Sydamerikas presidenter: Strax ovanför nedflyttningsstrecket

Nedräkningen fortsätter med plats 10 och 11. Grannländerna Venezuela och Colombia har valt helt olika vägar. Å ena sidan Chavez högljudda antiamerikanska retorik och bolivarianska socialism. Å andra sidan marknadsliberala och USA-tillvända Colombia, till slut Bushs enda riktiga vän på kontinenten. Här i nedre änden av listan samsas de dock tack vare populism och auktoritarism.


#11 Hugo Chavez - Venezuela (socialist)


Irans Ahmadinejad kramas av Chavez

Hugo Chavez förtjänster först: Han har dragit igång ambitiösa sociala kampanjer och hans aggresiva retorik och höga profil har troligen varit en av de bidragande orsakerna till Sydamerikas begynnande självkänsla som kontinent.

Att använda inkomster från landets naturtillgångar för sociala projekt är en sympatisk och nödvändig tanke som sprider sig över kontinenten. Tyvärr har det i Venezuela präglats av någon slags kampanjvälfärdsstat med isolerade högprofilerade projekt av typen alfabetisering och fattighjälp. Det handlar inte om några grundläggande institutionella reformer. Samhällsnedbrytande problem som korruption och kriminalitet har snarare blivit värre under Chavez tid vid makten.

Landet ligger sämst av alla Sydamerikanska länder i Transparency Internationals korruptions-index. Och Venezuelas skrämmande mordstatistik har stadigt försämrats under Chavez. Varje helg mördas 30 personer i Caracas. Pressfriheten respekteras inte, Venezuela ligger långt nere i olika rankingar av typen Reportrar utan gränser, blan annat efter att Chavez stängt en oppositionell TV-kanal.

De utländska investeringarna i Venezuela är två gånger större än i det bortglömda grannlandet Surinam vars BNP är hundra gånger mindre... Detta är i och för sig resultatet av en målmedveten nationaliseringspolitik från Chavez sida men i längden är det knappast hållbart att isolera sig på det sättet, särskilt inte när oljepriset är en tredjedel av vad det var när Chavez var som kaxigast. Priskontroller på basvaror har lett till att producenter hellre exporterar och att smuggling blir en lönsam affär.

Ett av de mest osympatiska dragen hos Chavez är hans varma relationer med den notoriske människorättsförbrytaren Ahmadinejad i Iran. Mycket tyder också på att Chavez haft en del vänskapliga kontakter med FARC-gerillan i Colombia.


#10 Alvaro Uribe - Colombia (liberal/konservativ)



Alvaro Uribe har genom idogt arbete och krigsmetoder gjort Colombia till en säkrare plats. Så pass säker att man nu har självförtroende nog att pumpa ut en jättereklamkampanj i CNN där man leker med fördomarna om Colombia: "If you go to Colombia you´re at risk. At risk of falling in love, at risk of wanting to stay". Colombia har också sett en boom i form av ökat intresse från investerare i och med det markant förbättrade säkerhetsläget.

Det konstaterandet om Uribes sex år vid makten är svårt att säga emot. Mordfrekvensen i Colombia har näranog halverats sedan Uribe tog över. Samtidigt har den krigsliknande situation som Colombia befunnit sig i avkrävt Uribe många extraordinära, ibland odemokratiska och de mänskliga rättigheterna kränkande åtgärder. Helgar ändamålen medlen? I flera fall inte. Är det colombianska folket lättat och tacksamma mot Uribe? Ja till stor del, Uribe har kontinentens högsta "approval rate". Bryr folket sig om huruvida amerikanska militärer var med eller inte, i operationen som fritog Ingrid Betancourt? Inte mycket.

Samtidigt har de miljontals fördrivna människorna i den största flyktingkatastrofen utanför Afrika inte känt mycket av förbättringarna varken säkerhetsmässigt eller ekonomiskt. De är fortfarande offer dels för regeringens knark- och FARC-jägares framfart, dels för paramilitärerna och FARC i deras kamp om knarkkontrollen. Att Uribe försökt bromsa rättsprocesser mot paramilitärer känns mycket osmakligt. Detta samtidigt som det framkommit att stora delar av kongressen och medarbetare till Uribe samarbetat med paramilitären.

Utan dessa skandaler och med en större omsorg i flyktingfrågan hade Uribe hamnat högre upp på listan.