Stockholmssyndromet Evos hemlighet?

Jag har vid ett par tillfällen under tiden i Bolivia stött på oppositionella debattörer som hävdar att Evo-regeringen och folkrörelsebaserade MAS har Stockholmssyndromet att tacka för sitt breda folkliga stöd.

.

Stockholmssyndromet har som ni vet fått sitt namn från den speciella relation som uppstod mellan gisslan och gisslantagaren Clark Olofsson i Normalmstorgsdramat. Gisslan byggde efter ett tag upp en förståelse och till och med sympati för dem som berövat dem friheten. (Stockholmssyndromet som för övrigt kallas Helsingforssyndromet i en klassisk felsägning i någon av Die Hard-filmerna).

.

Samma mekanismer har, menar dessa debattörer (en jag läst i La Prensa och en annan i boken Ciudadano X), verkat för att få en kraftig majoritet av folket att stödja folkrörelsernas kamp under paraplyorganisationen MAS. Enligt detta sätt att resonera kan den sociala oro, de våldsamma demonstrationer och sabotage av infrastruktur som varit en del av MAS taktik för att göra sin röst hörd, liknas vid en gisslansituation där det bolivianska folket varit offret.

.

Men i stället för att vända sig mot orosmakarna har reaktionen blivit den motsatta. "Bolivianerna har förälskat sig i sina kidnappare", menar debattörerna. Den psykologiska mekanismen bakom förklaras av att "gisslan" tänker att människor som tar till så drastiska metoder måste ha starka argument bakom sin kamp. En annan mekanism är att man av rädsla för att bli offer för dessa metoder väljer att stödja dem i stället.

.

Jag tror inte att denna förklaringsmodell har särskilt stor bäring på fallet Bolivia. MAS stora stöd beror helt enkelt på att många, tidigare marginaliserade grupper, identifierar sig med Evo och ser (eller i alla fall såg) sin identitet uppgraderas med hans politik. En annan förklaring är missnöjesröstning och nyfikenhet på något nytt i den sorgliga raden av korrupta, inkompetenta och handfallna presidenter. Stockhomssyndromet kan kanske ha haft en marginell effekt på vissa medelklassväljare som stödde Evo.

.

Men nu tre år efter Evos maktövertagande är nog både Stockhomssyndrom och nyfikenhet pa något nytt överspelade mekanismer inför presidentvalet i december. Evo kommer säkert vinna ändå men med mångdubbelt fler missnöjda och skeptiska medborgare att regera över.