fredag 27 februari 2009

Evo: Ut med USA - in med Ryssland

Latinamerikanska presidenter fortsätter att passera revy i Kreml. Nu senast var det Evo Morales tur, den fjärde presidenten på två månader (efter Argentinas, Nicaraguas och Kubas). Han diskuterade köp av helikoptrar för kokainbekämpning och samarbete på naturgasområdet.

Evo är uppenbarligen mycket nöjd med samarbetet med Ryssland och viftar gärna med sin ryska passtämpel norrut mot USA. I ett flera timmar långt radiotal under karnevalshelgen passade han på att dela ut några kängor mot USA. Bland annat anklagade han CIA för att köpa information från bolivianska statsanställda.

Problemet för Evo är att han inte kan presentera några bevis för detta. Det gör att han framstår som en lätt paranoid Chavez-kopia med sina svepande anklagelser. Å andra sidan kan man nog vid varje givet tillfälle utgå ifrån att USA sysslar med ganska hård underrättelseverksamhet i Latinamerika som ju i allt större utsträckning (fram till Obamas övertagande) har vänt grannen i norr ryggen, åtminstone i den politiska retoriken.

Tillfredställelsen med Rysslandssamarbetet är uppenbart och rymmer en dimension bortom det praktiska och materiella utbytet. Så här säger Evo:

“Latinamerika kommer inte längre vara Imperiets bakgård, de tiderna är slut. Och med Rysslands återkomst i Latinamerika kommer detta milleniums historia att se helt annorlunda ut.”

tisdag 24 februari 2009

Skandalerna i katolska kyrkan

Fallet med den förintelseförnekande prästen i Uppdrag Granskning har givetvis fått en del uppmärksamhet även här i Latinamerika. Nyligen blev han ju utvisad från Argentina på grund av sina uttalanden. Och den katolska kyrkan väcker lite sympati i övrigt också.

När jag var i Chile nyligen fick jag höra om en skandal med anknytning till skolan jag gick i när jag var utbytesstudent där. En präst som var "padre director", skolans andlige ledare, året innan jag kom har påträffats med bilder på nakna berusade pojkar från ett prästseminarium i Argentina. Han sitter nu i husarrest i väntan på utredning. Till saken hör att min bäste vän och bänkkamrat i Chile hade en mycket ansträngd relation med prästen i fråga efter att ha blivit avstängd ett år från skolan under hans ledning. Prästen ska ha lämnat beskedet leende till min kompis gråtande mamma.

Nyligen kom det dessutom fram att grundaren till Legión de Cristo, Kristus Legion, tidigare anklagad för sexuella övergrepp på församlingsmedlemmar, dessutom hade ett barn med en kvinnlig anhängare. Legión de Cristo är en katolsk orden i stil med Opus Dei som har många anhängare från samhällets elit, bland annat i Chile.

Klart är att katolska kyrkan på många ställen utgör en mycket osund miljö. Det finns röster inom den katolska världen som vill att katolska präster ska få gifta sig precis som protestantiska präster (om det nu skulle förbättra situationen).

Det starkaste inlägget i debatten om övergreppen i den katolska kyrkan är annars fortfarande Sinead O'Connors uppträdande i Saturday Night Live 1992. Här kan man verkligen tala om "kupp" i direktsändning (de sista 10-20 sekunderna av klippet).


Bara någon vecka senare skulle O´Connor uppträda på en hyllningskonsert till Bob Dylan i Madison Square Garden. Publiken hade uppenbarligen hennes kupp i Saturday Night Live i färskt minne. Mannen som presenterar henne är countrysångaren Kris Kristofferson. Sinead O'Connor var vid tillfället 25 år gammal.

Min joggingtur



Så här ser min joggingtur ut som jag tar ibland när löpbandet på gymmet blir trist. Den börjar hemma hos mig på drygt 3300 meter, ned i dalen på knappt 3200 meter, sen tillbaka igen. Hemvägen är således ganska jobbig. Klicka för att förstora.

(från den utmärkta sidan mapmyrun.com)

söndag 22 februari 2009

Skitiga sjöar

Bolivias två största, och egentligen enda, sjöar heter Titicaca och Poopo. Floden som binder ihop dessa sjöar heter lämpligt nog Desaguadero, d v s avlopp på spanska...

onsdag 18 februari 2009

Brev till Blatter

Häromdagen pratade jag med en man i 70-årsåldern på Club Andino Boliviano, föreningen som anordnar klättring och vandringar runt om i bergsmassiven här. Jag skulle höra mig för om olika utflyktsalternativ.

Jag fick se en massa bilder från de mäktiga bergen och vi kom in på temat höjdsjuka. "Jag har en teori", sa mannen och såg lurig ut. "Höjdsjuka är bara en psykologisk effekt, egentligen är det inga problem att komma till La Paz och idrotta."

Jag svarade att jag var skeptisk men mannen framhärdade. Och han tog fram ett brev som var adresserat ingen mindre än Fifas president Sepp Blatter (eller Joseph Blafter som det stod i brevet...). En A4:a där mannen i hövlig ton förklarade att det är orimligt att överväga ett förbud mot fotbollslandslagets hemmamatcher på 3600 meters höjd i La Paz, en fråga som varit en långkörare i det Sydamerikanska VM-kvalet. Hans tyngsta argument var att... det helt enkelt är så. Vältränade idrottsmän klarar höjden utan problem. Så det så.

Brevet hade han överlämnat till Schweiz ambassad i La Paz (Blatter är schweizare). Svaret hade inte dröjt, mannen tog fram ett annat brev där ambassadören försäkrade att brevet nu befann sig för handläggning och utvärdering hos Fifas avdelning för hälsofrågor.

Allt detta berättade han för mig i tron att jag var suizo (schweizare), något han tolkat in när jag presenterat mig som sueco,.

Vattenkastning inte längre tillåtet på La Paz gator

Inför den stora karnevalhelgen som drabbar Bolivia denna vecka har La Paz auktoriteter slagit ner på en av karnevalens traditioner. Det oförklarliga folknöjet att i en relativt kall stad som La Paz sula små vattenballonger på allt och alla.

Men i dessa tider av vattenbrist - regnperioden har inte alls varit så intensiv som vanligt - tycker inte myndigheterna att det är passande att kasta bort en massa vatten.

Den jättelika karnevalen i Oruro - näst störst i Latinamerika - lär dock inte bli torrlagd. Enligt vänner som varit där tidigare är det regnkläder och helst hjälm som gäller för att klara sig undan attackerna. Och då är klimatet i Oruro ännu kallare än i La Paz.

Men dit måste man tydligen, annars har man inte sett Bolivia, säger de som vet.

måndag 16 februari 2009

Privatekonomernas stora svek

Kvällstidningar och affärspress brukar svämma över av placeringstips för att få de surt förvärvade sparslantarna att växa. Åtminstone var det så före finanskrisen.

Rysslandsfonder hit och statsobligationer dit eller kanske köpa lite guld. Alla dessa tips har dock kommit på skam och ekonomerna spenderar nu mycket tid med att förklara varför dessa tips trots allt var rimliga med den information som fanns just då.

Men en av de allra bästa placeringarna alla kategorier gick uppenbarligen alla professionella tipsare förbi. För inte hörde jag någon i början av förra året uppmuntra till att sälja bostadsrätten, tömma spargrisen och panta tomglasen och gå all in i bolivianska Bolivanos.

Synd. För det är nämligen vad alla svenska småsparare borde ha gjort. Bolivianon är troligen en av de valutor i världen som gått bäst under det senaste året. (Jag känner inte till någon valuta som gått bättre).

Utvecklingen för 100 000 kronor placerade i mars 2008


Så här mycket hade kunnat plocka ut idag om du hade investerat 100 000 kronor i mars förra året:

Bolivianos: 151 000
Dollar: 141 000
Euro: 114 000
Börsen: 76 000
ZBW dollar: 0

torsdag 12 februari 2009

Språknotis VIII


Sverige i spanskan

Har Sverige satt några avtryck i spanska språket? Ja några små. Eller?

Träskor heter på spanska “suecos” svenskar; för att de antas komma från Sverige brukar en vanlig förklaring lyda.

Ett annat lustigt uttryck är “hacerse el sueco”, göra sig svensk, direkt översatt. Betydelsen är att spela dum eller låtsas ovetande. Inte särskilt smickrande för oss svenskar. Detta uttryck har varit föremål för många roliga kommentarer under mina vistelser i Latinamerika (nästan lika ofta som “Hola Ola”…).

Jag har hört flera förklaringar till detta märkliga uttryck. En går ut på den våg av svenskar som på 60-talet började semestra i Spanien. Svenskar som förstås inte förstod någonting och som hamnade i många dråpliga missförstånd. Att spela dum eller oförstående blev således att “göra sig svensk”, hacerse el sueco.

En annan förklaring bygger på samma historia fast nu är det i stället svenska sjömän på 1800-talet som avses.

Ytterligare en förklaring jag har hört, i Latinamerika, går ut på att Sverige är så avlägset och exotiskt (och konstigt) att uttrycket helt enkelt grundar sig i detta.

Och så finns det en teori om att svenskars naturliga inbundenhet är ursprunget till uttrycket.

Men. När jag gick i skolan i Chile tog jag upp detta med min spansklärare som precis som jag tyckte uttrycket var märkligt. Han kollade i en av sina tjocka bruna etymologiska uppslagsböcker och kom fram till följande: sueco i uttrycket hacerse el sueco kommer från latinets socco (eller liknande) som betyder stock. Att förstå lika mycket som en stock alltså.

Fast efter lite efterforskningar på internet måste jag sluta mig till en helt annan förklaring.

Hacerse el sueco kommer från det toffelliknande skodonet zueco som de clownliknande komikerna i den romerska teatern hade på fötterna (till skillnad från platåskon coturno som de tragiska skådespelarna hade på sig).
Hacerse el sueco handlar alltså om att bete sig som en förvirrad buskisskådis.

Därmed kan vi även förkasta teorin om att sueco, träsko, har med Sverige att göra. Ordet kommer nog snarare från denna romerska hällösa toffel.

Fler språknotiser


onsdag 11 februari 2009

Några Chilebilder


Sommaren i södra Chile är mycket behaglig. En kombination
av norrländskt landskap och medelhavsklimat. Bilden är från det
trevliga lilla samhället Panguipulli har min vän och lokalpatriot
Pato
bett mig tillägga.


Ett oväntat inslag framför träkatedralen i Castro
på ön Chiloé i södra Chile: Ett Hare Krishna-gäng.


Havet Bolivia så gärna vill åt. Detta är Stilla Havs-kusten
på ön Chiloé.


Jag i mitt gamla klassrum i den katolska pojkskolan i Valdivia.


En suddig men mycket stilig svarthalsad svan under en
kajaktur utanför Valdivia.


Idyllisk chilensk landsbygd. Vulkanen Villarica i bakgrunden
3000 meter hög och populär skidort på vintern. Även denna
bild från Panguipulli.



Några sjölejon vilar sig i marinan i Valdivia.




Min kompis Pato, jag och en präst vi hängde med en dag.


En av Chiloés världsarvsmärkta träkyrkor.

Klassisk korruptionsskandal skakar regeringspartiet

Strax efter storsegern i folkomröstningen om konstitutionen har regeringspartiet MAS råkat ut för en präktig korruptionsskandal. Alla spår pekar på att generaldirektören för det statliga gasbolaget Yacimientos Petrolíferos Fiscales Bolivianos (YPFB), Santos Ramirez, roffat åt sig miljontals dollar.

Santos Ramirez har av många setts som Evo Morales naturliga efterträdare på presidentposten. Han var även en av hjärnorna bakom Evo Morales framgångsrika presidentkampanj 2005. Skandalen är graverande för regeringen särskillt som ett av MAS högst profilerade projekt har varit att ta intäkterna från Bolivias naturresurser från rovgiriga utländska företag och ge dem till folket. Ramirez handplockades av Evo Morales för att leda det detta prestigeprojekt.

Än så länge tycks Evo och regeringen i övrigt dock klara sig från direkt inblandning i affären. Regeringen reagerade också snabbt och avsatte Santos Ramirez och andra inblandade.

Korruptionsskandalen har alla klassiska ingredienter. En väska med 450 000 dollar hämtas ut från en bank i La Paz och hamnar så småningom hemma hos en svåger till Santos Ramirez. I samma veva slår ett gäng rånare till och skjuter tragiskt nog ihjäl en högt uppsatt chef på oljeraffenaderiföretaget Catler. Det är detta företag som betalar ut mutorna för att få ett lukrativt kontrakt med YPFB. En av rånarna visar sig dessutom vara en infiltratör som varit med och hämtat ut pengarna, tillika kollega till den mördade.

Mordet gör att det hela inte går att dölja och media rullar upp affären. Men först efter att tre okända gärningsmän, möjligtvis poliser, tagit med en av rånarna, mullvaden, upp på altiplanon ovanför La Paz och under grov misshandel tvingat fram information om var pengarna fanns.

Generaldirektören Santos Ramirez var inte på plats när allt detta hände och han hävdar fortfarande sin oskuld. Men hans namnteckning finns pa kontraktet med Catler, rånet skedde hemma en bror och en kusin till hans fru sedan ett par veckor (tillika ersättare i kongressen för regeringspartiet MAS och från vilken Santos Ramirez nu begärt skilsmässa...). I förhör har dessutom kommit fram detaljer om hur Ramirez styrde det hela och skickade pengarna till ett konto i Tyskland.

Kollegor jag talat med säger att korruption vid statliga upphandlingar är djupt institutionaliserat i Bolivia. Ungefär 10% av kontraktssumman hamnar regelmässigt hos ansvariga tjänstemän och deras medarbetare.

Jag träffade för övrigt Santos Ramirez vid ett tillfälle när fonden jag jobbar på sålde sina andelar i YPFB i samband med förstatligandet. Mina arbetskamrater som jobbar med investeringar i gassektorn är nu glada att de inte har några intressen kvar i företaget.

Från mitt kontor ser jag också den jättelika villa som Ramirez stod i begrepp att köpa.