Mot huvudstaden

Jag vill minnas att Bolivia var med med en egen landsida i min OÄ-bok "Vår värld" med det enda existensberättigandet att landet hade två huvudstäder. Det vållade en del problem när man skulle lära sig alla världens huvudstäder inför världen-provet - är det La Paz eller Sucre som är Bolivias huvudstad?

Nu vet jag hur det är. Lilla Sucre med bara ett par hundratusen invånare är den stad som benämns som capital i konstitutionen. Man har fått högsta domstolen men inte så mycket mer. Allt annat är i La Paz. Det var därför som prefekten i Chuquisaca, där Sucre är huvudstad, inte ens ville vara med i dialogen så länge inte Sucre med några snygga formuleringar i den nya konstitutionen fick sin bleka huvudstadsimage pimpad.

I helgen ska jag dit med några kompisar och kolla in den vita staden och äta deras berömda chorizo.

***

För övrigt skulle det vara kul att läsa om "Vår värld" igen. Jag tror att många av mina uppfattningar om världen fortfarande kan spåras tillbaka till den. Särskilt om länder som jag inte varit i kontakt med därefter. Att läsa om den skulle vara ungefär som att se om "Nilecity" när man förstår att aha, det är därifrån alla lustigkurrar har fått sina oneliners.

Så jag önskar mig den i julklapp, Vår värld, den gula versionen.

Språknotis IV

I den version av den bolivianska konstitutionen som oppositionen inte accepterade slogs det fast att alla statligt anställda skulle vara minst tvåspråkiga. Det vill säga tala spanska och ett indianspråk, främst quechua och aymara. Förslaget var givetvis alldeles för drastiskt. Det skulle ha stängt ut mer än halva befolkningen från möjligheten att få ett statligt jobb. De 50% som bara pratar spanska och de 10% som inte pratar spanska.

Kompromissen som kom fram i dialogen mellan regeringen och oppositionspartierna i kongressen är dock sympatiskt. Den säger att statliga och regionala myndigheter ska vara tvåspråkiga, inte att nödvändigtvis alla som jobbar där ska vara det. En av Evo-regimens allra största förtjänster är synliggörandet och subjektifieringen av indianbefolkningen. Språkbarriären har varit starkt bidragande till att delar av den bolivianska ursprungsbefolkningen levt helt isolerade från statsmakten från kolonialiseringen fram tills idag.

Återigen står det klart att Morales och hans vänner har tittat närmare på Finland där en del av den offentliga förvaltningen måste fungera på svenska (spanska) och finska (aymara). Jag tror jag är en oväntad allians på spåren.

Tidigare konspirationsteorier

Språknotis III

I fredags hade jag mittuniversitettenta igen på ambassaden i La Paz. Denna gång var det pengar, centralbanker och finansiella system som gällde. Jag har inte haft en skoluppgift som legat så rätt i tiden sedan jag och några kompisar höll föredrag om Queen två dagar efter att Freddie Mercury hade dött.

Varje fråga stod på både svenska och engelska och fråga 7 löd som följer:

How do changes in the required reserves ratio affect the interest rate?
Hur påverkas Riksbankens required reserves ratio av ändringar i räntan?

Lurigt.

Fler språknotiser

Kopieringsindustrin Bolivias ryggrad

Kopior, stämplar, underskrifter och åter stämplar
är hårdvaluta för en gringo som jag

Det råder kris i Bolivias gruvindustri. Tenn och zink är nere på prisnivåer som tangerar vad som överhuvudtaget är lönsamt att sälja för. Den andra stora exportprodukten, naturgas, blir också billigare och billigare. Bolivia påverkas också av den globala ekonomiska krisen, många riskerar att förlora sina jobb.

Men en bransch som tycks stå orörd i alla kriser är kopieringsindustrin. Och då menar jag inte piratkopiering även om dvd-filmer säljs lite här och var, nedanför mig säljs bland annat Arn-filmen. Nej, den stora kopieringsindustrin är de "fotocopias"- och "xerox"-butiker som finns i åtminstone två exemplar i varje kvarter i La Paz. Papperskopiering helt enkelt.

Vill man någon gång ha med bolivianska myndigheter att göra, vilket man förstås inte vill men ibland måste, så kan man vara säker på att bli stamkund på dessa kopieringsbutiker. Vare sig det handlar om att registrera sig för "renta dignidad" (värdighetsbidraget till pensionärer), eller som i mitt fall förlänga mitt visum.

Hela processen har varit en fantastisk rundtur i slitna kontor med tunga bruna möbler, högt i tak och smattrande skrivmaskiner. Miljöer som hämtade ur gamla trenchcoat-deckare från 40-talet. Varje kontor har begärt ungefär 10 dokument och två kopior på varje. Det är fascinerande att träffa alla dessa tjänstemän med uttryckslösa blickar som med ett lika oväntat som reptilsnabbt utfall med sina svärd, stämplarna, kan avgöra ditt ärende.

Däremellan måste man varje gång passera "Gå", det vill säga notarius publicus - en skylt nästan lika vanligt förekommande som kopieringsbutikernas - för vederbörliga stämplar på kopiorna.




Skyltbudgeten på Interpol är begränsad

Första steget var att bege mig till Interpol för att få ett intyg på att jag inte är internationellt efterlyst. Jag trodde ett tag att min beslagtagna trimmade moppe eller min tid som illegal invandrare i Chile med beslagtaget pass skulle dyka upp i registrena men det var lugnt. Interpol gav mig associationer av brittiska agenter i ett flashigt högkvarter av marmor och glas. I stället bestod Interpol, La Paz av några korpulenta bolivianska poliser i grön uniform bakom skrivmaskiner några trappor upp i en träkåk vid en kyrka.

Vidare till Migraciones fick jag bakläxa för att ett papper om mina intentioner med vistelsen i Bolivia inte var skrivet i jag-form utan i tredjeperson som en överenskommelse med mitt företag. Det var bara att återkomma senare efter att ha srivit om pappret och gått upp till notarius publicus för en stämpel.

Nästa gång saknades en stämpel från skatteverket på mitt företags registreringsbevis. Jag åkte till skatteverket med en kollega och fick veta att vi behövde skaffa en nyare version av registreringsbeviset för att få stämpeln...

När jag kom till Migraciones för att hämta ut mitt pass med den första nödvändiga stämpeln sa en ung ointresserad kille att den att den ansvariga personen för visum-ärenden skulle komma först i eftermiddag. Jag visade upp ett kvitto där det stod att jag skulle komma och hämta passet just idag, ingen speciell tid. Hmm, okej sitt ner och vänta ett tag så ska jag se. En kvart senare kom han ut och gav mig mitt pass.

Mitt i allt detta fick jag också göra en läkarundersökning för att se att jag inte kom till Bolivia med något konstigt svenskt virus. Undersökningen gick faktiskt föredömligt smidigt. Blodprov i ena rummet, in på damtoan och kissa i en burk, av med tröjan en snabb torax röntgen i nästa rum, lyssna på puls och andhämtning och till sist några sekunder i tandläkarstolen. Allt för 150 bolivianos.

Tandläkaren sa att jag borde borsta lite bättre på insidan av underkäkens framtänder men att det troligen inte skulle hindra min visumansökan... Bolivianernas tandhälsa är verkligen eftersatt så jag undrar hur illa det måste vara för att man ska bli hemskickad på grund av karies. Jag fick dessutom veta att min blodgrupp är A+ och att jag inte har HIV.

Och så igår fick jag slutligen ett klistermärke i mitt pass som ska gälla i ett år. Passet är dock återigen på Migraciones för någon typ av validering så jag ska väl inte ropa hej ännu.

***

Ryktet om hockeyns återuppståndelse visade sig för övrigt vara betydligt överdrivet.

Dagen då hockeyn kom tillbaka till stan

Ja, alltså inte till La Paz utan till Stockholm. Samtidigt som jag idag försökte utröna vilken av några olika peruanska ränteindikatorer som vi borde sätta vårt pris efter så lyssnade jag med ett öra på webradion när AIK slog Leksand med 3-2 inför 8000 på Hovet. Samma vecka som fattiga 12000 åskådare bevittnade fotbollsderbyt mellan DIF och Hammarby. Stockholmslagen sladdar i fotbollstabellen.

Det som kommer hända nu är följande: AIK lyckas playoffa sig upp till elitserien nästa år genom att Dick Tärnström nickar in pucken mot Södertälje i sista matchen. AIK fotboll går kräftgång genom Allsvenskan även nästa vår och haussen inför hockeyn blir allt större.

AIK-publikens blinda stöd till Rickard Norling kan inte längre rädda hans ass utan han får kicken. På arbetsförmedlingen Globen hittar han ett ledigt jobb som tränare, han skiter i för vad och för vem utan slänger in en ansökan och hamnar helt oförhappandes i AIK:s hockeybås.

AIK värvar tillbaka sina stjärnor i förskingringen (Hagos, Jämtin, Peter Gradin m fl) och går tillslutspel. Nästa år kommer även Mikael Nylander tillbaka och SM-bucklan hamnar i Solna. Samtidigt ser 3800 personer AIK:s allsvenska premiärmatch mot Häcken på ett blåsigt Skytteholm. (Såg förresten att Häcken hade infört "silenzio stampa" inför säsongsavslutningen i Superettan, gazzetta.it har tillfäligtvis fått stänga ned sin hemsida i brist på material.)

***

Blev något förvånad när jag såg Let's Dance på is på chilensk TV häromdagen. Avdankade chilenska kändisar på skridskor, det kan inte gå väl. Men de klarade sig hyfsat faktiskt.

Äntligen en överenskommelse i Bolivia

Det lilla ljuset i tunneln som syntes i förra veckan har nu blivit till en hel glödlampa. Efter intensiva förhandlingar mellan regeringspartiet och oppositionen har man nu kommit överens om hur den konstitution ska se ut som folket ska rösta om.

Kongressledamötena har efter tre dygns vaka och förhandlingar suttit hålögda i TV hela kvällen och förklarat att till slut gick det. Med lite hjälp av den press som hundratusen demonstranter i La Paz centrum satte på förhandlingarna.

Evo kommer bara kunna bli omvald en gång, inte två som MAS ville. Pressfriheten har säkrats upp något och den kommunitära rätten (traditionellt rättsskipande på landsbygden) har fått sina gränser definierade. Det är några av kompromisserna i det nya konstitutionsförslaget. Samtliga oppositionsledamöter från Santa Cruz valde dock att rösta emot förslaget.

Eftersom kongressen inte har mandat att ändra i konstitutionen så har man löst det på det kreativa sättet att kompromisserna kommer att komma ut som en egen lag för tolkning av konstitutionen...

Stadens centrum har till stora delar varit helt paralyserat under dagen och jag har hållit mig nere i Zona Sur. Har inte märkt någonting faktiskt. Under dagen tvingade övertända demonstranter affärsmän i centrum att ta av sig slipsen eftersom det är en symbol för "oligarkerna".

En positiv dag för Bolivia. Potentiella kontroverser framöver är dock det faktum att MAS finansierade och uppmuntrade marschen som absolut tedde sig hotfull för oppositionen. Och det faktum att Santa Cruz inte är med på dealen.

Högt bland Altiplanons moar

Samtidigt som förhandlarna samlades i kommunalgården kom de första demonstrationstågen till platsen. Några bar på deviser: 'Leve åttatimmarsdagen. Ned med fähusslaveriet. Jorden tillhör dess bebrukare'
När de anledde till kyrkbyn togs de olika bytågen emot av hornorkestern. Fötterna trevade efter takten och ryggarna raknade.
– Här finns e folk pojkar... Vi har kraft bakom.

Vid ett fönster i kommunalgården stod böndernas representanter och såg på skarorna som samlades. Yllö-husbonden frågade arbetarrepresentanten Janne med behärskad ironi:
– Har e ordnats sångfest samtidigt, eller va ska dehä betyd?
– Di ä förstås nyfikna att höra hur det går.
– Å så tänker di skrän å bråk förtståss.
– Vaför bråk sku det vara, om vi en gång kommer överens... Kommer vi inte överens så är det ju en lite annan sak. Om vi börjar träffa avtal som inte tillfredställer dem så går då åtminstone inte jag å ställer mig framför dem efteråt... Å blir stenad som sali Stefanus...

MAS, Movimiento al Socialismo verkar kunna sin Väinö Linna. Passagen ovan är hämtad från "Upp trälar" som jag läser just nu, andra delen i trilogin "Högt bland Sarajärvis moar".
Under förmiddagen har de långsamt gående och förmodligen potentiellt explosiva torpederna som skickades iväg riktning La Paz i mitten av förra veckan, börjat anlända. Torpeder i form av tiotusentalshövdade demonstrationståg. Detta i precis samma stund som kongressen ska sätta sig ned för att fatta beslut om folkomröstning om konstitutionen.

Evo Morales har, i likhet med Janne, sagt att om oppositionen vill motarbeta konstitutionen kan de komma ut och förklara det för demonstrationståget. Samtidigt verkar löftena som gavs förra veckan om att inte omringa kongressen inte längre riktigt gälla. Det är ett otal olika grupper av regeringstrogna, fackföreningar (gruvarbetare, kokaodlare, bönder) och bysammanslutningar som utgör marschen. Och flera av dem säger att de tänker omringa kongressen tills dess att ett godtagbart beslut har fattats. Ingen enskild organisation har förmodligen kontroll över vad demonstranterna ska ta sig till.

Och förhoppningarna om en överenskommelse före kongressomröstningen är små. Frågan om presidentens möjlighet till omval verkar nu vara den största stötestenen.
Men, det ska sägas, än så länge har marschen bara utnyttjat sin grundlagsskyddade rätt till att demonstrera. Återstår att se vad som händer i samband med kongressbeslutet.

Ryssland vill rådgiva sydamerikansk militär

Den här bloggen har ju redan ett par gånger hakat på konspirationsteorin att Ryssland håller på att förbereda ett nytt kallt krig. Och som alla goda konspiratoinsteoretiker så hittar man tecken om man letar. Nu vill Ryssland gärna vara med som "observatör" i det militärråd, Consejo de Defensa, som ska bildas inom ramen för Unasur, Sydamerikas EU.

Rådet har bildats på initiativ av Lula och ska enligt uppgift syssla med militärt utbyte i form av gemensamma övningar och information. På lång sikt planerar Unasur att utforma en gemensam regional säkerhetspolitik. Och där vill förstås Ryssland vara med på ett hörn. Formerna ska diskuteras närmare senare i år när Argentinas president Christina Kirschner besöker Moskva.

Ryssland har samtidigt slängt in en begäran om att få vara med och rådgiva i fredsoperationsträningsorganisationen, Asociación Latinoamericana de Centros de entrenamiento para Operaciones de Paz, som någon byråkrat med känsla för humor har gett förkortningen Alcopaz.

Och det är tydligen inte bara i Latinamerika som Ryssland spelar "Risk".

***

Bolivia väntar med spänning på resultatet av dialogen och den efterföljande omröstningen i kongressen om huruvida det blir folkomröstning om konstitutionen eller inte. Allt ska enligt planerna vara klart i helgen. Och på måndag kommer 100 000 tyska bö..., nej jag menar 50 000 marscherande campesinos till La Paz för att se hur det har gått. Mer om det snart på en Boliviablogg nära dig.

"El loco" Ravelli

Såg eftersändningen av Sverige-Portugal i lördags på ESPN. Hyfsad match. Under några minuter i första halvlek glömde de mexikanska kommentatorerna helt bort matchen och förlorade sig i en nostalgitripp kring det "equipazo" (ett jäkla lag) som Sverige hade i VM 94.

Brolin och hans frisparksmål mot Rumänien erinrades precis som Anderssons pistolskjutande målgest. Men det främsta minnet var "El loco" Ravelli, turneringens bästa målvakt. (Vad var det med Ravelli den där turneringen egentligen, vad fick han den där spexådran ifrån. För inte hade han väl hållit på så tidigare?)

Sedan återgick fokus till matchen, Safari vågade sig upp i en räd på högerkanten, fick en fin boll som han omsorgsfullt klev på och snubblade ut till inkast. Kommentatorerna konstaterade att nordiska lag sällan lever på briljant teknik.

Språknotis II

Om jag hör corporate bullshit-klyschan "trestegsraket" yttras en gång till tar jag inte ansvar för konsekvenserna.

(Språknotis I)

Du ska veta att du är unik

... eller i alla fall att din IP-adress är det. Enligt bloggens besöksräknare har antalet unika träffar per dag stabiliserat sig kring 20.

Och nu när Blondinbella har tagit bloggpaus så räknar jag med att kapa åt mig - jag räknar lågt för att inte bli besviken - upp till 2% av hennes läsekrets på 100 000 om dagen. Kommer jag inte upp till 1500 innan veckan är slut så ska jag ransaka mitt skrivande.

Men i alla fall kul att ni kikar in, ni Bolivias närmast sörjande.

Framgångsrik dialog 2.0?

Efter dialogen dialog. De misslyckade rundabordssamtalen mellan regeringen och prefekterna förra helgen övergick i veckan i en ny dialog mellan regeringen och oppositionen i kongressen. Man ska försöka nå en överenskommelse om konstitutionen innan man går till omröstning om huruvuda det ska bli en folkomröstning om konstitutionen eller inte...
I Bolivia gillar man att rösta. Många länder i regionen aspirerar på smeknamnet Latinamerikas Schweiz men jag tror jag ger det till Bolivia.

Hursomhelst så har det under de senaste dagarna kommit motsägelsefulla, men också en del positiva signaler från den nya dialogen. Tveksamheten gäller frågan om man i de pågående förhandlingarna får ändra i konstitutionstexten eller inte.

President Morales, tillhörande partiet MAS, uttryckte sig klart i ett tal i Oruro i förrgår: De som sitter i diskussion nu har inte mandat att ändra i konstitutionen.
Andra företrädare för MAS var också tydliga när man gick in i dialogen: Vi kommer bara göra ändringar i paragraferna som rör den regionala autonomin.
MAS-senatorn Felix Rojas var också tydlig i ett uttalande igår: Vi kan komma att göra ändringar i flera artiklar men inte de som rör omval av presidenten och begränsningar i hur mycket jord man får äga.

Trots den här något ambivalenta hållningen från MAS sida har båda sidor under helgen uttryckt sig försiktigt positivt vad gäller möjligheten nå en överenskommelse. På följande tre teman har man nått närmare varandra:

- I den nuvarande texten finns inte ordet "Republik" med. I stället fokuseras på Bolivias "plurinationella" identitet med en mängd olika grupper ursprungsbefolkning. Oppositionen vill ha in Republik igen och MAS tycks kunna ge med sig.

- Konstitutionen inehåller en skrivning om att massmediernas rapportering måste vara sanningsenlig och ansvarsfull(!). Oppositionen anar, med rätta, ugglor i mossen och kräver en specificering. MAS kan tänka sig det.

- En av de absolut mest kontroversiella punkterna i konstitutionen handlar om att traditionell byrätt ska få laglig status. Oppositionen kräver förtydliganden om gränserna för denna rätt och vad som händer när den krockar med nationell rätt. MAS kan tänka sig ett förtydligande.

Utöver dessa punkter återstår dock en mängd synpunkter från oppositionens sida. Bland annat vill man att frågan om omval av presidenten (i dagsläget får han bara sitta i en mandatperiod åt gången) ska lösas genom - just det - en folkomröstning.

Nästa vecka är det meningen att ett beslut ska tas i kongressen (i frågan om folkomröstning om konstitutionen). Om man bortser från de återstående meningsskiljaktigheterna, det allmänna misstroendet i landet, MAS trippla budskap, de 20-100 tusen campesinos som marscherar mot kongressen för att lägga emfas på sin ståndpunkt, oklarheterna kring den pågående dialogens beslutsfähighet, att AIK förlorade mot Troja/Ljungby i hockeyallsvenskan och de sjunkande olje- och gaspriserna i finanskrisens spår så skulle man kunna skönja ett ljus i dialogtunneln.

Pausunderhållning

För er som inte känner honom. Låt mig presentera Alejandro Fuentes Bergström. Det bästa som hänt internet sedan, eh... uppkopplingen.

Post-post

Koldioxidineffektivt godis

Jag har tidigare ondgjort mig över den bolivianska postgången. Men nu har den verkligen revanscherat sig. Igår firade jag och Sofie fem år, på varsin sida Atlanten. Medan vi satt och pratade över Skype berättade hon att hon skickat ett paket till mig. Kanske kommer det fram till jul tänkte jag, efter att få ha legat och mognat någon månad i en postsäck på okänd plats i La Paz.

Men, as we were speaking, kom vår receptionist fram till mig med ett fett kuvert - från Sofie. Innehållet gjorde verkligen min dag i det sötsaksmörker som ligger som en våt filt över Bolivia. Kuvertet var fullt av godis från Karamellkungen (nej, den här bloggen har ännu inte nått den spridningen att ni behöver befara produktplacering).

Ett svårt dilemma upstod dock genast. Dels ville jag vräka i mig allt godis genast rakt in i hjärnans belöningscentrum. Men å andra sidan är jag rätt så förkyld så jag skulle inte känna så mycket smak. Jag kompromissade genom att äta upp hälften.

Jag fick dessutom en stor pappersframkallning av detta foto:

Ett halvt steg fram, tre steg tillbaka

Och så kom då datumet som hållit Bolivia i ett spänt lugn i några veckor. Söndagen var deadline för regeringen och prefekterna i den autonomi-strävande halvmånen att skaka fram ett gemensamt resultat av dialogen.

Vid halv nio-tiden på kvällen kom en leende Evo Morales ut från förhandlingsrummet i Cochabamba och ställde sig på rad tillsammans med prefekterna för fotografering. Evo tog alla i hand och gick sedan därifrån. Sedan höll jordbruksministern(!) ett tal där han förklarade att ett dokument hade skrivits under - men bara av regeringen och de regeringen trogna prefekterna... Halvmåne-prefekterna hade inte skrivit under.

Han antydde dock att regeringen nu fått klartecken att gå vidare till kongressen för att där försöka få stöd för en folkomröstning om den nya konstitutionen. Och att formuleringarna i konstitutionen om det regionala självstyret ska omformuleras - en eftergift till prefekterna.

När prefekternas talesman höll sin presskonferens var dock bilden något annorlunda. Han konstaterade helt enkelt att ingen överenskommelse whatsoever nåtts men att dialogen i alla fall hade lyckats lugna ner våldsamheterna i Bolivia. Frågan är hur mycket den slutsatsen är värd när dialogen nu mynnat ut i intet.

Dessutom kan man konstatera att det redan från första början var lite märkligt att diskutera konstitutionen med prefekterna eftersom de inte är med och beslutar om den. Det är i kongressen beslutet om folkomröstning om konstitutionen tas och det är oppositionspartiet Podemos som måste övertygas. Och de har många och delvis andra invändningar mot konstitutionen än prefekterna.

Frågorna är nu minst lika många som förut:
- Ingen överenskommelse om fördelningen av gasinkomster träffades - en av grundkonflikterna mellan regeringen och regionerna.

- Om det nu är som regeringen säger (men prefekterna förnekar eller förtiger) att ett av resultaten från dialogen är att konstitutionen ska anpassas till prefekternas önskemål vad gäller självstyre. Måste inte då Asamblea Constituyente, grundlagsförsamlingen sammankallas på nytt för att godkänna den nya skrivningen? Och hur ska detta kunna ske om man tänker sig fatta beslut om folkomröstning nästa vecka?

- Vad har den jättemarsch som anhängare till regeringspartiet MAS ska genomföra med mål att sätta press på kongressen i dess beslut om folkomröstningen och några andra frågor, egentligen för krav?

DM i nazireferenser

Situationen i Bolivia har inte förbättrats de senaste dagarna. Dialogen har nu inte bara tagit en paus utan helt frusits. Det är prefekterna som kräver att regeringen slutar upp med att gripa representanter för autonomi-rörelsen. Annars tänker de inte fortsätta dialogen. Flera vittnesmål har kommit fram om brutala arresteringar som inte följt några som helst rättssäkerhetsprocedurer. Regeringen är på jakt efter de ansvariga för sabotagen, ockupationerna och massakern som ägde rum i mitten av september.

Samtidigt pågår ett inofficiellt distriktmästerskap i nazireferenser.

Den senaste i raden är är en representant för oppositionspartiet Podemos som kallar regeringens arresteringar för "Noche y Niebla" en kopia av Hitlers "Nacht und Nebel", när människor greps och försvann i skydd av natten och dimman.

Dessförinnan har regeringen anklagat en av ledarna för separatisterna för att vara son till kroatiska nazianstrukna Ustasja-medlemmar. Och kallat ex-prefekten i Pando Leo Fernandez för "el carnicero de Cobija", slaktaren i Cobija, i samma veva som filmen om "el carnicero de Lyon", Bolivia-flyktingen och Gestapo-chefen Klaus Barbie, kom ut här.

Några från Santa Cruz ungdomsunion, allmänt ansedd som halv- eller trekvartsfascistisk, fastnade dessutom i våras på bilder med hakkors-bindlar runt armen.

Och ordet folkmord har tänjts till bristningsgränsen för att beskriva, den i och för sig vidriga och för Bolivia traumatiska, massakern på runt 15 regeringsanhängare i Cobija, Pando.

Ännu en känga åt USA, ännu en utsträckt hand åt Ryssland

I en lätt dräpande kommentar riktad till president Bush kommenterade Morales det nedröstade krispaketet på 700 miljarder dollar. Morales förstatliganden av gasföretag och Entel har givetvis kritiserats som socialistiskt av halva världen. Men, säger Morales nu, "vi nationaliserar i alla fall för att ge ökade resurser till folket. Bush vill nationalisera förmögna finansmäns misslyckade affärer..."

Och nu knyts banden till Ryssland allt starkare. Fem helikoptrar för kokainbekämpning ska köpas in och en boliviansk delegation ska åka till Moskva för att diskutera hur de bilaterala kontakterna ska kunna fördjupas ytterligare.

Men det är ett högt - och i många fall dumt - spel Morales spelar. I förra veckan beslutade USA att inte förlänga den tullfrihet för vissa varor som varit en av belöningarna för samarbetet i drogbekämpningen. En dödsstöt för bolivianska företag och 10-40 tusen försvunna arbetstillfällen på ett bräde var ramaskriet från företagsorganisationer här. Nu verkar det dock som att avtalet trots allt får vara kvar ett år.