10 Boliviareflektioner, sista delen

Idag sa jag perdón till en skyltdocka.

De fem bästa restaurangerna i La Paz: 1. La Pagoda - kinarestaurang i Zona Sur, 2. La Comedie, 3. Den spanska restaurangen bredvid Bravissimo och Cafe Alexander i Zona Sur, 4. Sultans Gyros 5. Det lilla cevichehaket i gränden bredvid Ketal på Calle 21 Zona Sur.

Jag räknade förhållande kollektivatrafik vs privatfordon under några minuter på vägen upp till stan. 70:42 visar på en bra användning av kollektivtrafik.

Följande svenska artister har jag hört på gymmet; Dr. Alban, Ace of Base, Cardigans, Roxette, Robyn, A-teens, E-type.

Häromdagen visades Ivan Obolos mål mot Brommapojkarna och mot Örgryte på ESPN.

Banco Nacional de Bolivia har en reklam som helt drar på videon till Take on me med A-ha. Låten i bakgrunden och blyertsanimerade människor.

Den bästa metaforen på länge levererades av vaktmästaren i min lägenhetsbyggnad igår. Han menade att, att se Man U och Barcelona spela fotboll var som att se en match på Playstation. Och det är ju så det är. Stenhårsda precisa passar, oklanderligt gröna gräsmattor och overkliga mottagningar.

Ola är ett effektfullt namn i Latinamerika. Dels har vi den uppenbara icebreakern (H)ola Ola. Sedan tror ofta människor som jag mailar med att jag är “Señorita Ola” vilket brukar göra särskilt medelålders män extra hjälpsamma. Dessutom heter rockring hula-hula (uttalas ola-ola) i Sydamerika vilket brukar rendera lite skämtsama höftsvängningar från dem som var med under hula-hula-boomen.

Efter att ha umgåtts med och hamnat i samma turistgrupper som en hel del engelsmän här i Bolivia, utser jag dem till min nya favvonationalitet. I mycket lika oss svenskar men lite roligare.

Bolivia är värt ett besök.

Övriga Boliviareflektioner

Att äta kakan och ha den kvar

Området jag besökt eller bott i.

Jag har bott två år av mitt liv i Sydamerika och rest runt en del och känner mig som en riktig sydamerikaräv. Men när jag tittar på kartan och det område som jag rört mig inom inser jag att jag har en del kvar att besöka. Da para más!

Fler bilder...

...från djungeln finns hos Micke.

Stockholmssyndromet Evos hemlighet?

Jag har vid ett par tillfällen under tiden i Bolivia stött på oppositionella debattörer som hävdar att Evo-regeringen och folkrörelsebaserade MAS har Stockholmssyndromet att tacka för sitt breda folkliga stöd.

.

Stockholmssyndromet har som ni vet fått sitt namn från den speciella relation som uppstod mellan gisslan och gisslantagaren Clark Olofsson i Normalmstorgsdramat. Gisslan byggde efter ett tag upp en förståelse och till och med sympati för dem som berövat dem friheten. (Stockholmssyndromet som för övrigt kallas Helsingforssyndromet i en klassisk felsägning i någon av Die Hard-filmerna).

.

Samma mekanismer har, menar dessa debattörer (en jag läst i La Prensa och en annan i boken Ciudadano X), verkat för att få en kraftig majoritet av folket att stödja folkrörelsernas kamp under paraplyorganisationen MAS. Enligt detta sätt att resonera kan den sociala oro, de våldsamma demonstrationer och sabotage av infrastruktur som varit en del av MAS taktik för att göra sin röst hörd, liknas vid en gisslansituation där det bolivianska folket varit offret.

.

Men i stället för att vända sig mot orosmakarna har reaktionen blivit den motsatta. "Bolivianerna har förälskat sig i sina kidnappare", menar debattörerna. Den psykologiska mekanismen bakom förklaras av att "gisslan" tänker att människor som tar till så drastiska metoder måste ha starka argument bakom sin kamp. En annan mekanism är att man av rädsla för att bli offer för dessa metoder väljer att stödja dem i stället.

.

Jag tror inte att denna förklaringsmodell har särskilt stor bäring på fallet Bolivia. MAS stora stöd beror helt enkelt på att många, tidigare marginaliserade grupper, identifierar sig med Evo och ser (eller i alla fall såg) sin identitet uppgraderas med hans politik. En annan förklaring är missnöjesröstning och nyfikenhet på något nytt i den sorgliga raden av korrupta, inkompetenta och handfallna presidenter. Stockhomssyndromet kan kanske ha haft en marginell effekt på vissa medelklassväljare som stödde Evo.

.

Men nu tre år efter Evos maktövertagande är nog både Stockhomssyndrom och nyfikenhet pa något nytt överspelade mekanismer inför presidentvalet i december. Evo kommer säkert vinna ändå men med mångdubbelt fler missnöjda och skeptiska medborgare att regera över.

Djungeln

Har precis kommit tillbaka efter fem dagar i djungeln. När man är där förstår man att det finns ett annat Bolivia långt ifrån Evos Altiplanocentriska världsbild.

Flygplatsen i Rurrenabaque.

En tam Tukan. Det snyggaste djuret jag sett.

Stupstock fortfarande i bruk i den lilla byn San José de Uchupiamonas, sex timmar uppför floden från närmsta tätort. Senast förra månaden för en man som misshandlat sin familj. Det är detta

som kallas justicia comunitaria som det varit så mycket debatt om i samband

med den nya konstitutionen. Tveksamt dock om konstitutionen öppnar för stupstock.

Fiske.

Fisk.

Solnedgång över Rio Tuichi.

Orm i natten.