La Paz har blivit kallt

Utsikter sista kvällen i La Paz.

.

Så nu åker jag till varmare breddgrader. Hem till Sverige alltså. Och eftersom den här bloggen inte längre gör skäl för sitt namn så kommer den gå i ide på obestämd tid. Endast för att sticka upp sitt huvud om något väldigt spännande, roligt, tråkigt, tragiskt eller bissarrt boliviarelaterat händer (vilket det ju i o f s brukar göra med ganska jämna mellanrum).

.

Tack för den här tiden!

10 Boliviareflektioner, sista delen

Idag sa jag perdón till en skyltdocka.

De fem bästa restaurangerna i La Paz: 1. La Pagoda - kinarestaurang i Zona Sur, 2. La Comedie, 3. Den spanska restaurangen bredvid Bravissimo och Cafe Alexander i Zona Sur, 4. Sultans Gyros 5. Det lilla cevichehaket i gränden bredvid Ketal på Calle 21 Zona Sur.

Jag räknade förhållande kollektivatrafik vs privatfordon under några minuter på vägen upp till stan. 70:42 visar på en bra användning av kollektivtrafik.

Följande svenska artister har jag hört på gymmet; Dr. Alban, Ace of Base, Cardigans, Roxette, Robyn, A-teens, E-type.

Häromdagen visades Ivan Obolos mål mot Brommapojkarna och mot Örgryte på ESPN.

Banco Nacional de Bolivia har en reklam som helt drar på videon till Take on me med A-ha. Låten i bakgrunden och blyertsanimerade människor.

Den bästa metaforen på länge levererades av vaktmästaren i min lägenhetsbyggnad igår. Han menade att, att se Man U och Barcelona spela fotboll var som att se en match på Playstation. Och det är ju så det är. Stenhårsda precisa passar, oklanderligt gröna gräsmattor och overkliga mottagningar.

Ola är ett effektfullt namn i Latinamerika. Dels har vi den uppenbara icebreakern (H)ola Ola. Sedan tror ofta människor som jag mailar med att jag är “Señorita Ola” vilket brukar göra särskilt medelålders män extra hjälpsamma. Dessutom heter rockring hula-hula (uttalas ola-ola) i Sydamerika vilket brukar rendera lite skämtsama höftsvängningar från dem som var med under hula-hula-boomen.

Efter att ha umgåtts med och hamnat i samma turistgrupper som en hel del engelsmän här i Bolivia, utser jag dem till min nya favvonationalitet. I mycket lika oss svenskar men lite roligare.

Bolivia är värt ett besök.

Övriga Boliviareflektioner

Att äta kakan och ha den kvar

Området jag besökt eller bott i.

Jag har bott två år av mitt liv i Sydamerika och rest runt en del och känner mig som en riktig sydamerikaräv. Men när jag tittar på kartan och det område som jag rört mig inom inser jag att jag har en del kvar att besöka. Da para más!

Fler bilder...

...från djungeln finns hos Micke.

Stockholmssyndromet Evos hemlighet?

Jag har vid ett par tillfällen under tiden i Bolivia stött på oppositionella debattörer som hävdar att Evo-regeringen och folkrörelsebaserade MAS har Stockholmssyndromet att tacka för sitt breda folkliga stöd.

.

Stockholmssyndromet har som ni vet fått sitt namn från den speciella relation som uppstod mellan gisslan och gisslantagaren Clark Olofsson i Normalmstorgsdramat. Gisslan byggde efter ett tag upp en förståelse och till och med sympati för dem som berövat dem friheten. (Stockholmssyndromet som för övrigt kallas Helsingforssyndromet i en klassisk felsägning i någon av Die Hard-filmerna).

.

Samma mekanismer har, menar dessa debattörer (en jag läst i La Prensa och en annan i boken Ciudadano X), verkat för att få en kraftig majoritet av folket att stödja folkrörelsernas kamp under paraplyorganisationen MAS. Enligt detta sätt att resonera kan den sociala oro, de våldsamma demonstrationer och sabotage av infrastruktur som varit en del av MAS taktik för att göra sin röst hörd, liknas vid en gisslansituation där det bolivianska folket varit offret.

.

Men i stället för att vända sig mot orosmakarna har reaktionen blivit den motsatta. "Bolivianerna har förälskat sig i sina kidnappare", menar debattörerna. Den psykologiska mekanismen bakom förklaras av att "gisslan" tänker att människor som tar till så drastiska metoder måste ha starka argument bakom sin kamp. En annan mekanism är att man av rädsla för att bli offer för dessa metoder väljer att stödja dem i stället.

.

Jag tror inte att denna förklaringsmodell har särskilt stor bäring på fallet Bolivia. MAS stora stöd beror helt enkelt på att många, tidigare marginaliserade grupper, identifierar sig med Evo och ser (eller i alla fall såg) sin identitet uppgraderas med hans politik. En annan förklaring är missnöjesröstning och nyfikenhet på något nytt i den sorgliga raden av korrupta, inkompetenta och handfallna presidenter. Stockhomssyndromet kan kanske ha haft en marginell effekt på vissa medelklassväljare som stödde Evo.

.

Men nu tre år efter Evos maktövertagande är nog både Stockhomssyndrom och nyfikenhet pa något nytt överspelade mekanismer inför presidentvalet i december. Evo kommer säkert vinna ändå men med mångdubbelt fler missnöjda och skeptiska medborgare att regera över.

Djungeln

Har precis kommit tillbaka efter fem dagar i djungeln. När man är där förstår man att det finns ett annat Bolivia långt ifrån Evos Altiplanocentriska världsbild.

Flygplatsen i Rurrenabaque.

En tam Tukan. Det snyggaste djuret jag sett.

Stupstock fortfarande i bruk i den lilla byn San José de Uchupiamonas, sex timmar uppför floden från närmsta tätort. Senast förra månaden för en man som misshandlat sin familj. Det är detta

som kallas justicia comunitaria som det varit så mycket debatt om i samband

med den nya konstitutionen. Tveksamt dock om konstitutionen öppnar för stupstock.

Fiske.

Fisk.

Solnedgång över Rio Tuichi.

Orm i natten.

Backpackerliv

.

Saltar de Uyuni
.
I torsdags efter jobbet begav jag mig upp till bussterminalen för att ta det som skulle visa sig vara rena Gringo-expressen till Uyuni i sydvästra Bolivia. Israeler, svenskar, engelskmän, spanjorer, holländare, alla givetvis på väg till Bolivias kanske största turistattraktion, Saltöknen.
.
När jag satte mig på bussen hade någon paxat sätet bredvid med en tegelstensbok med titeln "Carra". Jag tittade närmare och såg att det var en tjock självbiografi av Liverpools ytterback Jaime Carragher. Hmm. Jag förstod att personen i fråga redan måste ha hunnit igenom typ Steven Gerrards, Glenn Hyséns, John Barnes och Robbie Fowlers biografier innan han kom ned på ytterbacksplats. Och att 1,5 av de 20 kilo han fick ta med sig i packningen från Europa bestod av denna bok. Han och hans sju kompisar visade sig vara trevligt bussällskap.
.
Väl i Uyuni efter 10 timmars hackig bussömn cirkulerade jag tillsammans med en svärm av intill förvirring lika backpackers - alla med inkamössa och en ryggsäck modell Obelix-bautasten på ryggen - runt på det lilla torget i väntan på att jeeparna skulle plocka upp oss för den tre dagar långa touren. Temperaturen kröp sakta över nollsträcket i den lilla ökenhålan.
.
Israeliska backpackers utgör en stor del av turisterna i Uyuni. Det är en tradition att efter den flera år långa tuffa militärtjänsten i Israel ta ett år och glömma allt i Sydamerika eller Sydostasien. Både i Uyuni och i La Paz turistkvarter finns det många butiker och guideföretag som har skyltar på hebreiska. Israelernas rykte i backpackerkretsar är rätt dåligt, de anses vara skräniga, hålla sig för sig själva och inte vara särskilt respektfulla för de platser de besöker.
.
I Bolivia väckte det förra året uppmärksamhet när ett gäng israeler fastnade på bild tillsammans med en boliviansk guide med troféer i form av dödade vilda djur i en nationalpark. I själva verket tror jag inte att israeliska backpackers skiljer sig särskilt mycket från andra, deras infekterade relation med övriga ryggsäcksresande kan lika gärna bero på den senare gruppens överrepresentation av dreadlockbehårad akademisk Che Guevara-vänster som givetvis inte har mycket till övers för Israel och israeler.
.
Jag hamnade hursomhelst med ett trevligt gäng i min jeep, engelskmän igen, som mer var som klubbkids från London än backpackers med trendiga kläder i stället för khaki-byxor, och med i-poden fulladdad med Jens Lekman. De hade bokat tour med engelsktalande guide men killen som körde vår bil kunde knappt säga offside på engelska så jag fick agera tolk och desperat gräva i min engelska vokabulär efter geologirelaterade glosor. Men vi hade trevligt ändå.
.

Kaktuskramare som motsätter sig utvinning av litium
i det som visat sig vara världens näst största reserv under
Saltöknens yta.


Kaktusö i saltöknen.
.

Många turister tittar på rolig sten.
.
Saltöknen utgör bara första dagen av touren, sedan åker man upp dit gejsrar, mineralstinna laguner, flamingor och altiplanons antiloper - vicuñan - regerar. Andra natten övernattade vi på 4500 meters höjd och saltöknen hade blivit till sand- och stenöknen. Det innebar också att all värme försvann med solnedgången. Föreställ er att man kommer första natten till en fjällstuga och i stället för att elda upp i öppna spisen öppnar alla fönster på vid gavel. Så var tempraturen i sovsalen. Vi värmde upp oss med några parti Yatzy och lite kokate.
.

Flamingo vittjar det giftigt salta och mineralstinna
vattnet efter plankton.

Nästa morgon åkte vi iväg vid fem och temperaturen låg på -15C. Stjärnhimlen är helt överväldigande på den helt molnfria högplatåhimlen, där Karlavagnen hänger upp och ner. Sedan tröttnade vi på laguner och började spela skämslåtar från mina reskamraters i-pods på bilstereon. Jag höll svenska fanan högt och spelade "The sign".
.

På väg hem.
.

Soppatorsk på upploppet.
.
Två punkteringar senare och efter en soppatorsk fem minuter före mål, kom vi tillbaka till Uyuni. Jag åkte tillbaka till La Paz och kände att tre dagar i taget är en lagom dos backpackerliv.

***
.

Väl hemma kunde jag konstatera att mitt Allsvenska tips ligger i fas och att DIF kom undan med 0-2 mot Brommapojkarna...

Konspirationen mot Morales

Sedan tre misstänkta terrorister skjöts till döds på ett hotell i Santa Cruz förra veckan har en märklig historia rullats upp. I centrum finns en man vid namn Eduardo Rozsa Flores med ett mycket varierande CV. Han föddes i Bolivia av boliviansk pappa och ungersk mamma. Pappan var kommunist och hjälpte bland annat Che Guevara i dennes flykt genom Bolivia.

Familjen flydde till Chile undan militärdiktaturen i Bolivia och flyttade sen till Ungern när Pinochet tog över i Chile. Rozsa Flores fick militär utbildning i Ungern och Sovjetunionen. Senare i livet blev han journalist och jobbade under Jugoslavienkriget där han så småningom tog värvning på den kroatiska sidan.

Dessutom har han varit med i den katolska sekten Opus Dei för att sedan konvertera till Islam. Han fick en högt uppsatt position i det ungerska muslimska samfundet. Däremellan har han skrivit 10 böcker på ungerska och kroatiska och varit skådespleare i filmer om Jugoslavienkriget. En rätt så driftig snubbe med andra ord.

När de misstänkta terroristerna skjöts ihjäl i Santa Cruz och ett vapenförråd hittades insinuerade oppositionen mer eller mindre att det var en iscensättning av regeringen för att få sympati. Regeringarna i Irland, Ungern och Rumänien har också ifrågasatt nödvändigheten i att skjuta ihjäl deras medborgare, inte minst eftersom de saknar kriminellt förflutet.

Men nu har ungersk TV släppt en intervju med Rozsa Flores som gjordes för ett år sedan med villkoret att den skulle släppas endast “om det hände honom något”. I intervjun säger Flores att han blivit kallad till Santa Cruz för att samordna den regionala separatistiska motståndsrörelsen. Därmed har regeringen till viss del fått rätt i sina misstankar.

Nu frågar sig hela Bolivia vem det var han hade blivit “kallad” av. Regeringen tippar inte helt oväntat på “företagaroligarkin”. Vilket mycket väl kan stämma i någon mån.

Godisleverans - och Brommapojkarna på ESPN

En kompis kollega som skulle hälsa på en La Paz-vän till mig var allt som behövdes för att denna sköna leverans skulle komma till mig. Tack Sofia! Och blandningen var ovanligt välavvägd med sura colanappar, hallondödskallar och sura jordgubbsrullar som påsens kungar.

Jag lovar att återbörda med en påse full av lösviktskokablad när jag kommer hem

***

.

Igår när jag låg och såg på det utmärkta oumbärliga Sportcenter på utmärkta oumbärliga ESPN, kom ett oväntat inslag inklämt mellan Mancehester U-Everton, Argentinska superklassikern Boca Juniors-River Plate och Nadal-Djokovic.

.

Då redovisades nämligen "Brommapojkarna-AIK Solna 2-3" i resultatgrafiken. Programledaren valde att inte försöka läsa Brommapojkarna överhuvudtaget utan sa att AIK hade vunnit och att argentinaren Mauro (i Sverige mer känd som Ivan) Obolo hade gjort ett av målen, vilket förmodligen var anledningen till denna aparta nyhet.

.

Får man gissa att det var första gången BP figurerade i ESPN.

Mordkomplott mot Evo?

Ungerska, irländska och en boliviansk medborgare med bakgrund från Jugoslavienkriget ingår i den märkliga komplott som rullades upp igår i Santa Cruz. Tre "terrorister" skjöts till döds av polisen på ett hotell i den oppositionella staden och ytterligare två greps och fördes till La Paz. Regeringen pekar på en mordkomplott med utländska legosoldater mot presidenten. I samband med räden hittades sprängmedel och vapen.

I själva verket är det mesta fortfarande oklart kring vad denna härva egentligen handlar om. Regeringen ser det som ett naturligt steg i ett mönster av starkt Evo-hat hos den bolivianska högern. Högern ifrågasätter hela operationen och anar politiskt rävspel och kritiserar starkt polisoperationen som inte hade någon förankring hos Santa Cruz polismyndighet. Det senare är dock förståeligt om det verkligen rör sig om en konspiration mot Evo Morales.

Klart är att ett antal bombattentat riktats mot både regerings- och oppositionsföreträdare under de senaste månaderna och senast i förrgår även mot Bolivias katolske kardinal. Hur det hänger ihop med denna "terroristcell" återstår dock att se.

Ett förslag

Imorgon tänkte jag komma med ett förslag om vem som borde bli partiledare i stället för Mona Sahlin för att s ska ha en chans att vinna valet 2010.

Hungerstrejk - den nya kohandeln

I sitt standardverk Ideologi och strategi - Svensk politik under 130 år går Leif Lewin igenom vilka strategier en politiker kan använda sig av för att vända nederlag till vinst. Kohandel, manipulation av agendan, preferensbyte, partnerbyte och gud vet vad. Men en strategi har han glömt. Hungerstrejken.

Nu har denna metod återigen använts i Bolivia. Inget att höja på ögonbrynen åt kanske - om det inte vore för att det är självaste presidenten Evo Morales som vägrat mat under fem dagar. Så länge ni inte godkänner planerna för presidentval i december, sa Morales till oppositionen i kongressen, tänker inte jag äta. Eh....okej, måste oppositionen ha tänkt.

Till slut gick förslaget igenom, dock knappast tack vare Morales fasta. I stället nådde MAS och oppositionen en kompromiss som innebär att röstlängden ska uppdateras och kontrolleras för att så småningom - i ett oväntat spetsteknologiskt grepp - få en biometriskt utformning. Oklart hur ännu men många bolivianer är nu oroliga att de ska få lämna in sina vänstra lillfingrar till valmyndigheten.

Positivt dock att en kompromiss återigen har visat sig möjlig i Bolivia, det ger ett försiktigt hopp inför framtiden.

***

Det finns för övrigt de som skulle hävda att hungerstrejk är den mest hälsosamma kosthållningen i Bolivia. Annars får man räkna med så kallad Boli-Belly ungefär varannan månad.