuropeisk nivå.

Mitt under brinnande Argentina-kris betalade Brasilien av sina skulder till Internationella Valutafonden, IMF, och skapade därmed en stabil grund av förtroende gentemot utländska och inhemska investerare. Sedan dess har ekonomin vuxit stabilt runt 5% per år.
.
Lula tillhör Arbetarpartiet och från de egna leden har han ibland fått kritik för att med sin marknadsinriktade politik svika sina ideal. De utlovade sociala programmen är dock många och flera av dem har genomförts med blandat - men dock - resultat. På senare tid har minimilönen ökat och ytterliga höjningar har utlovats, dock innan finanskrisen.
..
Mycket resurser har satsat på att få ner våldet som i vissa delar av Brasilien är på närmast krigsnivå. I Sao Paolo har mordfrekvensen gått ned betydligt ,till viss del tack vare satsningar från regeringens och kanske framförallt delstatens sida på vapenkontroll och upprustning av nedgångna områden. Problemet är dock fortfarande enormt.

Utrikespolitiskt har Lula tagit på sig rollen som global företrädare för utvecklingsländernas intressen. Lula var initiativtagare till G20, en sammanslutning av 20 större utvecklingsländer som gör gemensam sak för att verka för att frihandeln ska gynna även dem. För ett tag sedan röt Lula ifrån på ett FN-möte när livsmedelskrisen från Europeiskt håll skylldes på biobränslet. Lula påminde då om de europeiska jordbrukssubventionerna som gör jordbruksexport olönsamt i vissa U-länder.
..
Framförallt har Lula tagit kommandot för att det regionala samarbetet i Sydamerika ska bli kraftfullt och ge resultat, främst genom Sydamerikas EU, Unasur. Under krisen i Bolivia i september var Lula drivande bakom det unisona uppslutningen bakom Evo Morales regering som var under stark press från de regionala guvernörerna.
.
Men Sydamerika vore inte Sydamerika om inte även ettan på listan över kontinentens bästa presidenter hade ett antal skandaler på CV:t. För ett par år sedan var det tal om hans avgång när parti- och regeringskamrater avslöjades som stora mutkolvar. Lulas person klarade sig dock hyfsat fläckfri.
.
Tack vare sin välbalanserade ekonomiska politik, sitt engagemang för utvecklingsländernas roll i världsekonomin och sin avgörande roll för Sydamerikas nyvunna självförtroende som kontinent tar Lula hem förstaplatsen på listan över Sydamerikas presidenter.

Real AIK

2008-12-10T21:20:00.002-05:00

Sundsvall, Enköping, Västerås, Upplands Väsby, Bromma, Åbo. Nej det är inte nästa års husvagnssemesterplanering i Finanskrisens spår.

Det är orterna som AIK Fotboll har hämtat sina nyförvärv ifrån Silly Season 08/09. Vankas det gladfotboll på Råsunda i vår månne? Ärligt talat har det allsvenska guldet inte känts så långt borta sedan Tomas Bodström och Jocke Sjöström spelade i Gnaget.

***

Imorgon presenteras vinnaren i South American President Countdown.

Sydamerikas presidenter: Strax under toppen

2008-12-09T23:39:00.007-05:00

Strax under den absoluta toppen av listan hittar vi nedräkningens kanske mest oväntade placeringar. En impopulär president på tredjeplats och en nybakad dito på fjärde.

#4 Fernando Lugo - Paraguay (socialdemokrat)

Paraguays Lugo till vänster, Lula till höger

Att en president som bara regerat i knappt ett halvår hamnar tvåa på listan kanske mer tyder på att han inte hunnit sitta tillräckligt länge för att göra bort sig. Men Paraguays Fernando Lugo har börjat lovande. Ex-biskopen Lugo intog presidentposten i augusti i år i ett Paraguay som, känner ni igen historien, präglats av en sluten elits (Coloradopartiet) regerande i ett halvsekel. Befolkningen sätter stort hopp till denna vänsterpräst som ledare för Paraguays nystart.

Att som president i Latinamerika lova att ta tag i korruptionsproblemen är ungefär lika ovanligt som att hävda att man månar om vård, skola, omsorg i Sverige. Skilnaden denna gång är att 75% av parguayanerna tror att Lugo kan klara av det. Han har också lovat att, utan att gå till expropieringar, göra en grundlig genomgång av jordfördelningen i landet som är mycket ojämlik även med Latinamerikanska mått mätt, på grund av godtycklig vänskapsutdelning under Alfredo Stroessners 35-åriga diktatur.

Lugo har såklart mycket kvar att bevisa men han har börjat bra genom att be offren till Stroessners dikatur om ursäkt och presentera en omfattande undersökning som ska ligga till grund för framtida rättsprocesser. Dessutom inleddes förundersökningar om korruption mot tidigare regeringsmedlemmar bara några veckor efter Lugos tillträde.

Den vanligaste dödsorsaken bland unga kvinnor i Paraguay sägs vara misslyckade aborter. Lugos kvinnosaksminister har deklarerat sitt stöd för en avkriminalisering av abort, vilket presidenten lite mumlande har sagt att folket ska få uttala sig om. Det får anses vara ett kontroversiellt uttalande av en präst i en region som snarast går åt det katolskt konservativa hållet i abortfrågan.

Lugo får kanske också lite gratisskjuts genom sin slående likhet med Brasiliens populäre Lula, såväl till utseende som till namn.

#3 Alan García - Peru (liberal socialdemokrat)

Alan García, mannen som Evo Morales kallat ”en för nyliberalismen undfallande tjockis” är i själva verket socialdemokrat, om än en ganska rundlagd sådan. Han har följt den sympatiska trenden i Sydamerika att ställa gamla presidenter till svars för maktmissbruk och brott mot mänskliga rättigheter. Ex-presidenten Fujimori kan se fram emot ett långt fängelsestraff för de mord på oppositionella som skedde under hans tid vid makten.

Men anledningen till att han hamnar så här pass högt upp på listan trots vikande popularitet på hemmaplan stavas tillväxt.

Peru har under de senaste åren haft Sydamerikas högsta tillväxt kombinerat med en låg inflation. Garcías politik - tillsammans med stigande råvarupriser - har utan tvivel varit en bidragande orsak. García har fört intensiva handelsförhandlingar med Europa, USA och Kina och uppernbarligen lyckas skapa förtroende för sina reformer bland investerare. Till reformerna hör förenklingar av skattesystemet och förenklade regler både för peruanska företagare och utländska investerare. Perus ekonmi har blivit alltmer diversifierad och landet är en världsexportör av alltifrån sparris till zink. Fattigdomsminskningen har också ökat i hastighet.

Men precis som för en annan korpulent socialdemokrat i en annan del av världen tycks inte ekonomisk succé blidka oppinionen. Fördelningen av tillväxten är skev och fattigdomen i Peru ligger fortfarande en bra bit över Latinamerkagenomsnittet. Utvalda sociala reformer – många sådana finns - har gått sakta, mycket på grund av en ineffektiv administration.

García har gjort sig impopulär bland de grannar som bekänner sig till socialismen i det 21:a århundradet genom att diskutera med USA om möjligheten att öppna en militärbas i Peru. Senfärdighet och ineffektivitet i återuppbyggnaden av spritstaden Pisco efter en kraftig jordbävning skapade ett stort misstroende mot regeringen. Beslutet att låta utländska företag prospektera i ursprungsbefolkningsområden i Amazonas har också väckt starka protester.

Droppen var när representanter för regeringen fångades på band (peruanska politiker är bra att fastna på band i komprometterande situationer) när de tog emot mutor från ett norskt oljebolag som vile prospektera i landet (norrmän är bra på att jävlas i Latinamerika). García såg sig tvungen att göra en finjustering i sin kabinett: han lät mottaga samtliga ministrars avskedsansökningar. Några ministrar fick dock vara kvar till slut. García har också sett till att överbefälhavaren i Peru lämnat in sin avskedsansökan efter att denne i ett välbalanserat uttalande sagt att chilenare som kommer till Peru borde åka hem i kistor eller påsar.

Sydamerikas presidenter: Mittenlagen

2008-12-07T16:47:00.008-05:00

I mitten av listan över Sydamerikas bästa presidenter finns två vänsterkvinnor och en bolivariansk socialist, en rätt sansad sådan.

.
#7 Rafael Correa - Ecuador (socialist)

”Marknadsekonomin är en bra tjänare men en mycket dålig herre”, sammanfattar Rafael Correa sin ekonomiska ideologi. Den har resulterat i flera nationaliseringar och en "flexibel" syn på Ecuadors statsskuld.

Av den bolivarianska socialismens treklöver, Chavez, Morales och Correa framstår Ecuadors Rafael Correa som den mest lågmälde och pragmatiske. Under vårens diplomatiska kris mellan å ena sidan Ecuador och Venezuela och å andra sidan Colombia var Correa den av statscheferna som hade det mest sansade och resonerande, om än mot Colombia starkt kritiska, språkbruket. Han kastade inte reflexmässigt ut USA:s ambassadör när både Evo Morales och Hugo Chavez gjorde det i samband med oroligheterna i Bolivia i höstas. Correas markeringar mot USA har varit mer välgrundade och populära. I ett slag för den nationella integriteten och mot USA:s kokainbekämpning/Sydamerikainflytande sade Correa upp kontraktet som lät USA utnyttja en flygbas i landet.

Där Morales och Chavez stött på stort motstånd respektive ett nej i sina storslagna konstitutionella projekt fick Correa ganska smärtfritt igenom sin konstitution där ursprungsbefolkningen och miljön, i alla fall i ord, ges skydd och uppgraderas i sina rättigheter. Correas konstitution öppnar precis som Morales för en jodreform men garanterar samtidigt äganderätten för att inte oroa jordägarklassen för konfiskeringar, åtminstone inte utan ersättning

Att Rafael Correa är doktor i ekonomi från ett amerikanskt universitet tenderar att ingjuta viss respekt hos kritiker som annars helt avfärdar den bolivarianska treklöverns presidenter. Kanske var det hans ekonomiska kunskaper som kom till användning när Correa och finansministern tidigare i år gick ut och sade att Ecuador inte tänkte betala tillbaka den del av sin statsskuld som de ansåg orättfärdig. Uttalandet har anklagats för att vara ett sätt att manipulera priserna på ecuadorianska statspapper och dra nytta av det ekonomiskt. Finansministern fick gå i samband med detta.

De auktoritära drag som finns hos Chavez och Morales finns också hos Correa. Den konstituerande församlingen som domineras av Correas parti har helt enkelt stängt landets kongress, den tidigare lagstiftande församlingen. Kongressen anses allmänt vara korrupt och inkompetent så beslutet hade folkets stöd.

Frågetecken kan (precis som för kamrater Morales och Chavez) resas för Correas respekt för yttrande- och pressfrihet. Efter en skarpt formulerad ledarartikel i en av Ecuadors största tidningar inleddes en rättsprocess mot redaktören i fråga, något som har kritiserats av olika internationella journalistorganisationer. Regeringen har också gjort husrannsakningar hos två TV-kanaler med motiveringen att de kanske var en del av ett konglomerat som gått i konkurs och hade stora skulder.

#6 Michelle Bachelet - Chile

Senaste gången högern vann ett presidentval i Chile var 1958. Mycket tyder på att det kommer hända igen 2010. Högern hade stora framgångar i borgmästarvalen nyligen och leder överlägset i opinionsundersökningarna.

Bachelets maktövertagande 2006 var en symbolisk viktig händelse i och med att hon är dotter till en militär som torterades till döds under Pinochet-diktaturen. Hon såg till att Pinochet inte fick någon statsbegravning och skickade bara sin försvarsminister till begravningen för att följa protokollet för vederbörliga ceremonier till en gammal överbefälhavare.

Michelle Bachelet fick ta över Latinamerikas mest välskötta och ekonomiskt blomstrande land. Och Chile går fortsatt bra och börjar närma sig europeisk levnadsstandard, om än en låg sådan. Dock har Bachelet genom några dåliga utnämningar, otur och ett par rejält misskötta projekt lyckats placera "La Concertación", den oheliga allians mellan kristdemokrater och socialister som styrt Chile i 20 år, i en situation där allt alltså pekar på att presidentposten kommer hamna hos högerns Piñera efter nästa val.

Bachelets regeringen har varit hårt kritiserad och presidentens ledaregenskaper har ifrågasatts när hon ibland förbigått sina ministrar och hellre litat på externa experter. Flera ommöbleringar i regeringen har skett; några ministrar har gått självmant efter oenighet med Bachelet. Ytterligare några har blivit avsatta av presidenten.

Den första stora motgången var landsomfattande student- och elevtprotester mot den bristande kvaliteten och jämlikheten i utbildningssystemet. Till slut utlovade och genomförde Bachelet en utbildningsreform som skulle öka resurserna för skolorna i de fattigaste områdena. Bara för att ett år senare finna sig i en situation där utbildningsdepartementet, i en blandning av klantighet och misstänkt förskingring, lyckats slarva bort nära 600 miljoner (!) dollar i felaktigt utbetalt stöd till skolor, varpå utbildningsministern fick gå.

Det kanske största missödet har dock varit mångmiljardprojektet Transantiago. Ett nytt kollektivtrafiksystem som skulle föra santiagoborna snabbare och säkrare mellan hemmet och jobbet. Bussystemet havererade totalt från första dagen. Transantiago planerades under förra presidenten Lagos men sattes igång under Bachelet och hon har fått bära mycket av ansvaret.

Bachelet har dock fortsatt att försöka utveckla Chile till ett socialliberalt välfärdssamhälle modell "tredje vägen". Chiles ekonomi har ångat på fram till finanskrisen och den är tillräckligt diversifierad (koppar, skog, lax, vin, industriprodukter) för att inte vara ett av de länder i regionen som kommer drabbas värst framöver

Bachelet har legaliserat dagen-efter-pillret i ett land som trots socialliberal politik i övrigt är ett av Latinamerikas mest konservativa när det kommer till katolska värderingar. Chile har fortfarande en av Latinamerikas strängaste abortlagstiftningar, mycket beroende på kristdemokraternas starka ställning och långa oavbrutna regeringsdeltagande.

Det ska också sägas att protesterna från studenter, pendlare med flera tyder på att folket inte längre anser sig leva i ett u-land utan i ett progressivt, rikt och modernt land där vissa grundläggande statliga tjänster helt enkelt ska fungera. Som president i Sydamerikas modernaste land döms hon också hårdast i denna lista för sitt misslyckande att förvalta denna fördel under sin regeringstid.

#5 Cristina Kirchner - Argentina (socialdemokrat)

Cristina Fernández de Kirchner tog över sin man Nestors jobb som president i Argentina. Hon tillhör en förgrening av peronistpartiet och har ägnat sig åt klassiska Latinamerikanska vänstersporter som USA-bashing och nationalisering. USA:s ambassadör fick restriktioner efter att anklagelser kommit från en amerikansk domare om en numera berömd portfölj med 800 tusen dollar som ska ha kommit från Venezuela för att stödja Kirschners valkampanj.

Nyligen togs flera stora privata pensionsfonder över av staten, anledningen sades vara att skydda pengarna i dessa tider av kris. Många argentinare uppfattade förstatligandet ungefär som när föräldrarna lånar pengar ur sina barns spargrisar för att betala banklånen. Argentina har nämligen stora utestående skulder sedan krisåren i början av seklet.

Ett annat kontroversiellt grepp för att fylla statskassan var höjningen av exportskatten på den viktiga sojabönan (en fjärdedel av Argentinas exportinkomster) vilket fick argentinska bönder att gå ut i våldsamma protester. Till slut blev hon backstabbad av sin vicepresident Julio Cobos som med utslagsröst röstade emot förslaget.

Samtidigt sitter Kirchner i en svår sits eftersom Argentina för att återvinna finansiell trovärdighet måste betala tillbaka de skulder som finna kvar sedan krisåren.

Av renläriga ekonomer anses hon pumpa upp en bubbla genom att artificiellt hålla växelkursen nere för att gynna argentinsk export och samtidigt subventionera energipriserna i landet. Än så länge har dock Argentina en stabil ekonomisk tillväxt och lyckas Kirchner med återbetalningarna av krisskulden så kan tveksamheten förvandlas till lovord. Den rådande finanskrisen är dock en faktor som kan slå hårt mot det höga ekonomiska spelet.

På det internationella planet har Kirchner mer cred. I samband med krisen i våras mellan Venezuela, Ecuador och Colombia framstod hon som en handfast lärarinna som tog busungarna Chavez, Uribe och Correa i örat under ett latinamerikanskt toppmöte. Mötet bidrog till att kyla av krisen betydligt. Dessutom har hon varit aktiv i förhandlingarna med FARC-guerrillan i Colombia vilket lett till frisläppanden.

Sydamerikas presidenter: De knappt godkända

2008-12-03T20:34:00.009-05:00

Två mycket olika presidenter hamnar på platserna 9 och 8 i nedräkningen.

#9 Felipe Calderon - Mexico (liberal)

Felipe Calderon blev president 2006 under liknande omständigheter som Bush 2000. Valresultatet var mycket jämnt, Calderon vann med 0.5% och vänsteroppositionen menar fortfarande att deras kandidat Lopez Obrador är den legitima presidenten. Calderon har en svår position med oppositionen i majoritet i kongressen. Bland annat misslyckades han med prestigeprojektet att öppna statliga oljebolaget Pemex för utländskt kapital.

Däremot har han lyckats få igenom ett st ort stimulanspaket, Mexiko har fått sig en rejäl skopa av finankrisen, inte minst genom minskade pengaöverföringar från mexikaner i USA. Så snart magnituden av finanskrisen blev klar bestämde Calderón sig för att spendera 50 miljarder oljepesos på olika infrastrukturprojekt i landet. Dessutom ska man satsa på ett oljeraffinaderi. Som det är nu exporterar Mexico råolja och importerar samma olja i förädlade former.

Calderon har också återetablerat relationerna med Venezuela och Kuba efter att dessa bröts under förra presidenten Fox.

Men det just nu allt överskuggande problemet i Mexiko är det knarkrelaterade våldet. De som har sett filmen Traffic med Michael Douglas och Benicio del Toro har snarast sett en lätt förskönad bild av knarkkriget i Mexiko. Man vet inte vem som är på vilken sida, tills högt uppsatta poliser (nyligen chefen för Interpol), politiker och tjänstemän (nyligen justitiedepartementets ansvarige för att tillsäta knarkspanare) plötsligt avslöjas som avlönade av någon baron i Tijuana eller Ciudad Juarez. Formliga högar av lik, ibland halshuggna, hittas varje vecka. Oftast är de resultatet av interna uppgörelser men den organiserade brottsligheten drabbar också civilbefolkningen i form av kidnappningar.

Calderón har hittills sett antalet mord och kidnappningar stiga kraftigt och det finns nog ingen i världen som avundas honom uppgiften (möjligen Lopez Obrador...). Men hans åtgärd att sätta in militären mot knarkkartellerna har misslyckats kapitalt. Soldaterna är inte tränade för den typ av operationer som knarkkriget innebär och när de väl lyckas likvidera ett knarkgäng uppstår ett maktvakuum som bara skapar fler massakrer. Å andra sidan är polisen så pass decentraliserad och korrumperad att den centrala regeringen knappast har någon kontroll över vad som händer på polisstationen i Tijuana, än mindre kan de lita på någon där. 4000 döda i år i knarkkriget talar sitt tydliga språk.

#8 Evo Morales - Bolivia (socialist)

Bolivias president Evo Morales är unik på många sätt. Han är den första helindianska presidenten i Latinamerika och säkerligen en av de få presidenter i världen som inte gått klart gymnasiet. Han är också unik på det sättet att han för första gången sedan Columbus landsteg på den Sydamerikanska kontinenten har vänt på perspektiven från kolonisatörernas till de koloniserades.

I den nya konstitutionen erkänns Bolivia som en stat med flera nationer. Myndigheternas service ska tillhandahållas på spanska och på indianspråk. I högtidliga ordalag försäkras ursprungsbefolkningens rätt till land och traditioner. Men framförallt är Evo Morales en av dem. Han tuggar deras koka, dricker deras simmiga chicha och äter deras fermenterade frystorkade potatis (chuño). Han ser ut som dem och har samma bakgrund som dem (dock talar han märkligt nog inget indianspråk).

Ursprungsbefolkningens svåra situatuion har länge uppmärksammats av Sydamerikanska regeringar. Men steget Morales har tagit kan jämföras med när jämställdhetspolitik gick från att tycka att kvinnor borde ha samma möjligheter att arbeta, studera, rösta etc som män, till att analysera och göra någonting de djupt rotade samhälleliga och kulturella strukturer som upprätthåller ojämlikheten.

Många av Morales reformer har varit lyckade, trots ramaskri från det marknadsliberala världssamfundet. Hans nationaliseringar är till exempel mindre långtgående än vad som gäller för de statliga oljebolaget i Mexiko, en av många liberaler omhuldad ekonomi. Nationaliseringarna har gett ekonomiskt utrymme för "Värdighetsbidraget" på ca 300 kr/mån till Bolivias pensionärer som tidigare i stor utsträckning saknade inkomst och för ett barnbidrag till fattiga familjer med villkoret att barnen går till skolan.

Stora delar av det bolivianska folket älskar sin president och vädrar 500 år gammal morgonluft. Andra hatar honom av hela sitt hjärta. Evo är onödigt konfrontativ i sitt språkbruk och uttrycker sig ofta i svepande negativa ordalag om "oligarkin" och "nyliberalerna" och många med europeiskt ursprung och god ekonomi känner då att de inte ingår i Evos projekt.

Ett stort frågetecken kan resas för Morales-regeringens respekt för demokratins spelregler. Det första konstitutionsförslaget närmast kuppades igenom för ett år sedan. Den mer lyckade och breda överenskommelsen om konstitutionen för två månader sedan föregicks av en av regeringen stödd gigantisk folkmarsch som kom med mer eller mindre förtäckta hot om vad som skulle hända om kongressens beslut skulle gå dem emot.

I originalversionen av konstitutionen fanns en paragraf som skulle tvinga alla journalister att endast skriva "sanningsenliga" artiklar. Att jämställa traditionell byrätt med nationell rätt är vidare knappst något som gynnar rättssäkerheten och jämställdheten i landet. Det finns ibland en tendens hos Morales att bedömma allt indianskt som bra.

Utrikespolitiskt skiner Morales brist på skolning i de sammanhangen igenom. De nära relationerna med Iran (Morales har kallat Ahmadinejad för en "stor revolutionär") anstår knappast en demokrat. Morales låter sig ofta klappas på huvudet av storebror Chavez, som när denne på eget initiativ lovade att gå in med militär i Bolivia om något hände Evo. Den reflexmässiga och svepande kritiken av USA är inte bara ofta dåligt grundad utan också skadlig för Bolivias ekonomi. Det kan slå hårt mot den bolivianska ekonomin särskilt när gaspriserna dyker.

Bakläxa

2008-12-02T22:26:00.002-05:00

Jag efterlyste ju häromdagen formeln för att räkna om bakrecept till La Paz-höjd. Nu har jag fått en länk av en gammal kollega om hur extremsporten High-altitude baking går till.

Annars har jag mest sysslat med High-altitude banking här i Bolivia...
Är det förresten någon som bakat lussebullar i La Paz som kan komma med tips?

Imorgon fortsätter nedräkningen av Sydamerikas bästa presidenter.

Sydamerikas presidenter: Strax ovanför nedflyttningsstrecket

2008-12-01T20:03:00.009-05:00

Nedräkningen fortsätter med plats 10 och 11. Grannländerna Venezuela och Colombia har valt helt olika vägar. Å ena sidan Chavez högljudda antiamerikanska retorik och bolivarianska socialism. Å andra sidan marknadsliberala och USA-tillvända Colombia, till slut Bushs enda riktiga vän på kontinenten. Här i nedre änden av listan samsas de dock tack vare populism och auktoritarism.

#11 Hugo Chavez - Venezuela (socialist)

Irans Ahmadinejad kramas av Chavez

Hugo Chavez förtjänster först: Han har dragit igång ambitiösa sociala kampanjer och hans aggresiva retorik och höga profil har troligen varit en av de bidragande orsakerna till Sydamerikas begynnande självkänsla som kontinent.

Att använda inkomster från landets naturtillgångar för sociala projekt är en sympatisk och nödvändig tanke som sprider sig över kontinenten. Tyvärr har det i Venezuela präglats av någon slags kampanjvälfärdsstat med isolerade högprofilerade projekt av typen alfabetisering och fattighjälp. Det handlar inte om några grundläggande institutionella reformer. Samhällsnedbrytande problem som korruption och kriminalitet har snarare blivit värre under Chavez tid vid makten.

Landet ligger sämst av alla Sydamerikanska länder i Transparency Internationals korruptions-index. Och Venezuelas skrämmande mordstatistik har stadigt försämrats under Chavez. Varje helg mördas 30 personer i Caracas. Pressfriheten respekteras inte, Venezuela ligger långt nere i olika rankingar av typen Reportrar utan gränser, blan annat efter att Chavez stängt en oppositionell TV-kanal.

De utländska investeringarna i Venezuela är två gånger större än i det bortglömda grannlandet Surinam vars BNP är hundra gånger mindre... Detta är i och för sig resultatet av en målmedveten nationaliseringspolitik från Chavez sida men i längden är det knappast hållbart att isolera sig på det sättet, särskilt inte när oljepriset är en tredjedel av vad det var när Chavez var som kaxigast. Priskontroller på basvaror har lett till att producenter hellre exporterar och att smuggling blir en lönsam affär.

Ett av de mest osympatiska dragen hos Chavez är hans varma relationer med den notoriske människorättsförbrytaren Ahmadinejad i Iran. Mycket tyder också på att Chavez haft en del vänskapliga kontakter med FARC-gerillan i Colombia.

#10 Alvaro Uribe - Colombia (liberal/konservativ)

Alvaro Uribe har genom idogt arbete och krigsmetoder gjort Colombia till en säkrare plats. Så pass säker att man nu har självförtroende nog att pumpa ut en jättereklamkampanj i CNN där man leker med fördomarna om Colombia: "If you go to Colombia you´re at risk. At risk of falling in love, at risk of wanting to stay". Colombia har också sett en boom i form av ökat intresse från investerare i och med det markant förbättrade säkerhetsläget.

Det konstaterandet om Uribes sex år vid makten är svårt att säga emot. Mordfrekvensen i Colombia har näranog halverats sedan Uribe tog över. Samtidigt har den krigsliknande situation som Colombia befunnit sig i avkrävt Uribe många extraordinära, ibland odemokratiska och de mänskliga rättigheterna kränkande åtgärder. Helgar ändamålen medlen? I flera fall inte. Är det colombianska folket lättat och tacksamma mot Uribe? Ja till stor del, Uribe har kontinentens högsta "approval rate". Bryr folket sig om huruvida amerikanska militärer var med eller inte, i operationen som fritog Ingrid Betancourt? Inte mycket.

Samtidigt har de miljontals fördrivna människorna i den största flyktingkatastrofen utanför Afrika inte känt mycket av förbättringarna varken säkerhetsmässigt eller ekonomiskt. De är fortfarande offer dels för regeringens knark- och FARC-jägares framfart, dels för paramilitärerna och FARC i deras kamp om knarkkontrollen. Att Uribe försökt bromsa rättsprocesser mot paramilitärer känns mycket osmakligt. Detta samtidigt som det framkommit att stora delar av kongressen och medarbetare till Uribe samarbetat med paramilitären.

Utan dessa skandaler och med en större omsorg i flyktingfrågan hade Uribe hamnat högre upp på listan.

South American President Countdown

2008-11-30T14:15:00.001-05:00

Det är kul med listor. De gör en komplicerad verklighet lite överskådligare och uttrycker en bestämd relation mellan annars flyktiga ting. Därför är det nu dags för denna bloggs första topplista:

South American President Countdown

Jag ska under en vecka framöver lista Sydamerikas presidenter från sämst till bäst. Precis som i Copa Sudamericana i fotboll så kommer jag även bjuda in några deltagare från övriga Latinamerika.

Detta är förstås en svår uppgift som kan lösas på flera olika sätt. Jag har utgått ifrån hur väl presidenterna har presterat utifrån materialet de har att jobba med. Maradona är ju inte nödvändigtvis en bättre tränare än Lars Lagerbäck bara för att den förre basar över Messi och den senare över Petter Hansson.

Jag har helt enkelt tittat på hur presidenterna har agerat när de ställts inför svårigheter, om de fört landet framåt eller bakåt, hur de hanterat skandaler, hur seriöst de tar demokratin, deras utrikespolitik etc.

Detta är kanske inte den metodologist mest klanderfria, men förmodligen den bästa topplistan över Sydamerikas presidenter.

Vi kör igång genast med bottenplaceringarna.

Sydamerikas presidenter: Bottenplaceringarna

2008-11-30T14:10:00.016-05:00

Vi börjar nedräkningen av Sydamerikas bästa presidenter med de två bottenplaceringarna. Lustigt nog är de två av de från Centralamerika inbjudna tävlandena som intar de föga hedrande placeringarna. Två presidenter som hamnar på nedflyttningsplats och får spela i samma division som Lukasjenko i Vitryssland eller regeringen i Kina.

#13 Kuba - Raul Castro

Raul Castro är väldigt lik...

...Salvador Allende och Jan Myrdal. Eventuella andra
jämförelser får göras av läsaren.

Politruken Raul Castro fick vänta 50 år på att kliva ut i rampljuset på riktigt. Han deltog sida vid sida med Fidel i revolutionen och fick sedan olika uppdrag i kommunistpartiets politbyrå och i regeringen. När Fidel drog sig tillbaka till sin Reebook-husvagnssoverall för ett par år sedan tog broder Raul över. Ganska lite tyder på att någon Havana-vår är på väg.

Åtgärder som att legalisera mobiltelefonen och DVD-spelaren har fått mycket uppmärksamhet internationellt. Dessutom har jordbrukssektorn givits vissa marknadsekonomiska friheter och lönerna har differentierats något för att skapa incitament att göra karriär. Raul har nämligen i ett ögonblick av klarsynthet upptäckt att det tidigare systemet med i princip helt utjämnade löner gynnade "arbetsskygga" (vagos)...

Men Kuba är starkt beroende av bistånd från Venezuela och Kina, stora delar av ekonomin är svart och parallella valutasystem utesluter stora delar av befolkningen från så kallade "lyxvaror". För att Kubas president skulle placera sig någon annanstans än sist på denna lista hade det krävts seriösa åtgärder från Rauls sida för att införa fria val, yttrandefrihet, fri media eller helt avskaffa dödsstraffet. Eller i alla fall uttalanden åt det hållet. Något sådant har inte inträffat.
.

Raul Castro hamnar sist i på topplistan över Sydamerikas presidenter.

#12 Nicaragua - Daniel Ortega

Det sägs att revolutionärer bör dö unga annars gör de bara åtlöje av sig själva när de blir gamla och gråa. Det stämmer bra in på den gamle sandinistledaren Daniel Ortega som var med om att för 30 år sedan störta diktatorn Somoza och kämpa ned USA-stödda kuppmakarguerrillan Contras.
.

Under sitt år som comebackande president har han hunnit med följande: Inleda en, av allt dömma regelvidrig, rättsprocess mot en av Nicaraguas mest framstående publicister. Stödja ett totalförbud mot abort, även då moderns liv är i fara. Förbjuda två oppositionspartier med svepskälet att de inte uppfyller vissa administratia kvar (samma taktik som användes av Somoza för att behålla makten). Rigga ett mycket tveksamt val.
.

Daniel Ortega misstänks också ha utsatt sin styvdotter för sexuella övergrepp under flera års tid. Trots detaljerade anklagelser har Ortega tack vare sin immunitet sluppit rättsprocess. Han har kallat terroristguerrillan FARC i Colombia för sina bröder, han knyter precis som storebror Hugo Chavez band med Iran och han var, i ett lätt disparat uttalande, den förste regeringschefen att erkänna Sydossetien och Abschasien
.
Den som gillar att se mönster kan konstatera att två av Olof Palmes och den svenska 70-talsvänsterns mest omhuldade revolutionsprinsar, Mugabe och Ortega, har förvandlats till riktigt fula paddor. Revolutionärer av deras slag bör som sagt dö unga, eller i alla fall skaffa sig ett förvärvsarbete efter revolutionen.

.
Ortega klarar sig från sistaplatsen på topplistan bara tack vare att Nicaragua fortfarande kan klassas som någon slags demokrati.

Chiapas i Sverige och Sollentuna i Nicaragua

2008-11-27T23:56:00.005-05:00

I mina dagliga scanningar av samtliga sidor på internet har jag upptäckt att det har öppnat en mexikansk restaurang i Råneå utanför Luleå med namnet Tapachula. Det hade inte varit något att skriva om om det inte vore så att Tapachula råkar vara den lilla mango- och kaffeodlar- och knark- och människotransit-stad i Chiapas på gränsen till Guatemala som jag jobbade i som engelsklärare hösten 2000.

Jag berättade detta för en kompis i Tapachula som genast kontaktade den lokala blaskan El Orbe för att skriva en artikel om restaurangen. Glåbalisäjtion at work så att säga.

Detta är något av ett parallellfall till när jag under en resa i Centralamerika våren 2001 stötte på "Hotel Sollentuna" i djupaste Nicaragua. Läs artikeln om detta här.

***

På torsdagskvällen var det thanksgivingknytkalas hos en amerikansk bekant i centrala La Paz. Jag hade bakat kladdkaka som snarast blev en stenkaka, men med grädde och chilensk melon smakade den gott. Det misslyckade baket skyller jag på höjden, tydligen med viss rätta för rutinerade svenska bakare jag talat med säger att alla bakrecept måste räknas om till La Paz-höjd enligt en formel som jag tyvärr inte har tillgång till.

Språknotis VI & VII

2008-11-25T22:05:00.007-05:00

Jag hörde nyss Barack Obama leverera sin första(?) corporate bullshit-klyscha. Han förklarade att det är viktigt att så snabbt som möjligt sätta ihop ett bra team för att "landa springande", hit the ground running, när de tar över i januari.

Jag får verkligen hoppas att han inte använder sig av en annan management-klyscha - "trestegsraket" (vad det nu kan heta på engelska). Jag har ju i ett tidigare inlägg utlovat represalier mot nästa person som jag hör använda det ordet.

Det kan sluta illa för mig.

***

Jag är mycket glad att jag lärde mig spanska i Chile. Det är ungefär som att lära sig sjunga med halsfluss och ett bältdjur i munnen. Klarar man det så klarar man allt annat.

För så är det med chilenskan. Det är den i särklass slarvigast uttalade och mest svårförståeliga spanskan i Latinamerika. Halva ord sväljs, andra spottas ut eller huggs av.

Beakta meningen "Äter du fisk, min svägerska?" (Kanske en något konstruerad mening, men kan vara användbar när man minst anar det).

Spansktalande över hela världen uttalar den ungefär så här med någon mindre variation:
.

Estas comiendo pescado, cuñada?

Spanskan har den fördelen att den uttalas i princip som den är skriven, det vill säga, som bokstäverna låter, ingen fransk förvrängning alltså. Förutom på chilensk spanska, då uttalas meningen så här:

Tai comiendo pehcao cuñá?

Lär man sig tyda det chilenska rövarspråket så kommer all annan spanska te sig som hyfsat lättbegriplig. I Bolivia talar man till exempel den tydligaste spanskan jag har hört, europeisk spanska inräknad.

Språknotis V

2008-11-23T20:50:00.003-05:00

På spanska gör man ingen skillnad mellan bokstäverna b och v. De är i princip helt utbytbara, Bolivia kan lika gärna skrivas Volibia utan att uttalet ändras.

Det gör att man ofta ser stavfel där b och v bytts ut mot varandra. I ett extremfall ser man till exempel ibland "a ver" (ungefär, "få se") skrivas "haber" (h:et är stumt) som egentligen är ett hjälpverb och betyder "att ha".

Min känsla är att den som inte har spanska som modersmål har lättare att undvika dessa stavfel. Kommer man från ett språk som gör skillnad på b och v och dessutom lär sig spanskan genom att först läsa orden, så får man med sig en undermedveten känsla för vilka som är b-ord och vilka som är v-ord.

Vara så att ni bet.

Fler språknotiser

Lynchningar väcker frågor om Morales konstitution

2008-11-20T16:04:00.006-05:00

I tisdags dominerades La Paz-tidningarnas förstasidor av obehagliga bilder på torterade och lemlästade människor med delvis förkolnade och delvis köttfärsliknande ansikten. Bilderna föreställde de personer som hade klarat sig med livhanken, två stycken gjorde det inte, efter att en uppretad mobb tog rättvisan i egna händer mot ett gäng kringresande inbrottstjuvar i byn Achacachi några mil utanför La Paz. Folkmassan tände eld på tjuvarna och torterade dem på andra sätt.

Denna slakt reser återigen frågor om en av högprofilparagraferna i den nya konstitutionen. Den om justicia comunitaria, byrätt, ett traditionellt rättssystem med lokala förtroendemän som beslutar i tvister och brottsmål på lokal nivå. Enligt den nya konstitutionen ska denna byrätt få samma status som det nationella rättssystemet.

I vissa fall kan byrätten verka långt mer sympatisk än den moderna rätten. En av principerna är bland annat att ett brott i största möjliga mån ska sonas genom att skadorna återställs. Till exempel kan gärningsmannen arbeta en tid för den drabbade familjen. Och lynchning är lika lite en del av byrätten som av den nationella rätten. Men de återkommande fallen av hela byar som reser sig som en man och avrättar personer som anses begått en orätt (en borgmästare, några poliser och misstänkta brottslingar finns bland lynchningsoffren de senaste åren), visar på en, på vissa ställen, barbarisk och omodern syn på rättsskipande.

Dessutom är jämlik behandling av könen knappast något som är inbyggt i byrätten och det förekommer även kroppsstraff som exempelvis piskrapp. Det finns säkert byar där rättsskipandet fungerar bra men det finns ingenting som garanterar det, inte ens i teorin. Dessutom saknas det en nationell överprövning av domslut i byrätten.

Ursprungsbefolkningens avlägsna byar har ända sedan kolinialiseringen i princip varit vita fläckar på kartan för rättssystemet och övriga statliga institutioner. Även om den bolivianska polisen och domstolarna fortfarande lämnar en del övrigt att önska så bidrar byrätten med ett ännu mer rättsosäkert och inhumant alternativ. Därför borde regeringen i stället anstränga sig för att göra det rådande rättssystemet allomfattande och rättssäkert. I stället för att outsourca ansvaret till de allra fattigaste och marginaliserade delarna av samhället.

Eller vad säger du Olle?

Mikrolån

2008-11-19T13:59:00.002-05:00

Jag jobbar ju med mikrolån, fast jag sällan skriver om det på bloggen. Men vill ni läsa lite om vad jag gör när jag inte bloggar eller spelar boliviansk korpfotboll så kan ni göra det på Swedfunds hemsida.

Två tecken i tiDN

2008-11-17T21:40:00.003-05:00

Man vet att vi arbetstagare är illa ute - inte när Anders Borg förutspår 9% arbetslöshet - utan när DN låter Magdalena Ribbing ta hand om arbetsrätten.

Man vet att grävande journalistik får allt skralare resurser när en länksamling nomineras till Stora Journalistpriset.

Uppdatering: Strages youtubiana är förstås riktigt bra. Fastnade i någon timme efter det här inlägget.

Bolivia hämtar andan

2008-11-16T20:55:00.004-05:00

Då Boliviadraken tillfälligt dragit sig tillbaka Sverige och DN:s korrespondent skriver om Maradona så känner jag att jag måste ta mitt ansvar och ge en politisk lägesrapport från Bolivia mitt i all korpfotboll och paragliding.

Faktum är att tonläget dämpats betydligt efter den, som det kan komma att visa sig, rätt lyckade kompromissen i oktober. Rubrikerna om nära förestående inbördeskrig känns långt borta. Folkomröstningen om konstitutionen äger rum i slutet av januari och eftersom ingångsvärdena i den är resultatet av en bred kompromiss finns det hopp om att det kan gå hyfsat lugnt till. (Peppar, peppar ta i smugglat bolivianskt regnskogsträ.)

De viktigaste händelserna under de senaste veckorna:

- Evo Morales har för gott kastat ut USA:s kokainpoliser DEA från landet. Han menar att det är ovärdigt för Bolivia att amerikanska agenter ska styra och ställa över inhemsk polis och militär. Nu ska Bolivia sätta upp en egen antikokainstyrka. Samtidigt för man diskussioner med Ryssland om att assistera på området.

- Bolivia har sedan länge kraftiga subventioner på drivmedel (bensin kostar 4 kr litern) och gas. Det gör att det är en mycket bra affär att smuggla och sälja i grannländerna. Staten förlorar därigenom mycket pengar. Men nu ska man ta i med hårdhanskarna. Den ökända knarklagen "Ley 1008" (som bland annat "El Choco" dömdes under för er som läst boken) appliceras numera även på bränslesmugglare. Det innebär häktning utan bevisning och 5-25 års fängelse för den som för en gasbehållare över gränsen.

- Prefekten i Pando, Leopoldo Fernandez, han som av regeringen pekats ut som ansvarig för massakern i september, sitter fortfarande kvar i San Pedro-fängelset i La Paz. Detta trots att högsta domstolen med säte i Sucre sagt att han ska förflyttas dit. Regeringen menar att det inte är högsta domstolen utan den speciella kommissionen som utreder septembermassakern som ska ta sådana beslut. Relationerna mellan den konstitutionella och den faktiska huvudstaden förbittras ytterligare.

- Venezuela har lovat att täcka upp för den marknad som gått förlorad i och med att USA sagt upp det förmånliga handelsavtal som Bolivia fick i utbyte mot samarbete i kokainfrågan. Företagssektorn i Bolivia betvivlar starkt att det kommer fungera men enligt uppgift ska venezolanska representanter sagt att de bolivianska kläderna "håller oväntat hög kvalitet...".
Samtidigt bromsar Bolivia ett handelsavtal mellan den andinska unionen och EU eftersom det innehåller för långtgående patenträtt vad gäller bland annat biologiska substanser. Bolivia anser att sådant är allmän egendom.

- Om Bolivia hamnar i recession kanske det inte bara beror på att metallpriserna är på en knappt lönsam nivå och att gaspriserna sjunkit kraftigt. Det kan också bero på mitt dåliga målsinne. I semifinalen i La Paz-börsmäklarmästerskap i fotboll mötte vi nämligen börsadministrationen. Och i ett öppet läge sköt jag bollen på målvaktens finger i stället för i mål. Det blev en rejäl stukning på den som visade sig vara börsens driftschef... Inga hard feelings dock.

10 Boliviareflektioner II

2008-11-12T23:30:00.000-05:00

Ska man dricka te i La Paz får man nöja sig med 88,25 C varmt vatten. Det är nämligen kokpunkten här. Det gör också att pastan aldrig blir riktigt bra när man kokar.

Bolivia har lika många invånare som Sverige men är mer än dubbelt så stort. Fatta glesbefolkat.

Flygplan som landar på La Paz internationella flygplats i El Alto har dubbelt så lång landningssträcka som vid landning på havsnivå på grund av den tunnare luften.

Män och kvinnor i den bolivianska överklassen är rätt jämställda. Ingen av dem tvättar eller lagar mat.

De två största idrottsmännen i Bolivias historia är tennisspelaren Mario Martinez (3 ATP-titlar och rankad 35 som högst (minns du honom Hellberg?)) och Marco Etcheverry som förde landet till det hittills enda VM-slutspelet 94 och var stjärna i chilenska Colo Colo.

Den högsta uppmätta tempraturen i La Paz är ofattbart nog 25C. Det är ofta betydligt varmare på dagarna när andsolen steker på men höjden ger en grundkyla som tydligen gör att det aldrig blir varmare än så i skuggan.

Igår påpekade en kollega för mig att det bara skiljer en bokstav mellan Obama och Osama.

Bolivias i särklass största bidrag till populärmusiken är Bomba med Azul Azul. Ni minns "Bomba, Sensual, Un movimiento sexy." Och så vidare. Gick het på dansgolven ca 2002.

Flickan som kommer tvåa i Miss Santa Cruz får varje år ett wild card till Miss Bolivia-tävlingen. Hon får då ikläda sig "Miss Litoral"-bandet det vill säga representera den till Chile förlorade kustremsan (El litoral).

Bolivia ligger på 74:e plats på Fifa:s fotbollsranking strax efter Bahrain och Slovenien men före Bosnien Herzegovina och Libyen.

10 Boliviareflektioner I

Bondoffer

2008-11-10T22:05:00.002-05:00

Några dagar innan jag åkte till Bolivia såg jag filmen Scarface. I den åker Al Pacino ner till Santa Cruz i Bolivia för att träffa en stor kokainbaron i sitt slott. Scenen slutar med att Pacinos polare får skjuts i en helikopter till flygplatsen men väl uppe i luften blir han utkastad (utan paraglidingutrustning...).

Nu skriver Bolivia in sig, eller snarare blir inskrivet, i filmhistorien igen. Det är i nya Bond-filmen Quantum of Solace som en del av historien utspelar sig i Bolivia. Och det handlar förstås om korrumperade poliser och allmänt skumma latinos. Som ytterligare diss ansågs inte Bolivia ha infrastruktur nog för filminspelningen så boliviascenerna är inspelade hos ärkefienden Chile...

Nu tycker en polischef i Santa Cruz att biograferna borde sluta köra filmen eftersom den ger en orättvis bild av den bolivianska polisen.

Helgen

2008-11-09T12:52:00.007-05:00

Batistuta, Maradona, Crespo, Kempes, Messi, Cruz, Veron, Obolo, Caniggia etc

I helgen spelade jag min första match i mikrolånskorpen (alltså inte börskorpen som jag spelade i torsdags) med mikrolånsbanken Fie som jag praoat hos tidigare. Detta är första gången i mitt liv som jag får vara längst, eller ens bland de längre, i ett lag (möjligen med undantag för några inhopp i tvåmålsspelet på träning under min tid som tränare för Edsbergs IF pojkar 90, för 12 år sedan). Som ni ser är det Argentinas andraställ vi ödmjukt ikläder oss. Ta några drinkar och kisa and you wont tell the difference. 3-3 fick vi efter underläge 0-3.

Apropå argentinsk fotboll så går det klassiska storlaget River Plate riktig kräftgång i ligan, värre än AIK:s, DIF:s och Hammarbys tillsammans. Efter att ha vunnit första halvårsmästerskapet (man utser två mästare per år i Argentina enligt märklig inflatorisk latinamerikansk modell) ligger man nu ohjälpligt sist i tabellen som ärkerivalen Boca Juniors toppar. Idag fick tränaren Diego Simeone gå.

***

Tidigare på dagen hängde jag efter en del självövertalning med en kollega söderut i La Paz-dalen (till Rio Abajo) för att testa paragliding. Det var såklart grymt häftigt. Bilder nedan.

Två milstolpar

2008-11-06T21:50:00.002-05:00

Ikväll spelade jag min första fotbollsmatch på boliviansk mark när mitt företag, Panamerican Securities, gick in i La Paz börsmästerskap i five-a-side fotboll. Vi ställdes mot bankjätten Bisa - och vann. Ungefär som att eh, ... Erik Penser fonder skulle slå Swedbank (jag förstår att den analogin verkligen bränner till i er av slagfärdighet).

Jag blev genast - i egenskap av europé - tilldelad rollen som libero med uppdrag att rensa tyskt och stå i vägen. Ett uppdrag som jag genomförde med närmast österrikisk akuratess.

***

När jag kom hem hände något annat stort. När jag skulle köpa en gyro till kvällsmat - en mycket välbalanserad blandning av tunbrödrulle och kebab - blev jag för första gången tillfrågad om jag skulle ha det gamla vanliga. "Un super-gyro de carne completo con aji". Och, ja, det skulle jag förstås ha.

En av anledningarna till att jag vågar äta på Sultans gatuservering är att de har ett diplom på väggen för att ha käjtrat till USA:s ambassad på 4:e juli. Så jag utgår ifrån att Pentagon har varit där och tagit prover och att Guantanamo-fångarna får proväta dessa gyros med jämna mellanrum.

Namedropping

2008-11-05T22:14:00.009-05:00

Dagens fråga. Vad tror ni att följande sifferserie står för?
2005: 3
2006: 37
2007: 472
2008: 2821

...

Svar: antalet artiklar inehållande ordet "Obama" i sökmotorn Presstext.

***

Glöm i sammanhanget inte bort en av Ekvatorialguineas stora statsmän. Eller Bolivias 30-tals-president G. Busch.

***

Förresten ser jag att min årskamrat Jigme Khesar Namgyel Wangchuck sprungit om mig karriärmässigt.

Time for change

2008-11-04T23:06:00.004-05:00

Så står det då klart. Efter ett halvårs kamp har segraren korats. Blåa laget vann över det röda! Tidningarna i Bolivia har varit fulla av reportage, spekulationer och analyser. Många har hoppats och nu har deras drömmar slagit in. "Yes we can!". Historien får räkna in ett nytt kapitel i sin redan tjocka bok.

För ingen kan väl vid det här laget ha missat att Aurora från Cochabamba tog igår för första gången i historien tog hem segern i bolivianska fotbollsmästerskapen. I finalen slog man Blooming från Santa Cruz. De två storlagen Strongest och Bolivar från La Paz var hopplöst distanserade. Tur då att man i år korar nationella mästare inte mindre än tre gånger i Bolivia...

Bolivia från den ljusa sidan

2008-11-03T20:42:00.006-05:00

Tonen på den här bloggen är ibland raljant över Bolivias tillkortakommande som land. Och det är många gånger lätt att vara pessimistisk över den politiska och ekonomiska utvecklingen i Sydamerikas fattigaste land. Men för att ni ska få en annan bild av denna säregna landlåsta nation kommer här en liten fotoutställning.

Bilderna har med något undantag tagits av en av mina resekamrater Cecilia Holm på Svalorna.

Skymning över Sopocachi, centrala La Paz

Guidens dotter, Chojasivi, Titicacasjön

Bolivias hemmaplan, 3600 meter

Guide, Titicacasjön

Segling, Titicacasjön

Huvudstaden Sucre, den vita staden

Jag, Mikael, Karin, Anna vid Titicacasjön

Saltöknen i Uyuni

Kläder torkar på koskit, Chojasivi

Kaktusar i saltöknen

Flicka vid Titicaca

Det kontroversiella kokabladet

Rosa snö i soluppgången, Huayna Potosí

Flamingos över Titicacasjön

Alpacagalleri

Kurs på flytande ö

Mot huvudstaden

2008-10-30T23:26:00.004-05:00

Jag vill minnas att Bolivia var med med en egen landsida i min OÄ-bok "Vår värld" med det enda existensberättigandet att landet hade två huvudstäder. Det vållade en del problem när man skulle lära sig alla världens huvudstäder inför världen-provet - är det La Paz eller Sucre som är Bolivias huvudstad?

Nu vet jag hur det är. Lilla Sucre med bara ett par hundratusen invånare är den stad som benämns som capital i konstitutionen. Man har fått högsta domstolen men inte så mycket mer. Allt annat är i La Paz. Det var därför som prefekten i Chuquisaca, där Sucre är huvudstad, inte ens ville vara med i dialogen så länge inte Sucre med några snygga formuleringar i den nya konstitutionen fick sin bleka huvudstadsimage pimpad.

I helgen ska jag dit med några kompisar och kolla in den vita staden och äta deras berömda chorizo.

***

För övrigt skulle det vara kul att läsa om "Vår värld" igen. Jag tror att många av mina uppfattningar om världen fortfarande kan spåras tillbaka till den. Särskilt om länder som jag inte varit i kontakt med därefter. Att läsa om den skulle vara ungefär som att se om "Nilecity" när man förstår att aha, det är därifrån alla lustigkurrar har fått sina oneliners.

Så jag önskar mig den i julklapp, Vår värld, den gula versionen.

Språknotis IV

2008-10-28T21:23:00.002-05:00

I den version av den bolivianska konstitutionen som oppositionen inte accepterade slogs det fast att alla statligt anställda skulle vara minst tvåspråkiga. Det vill säga tala spanska och ett indianspråk, främst quechua och aymara. Förslaget var givetvis alldeles för drastiskt. Det skulle ha stängt ut mer än halva befolkningen från möjligheten att få ett statligt jobb. De 50% som bara pratar spanska och de 10% som inte pratar spanska.

Kompromissen som kom fram i dialogen mellan regeringen och oppositionspartierna i kongressen är dock sympatiskt. Den säger att statliga och regionala myndigheter ska vara tvåspråkiga, inte att nödvändigtvis alla som jobbar där ska vara det. En av Evo-regimens allra största förtjänster är synliggörandet och subjektifieringen av indianbefolkningen. Språkbarriären har varit starkt bidragande till att delar av den bolivianska ursprungsbefolkningen levt helt isolerade från statsmakten från kolonialiseringen fram tills idag.

Återigen står det klart att Morales och hans vänner har tittat närmare på Finland där en del av den offentliga förvaltningen måste fungera på svenska (spanska) och finska (aymara). Jag tror jag är en oväntad allians på spåren.

Tidigare konspirationsteorier

Språknotis III

2008-10-27T19:44:00.003-05:00

I fredags hade jag mittuniversitettenta igen på ambassaden i La Paz. Denna gång var det pengar, centralbanker och finansiella system som gällde. Jag har inte haft en skoluppgift som legat så rätt i tiden sedan jag och några kompisar höll föredrag om Queen två dagar efter att Freddie Mercury hade dött.

Varje fråga stod på både svenska och engelska och fråga 7 löd som följer:

How do changes in the required reserves ratio affect the interest rate?
Hur påverkas Riksbankens required reserves ratio av ändringar i räntan?

Lurigt.

Fler språknotiser