Halva jorden runt på 36 timmar

Skyline Sao Paolo

Resan till La Paz började med en timmes försening på Arlanda vilket gjorde att jag fick springa en kilometer genom Frankfurts flygplats för att hinna med flyget till Sao Paolo. I Brasiliens största stad hade jag 12 timmar att döda så jag tog bussen in till centrum för att äta lunch och räkna skyskrapor. Jag kunde därmed även räkna in ett land jag inte varit i tidigare.

Apropå det. Någon gång i väntan på bättre saker att göra har jag räknat på hur långt jag kan komma i alfabetet i form av länder jag besökt. Det gick ganska bra: Argentina, Belize, Chile, Danmark, El Salvador, Frankrike, Grekland, Honduras, Italien, Jugoslavien (nåja, jag var där när det hette så...), Kroatien (...och några år senare), Litauen, Malaysia, Nicaragua. Stop.
Nästa år blir det husvagnssemester i Oman och Qatar.

I kön till passkontrollen stötte jag förresten på en göteborgare som beklagde sig över sitt tunga handbagage: "Tiiio kiiilo matjessill och två laptoparrr"

* * *

Efter ytterligare en mellanlandning, i utbrytarrepubliken Santa Cruz, återstod bara 50 minuters defilering in mot, eller upp mot, La Paz flygplats El Alto på 4000 meters höjd. Ungefär mitt i den flygningen tittade jag ut genom fönstret och såg att vi hade en snöklädd andtopp vad som kändes som cirka 50 meter under oss. Det fick mig att tänka på den här gamla Larson-strippen.

Say... What's a mountain goat doing up here in a cloud bank?