10 Sverigereflektioner

Jul i förorten

- Det tog en vecka innan solen gick upp

- När jag kommer till slutet av varubandet på Konsum finns det ingen där som plockar i varorna åt mig. Så jag får tränga mig tillbaka och köpa en påse för en och femtio.

- 4000 pers ser AIK i en onsdagsmatch i ishockey (däribland jag och några kompisar (vi kom efter en period för att köra en mjukövergång från fotbollens två halvlekar)). Så mycket folk har det inte varit sedan....ja, sedan senast det hände och hockeyn är som sagt tillbaka i stan.

- Det finns en Kanal 7

- Det är halvglest med folk i Stinsens köpcentrum i Häggvik söndagen innan jul

- Årets julklapp är en upplevelse och det stående skämtet på gatan är att ge sina nära och kära en upplevelse av besvikelse.

- Den första Bolivianyheten jag ser i svensk media är att landet förklarats fritt från analfabetsim. Resultatet av en lång och intensiv, bland annat Kuba- och Venezuelafinansierad, kampanj. Det finns dock frågetecken kring hur bra folk verkligen kan läsa, och uttalandet kommer som Boliviadraken skriver mycket lägligt i upptakten till konstitutionsomröstningen i januari.

- Jonas Gardell är het. Både med i svt:s bästa program "Stjärnorna på slottet" och i sr:s "sommar"-kopia, "vinter".

- Den egentliga anledningen till att jag åkte till Bolivia var ju att få komma hem i jul och putsa mina rekord i långfärdsskridskoåkning på Norrviken eller millöpning runt banan i Hammarbyhöjden. Nu har jag varit förkyld första veckan i Sverige och den största effekten av höghöjdsvistelsen är borta. Så nu siktar jag på att isarna ligger när jag återkommer till Sverige för gott i maj.

- Flera av de unika alpaca-julklappar jag släpat hem såg jag i ett stånd på Sergels torg häromdagen. Nåja, jag fick dem i alla fall till halva priset.

Sydamerikas presidenter: En sammanfattning

Här kommer Sydamerikas presidenter top 13 samlade på ett ställe - olaibolivia har hela listan!

Kommentarer jag fått på listan har bland annat beklagat att en rabiat abortmotståndare och en korrupt amazonasmanglare hamnar högst upp; någon annan tyckte det var orättvist att lätt reformistiske Castro hamnade sist och att Colombias Uribe med ett svåruppskattat antal liv på sitt samvete borde hamnat lägre.

Själv erkänner jag att Kirchner kanske borde bytt plats med Bachelet, annars stämmer nog listan...

Utmaning till er läsare, vilka hade ni satt på topp tre?

Sydamerikas bästa presidenter

1. Lula - Brasilien (socialdemokrat)
2. Tabaré Vázquez - Uruguay (socialdemokrat)

3. Alan Garcia - Peru (socialliberal)
4. Fernando Lugo - Paraguay (socialdemokrat)

5. Cristina Kirchner - Argentina (socialdemokrat)
6. Michelle Bachelet - Chile (socialdemokrat)
7. Rafael Correa - Ecuador (socialist)

8. Evo Morales - Bolivia (socialist)
9. Felipe Calderón - Mexiko (liberal)

10. Alvaro Uribe - Colombia (liberal/konservativ)
11. Hugo Chavez - Venezuela (socialist)

12. Daniel Ortega - Nicaragua (socialist)
13. Raul Castro - Kuba (socialist)

Stjärngosse non grata

Luciatåg i La Paz. Jag i strut.

Mot bättre vetande ställde jag igår upp i svenska ambassadens Luciatåg. Den allmänna bristen på stjärngossar i den svenska latinamerikanska biståndsvärlden (dags för kvotering Sida?) gjorde att jag fick hoppa in ungefär på samma sätt som när man ställer lillebror i mål i kvarterets landhockeymatch.

Och det gick som väntat: Jag sjöng tapp i stället för tipp, att Staffan var en "stallegren" och att natten går "tunga fjäll". Dessutom höll jag färre toner än Carl Bildt när han sjöng "Fyra bugg och en Coca Cola". Ruttna chuños och halvätna lussebullar haglade till slut genom luften, någon skrek att jag var stjärngossarnas motsvarighet till Eddie "the Eagle" Edwards. Till slut fick jag fäkta mig ut genom folkhavet med min stjärngossepinne för att undvika att tvingas smaka på justicia comunitaria á la Svedala. Jag kom till slut ut och när jag sprang hemåt i La Paz-natten hörde jag ambassadens förstesekreterare ropa några ohörbara okvädinsord som dock slutade med ett tydligt "...persona non grata".

I övrigt var det en mycket trevlig tillställning.

Så på söndag åker jag hem. Jag stannar till och med januari, då jag hoppas att luciadebaklet hamnar i mediaskugga av folkomröstningen om konstitutionen. Under tiden hoppas jag att Boliviadraken tar över bevakningen på hur Evo Morales firar jul.

Sydamerikas presidenter: And the winner is...

I toppen av listan finns en gammal Scania-arbetare. Strax därunder en vänsterliberal president i "Sydamerikas Schweiz".

#2 Tabaré Vazquéz - Uruguay

Uruguay betraktas allmänt som Sydamerikas mest homogena och lättstyrda land. Inkomstklyftorna är förhållandevis små vilket bland annat beror på att landet i princip saknar indianbefolkning.

Tabaré Vázquez valdes till Uruguays president 2005 som ännu en av representanterna för vänstervågen på kontinenten. Och enligt samma mönster som i flera andra Latinamerikanska länder är han den första presidenten från ett parti utanför den traditionella politiska eliten (Coloradopartiet i Uruguay precis som i Paraguay).

Och enligt samma modell som exempelvis i Chile och senare i Paraguay har Vázquez tagit ett seriöst initiativ att göra upp med de mörka skuggorna från diktaturåren. Gömda gravar har letats upp och rättsprocesser inletts. Vázquez har också sjösatt ett landsomfattande socialstöd för att hjälpa den fattiga befolkningen att närma sig de i övrigt hyfsat välmående och välutbildade uruguayanerna.

Vázquez har inga planer på att skära ner i det som är Latinamerikas kanske mest framstående välfärdsstat. Tvärtom har han reformerat skattesystemet så att inkomst- och kapitalbeskattning nu kommer omfatta alla och statens intäkter öka. Detta kombineras dock med en tydlig inriktning på fri marknad och utländska investeringar. Vazquéz försöker onekligen slå in på något som liknar Chiles tredje väg.

Uruguay ligger sedan ett par år tillbaka i fejd med Argentina om finska Botnias jätteprojekt i form av ett pappersbruk i gränsfloden La Plata. Argentina menar att bruket förorenar floden, Uruguay menar att den ligger i världsspets vad gäller miljövänlighet. Oavsett vilket så är projekt en bidragande orsak till att Uruguays tillväxt ligger i absolut kontinenttopp krisåret 08. Även andra sektorer visade en stark tillväxt och Vázquez för en medveten politik för att försöka diversifiera Uruguays jordbruksberoende exportindustri.

Relationerna med Argentina blev lite bättre när Vázquez vägrade låta ett brittiskt krigsskepp som var pa väg till Falklandsöarna proviantera i Montevideo.

På minussidan finns presidentens veto mot den liberala abortlagstiftning som röstades igenom i parlamentet. Han har fått hård intern kritik för detta och valt att gå ur sitt parti samtidigt som han sitter kvar på presidentposten. Ett år tidigare var dock Uruguay det första landet i Sydamerika att införa en partnerskapslagstiftning för homosexuella.

#1 Sydamerikas bästa president 2008

Luiz Inácio ”Lula” da Silva - Brasilien

“It’s like Sweden with sunshine!”

.

Nej det är inte den statliga brasilianska turistbyrån som brainstormat fram en ny slogan för att locka fler besökare. Citatet kommer från en ekonom på universitetet i Alagoas, en av Brasiliens fattigaste delstater, som i en intervju med the Economist beskriver hur väl Lulas socialbidrag ”Bolsa Familia” har fallit ut i hans region. Bidraget är något av Lulas flaggskepp och delas ut till fattiga barnfamiljer i Brasilien med den motprestationen att de skickar sina barn till skolan och till de statliga vaccinationsprogrammen. Representanter för den brasilianska regeringen har bokstavligen turnerat i världen för att förklara bidragets framgångar, nu senast i Indien.

.

Det ekonomiska bokslutet från Lulas regeringstid sedan 2003 är positivt. Brasiliens medelklass har vuxit till att utgöra över hälften av befolkningen samtidigt som inkomstklyftorna har minskat. Precis som andra latinamerikanska länder har Brasilien gynnats mycket av stigande råvarupriser men Lula-regeringens ekonomiska politik har också bidragit. Lula har överraskat många genom att föra en liberal ekonomisk politik och vara en frihandelsivrare. Samtidigt tar man ut höga skatter för att finansiera (den rätt så ineffektiva (det är ju trots allt Sydamerika)) statens projekt. Skattetrycket ligger på en närmast nordeuropeisk nivå.

.

Mitt under brinnande Argentina-kris betalade Brasilien av sina skulder till Internationella Valutafonden, IMF, och skapade därmed en stabil grund av förtroende gentemot utländska och inhemska investerare. Sedan dess har ekonomin vuxit stabilt runt 5% per år.
.
Lula tillhör Arbetarpartiet och från de egna leden har han ibland fått kritik för att med sin marknadsinriktade politik svika sina ideal. De utlovade sociala programmen är dock många och flera av dem har genomförts med blandat - men dock - resultat. På senare tid har minimilönen ökat och ytterliga höjningar har utlovats, dock innan finanskrisen.
..
Mycket resurser har satsat på att få ner våldet som i vissa delar av Brasilien är på närmast krigsnivå. I Sao Paolo har mordfrekvensen gått ned betydligt ,till viss del tack vare satsningar från regeringens och kanske framförallt delstatens sida på vapenkontroll och upprustning av nedgångna områden. Problemet är dock fortfarande enormt.

.

Utrikespolitiskt har Lula tagit på sig rollen som global företrädare för utvecklingsländernas intressen. Lula var initiativtagare till G20, en sammanslutning av 20 större utvecklingsländer som gör gemensam sak för att verka för att frihandeln ska gynna även dem. För ett tag sedan röt Lula ifrån på ett FN-möte när livsmedelskrisen från Europeiskt håll skylldes på biobränslet. Lula påminde då om de europeiska jordbrukssubventionerna som gör jordbruksexport olönsamt i vissa U-länder.
..
Framförallt har Lula tagit kommandot för att det regionala samarbetet i Sydamerika ska bli kraftfullt och ge resultat, främst genom Sydamerikas EU, Unasur. Under krisen i Bolivia i september var Lula drivande bakom det unisona uppslutningen bakom Evo Morales regering som var under stark press från de regionala guvernörerna.
.
Men Sydamerika vore inte Sydamerika om inte även ettan på listan över kontinentens bästa presidenter hade ett antal skandaler på CV:t. För ett par år sedan var det tal om hans avgång när parti- och regeringskamrater avslöjades som stora mutkolvar. Lulas person klarade sig dock hyfsat fläckfri.
.
Tack vare sin välbalanserade ekonomiska politik, sitt engagemang för utvecklingsländernas roll i världsekonomin och sin avgörande roll för Sydamerikas nyvunna självförtroende som kontinent tar Lula hem förstaplatsen på listan över Sydamerikas presidenter.

Real AIK

Sundsvall, Enköping, Västerås, Upplands Väsby, Bromma, Åbo. Nej det är inte nästa års husvagnssemesterplanering i Finanskrisens spår.

Det är orterna som AIK Fotboll har hämtat sina nyförvärv ifrån Silly Season 08/09. Vankas det gladfotboll på Råsunda i vår månne? Ärligt talat har det allsvenska guldet inte känts så långt borta sedan Tomas Bodström och Jocke Sjöström spelade i Gnaget.

***

Imorgon presenteras vinnaren i South American President Countdown.

Sydamerikas presidenter: Strax under toppen

Strax under den absoluta toppen av listan hittar vi nedräkningens kanske mest oväntade placeringar. En impopulär president på tredjeplats och en nybakad dito på fjärde.


#4 Fernando Lugo - Paraguay (socialdemokrat)


Paraguays Lugo till vänster, Lula till höger

Att en president som bara regerat i knappt ett halvår hamnar tvåa på listan kanske mer tyder på att han inte hunnit sitta tillräckligt länge för att göra bort sig. Men Paraguays Fernando Lugo har börjat lovande. Ex-biskopen Lugo intog presidentposten i augusti i år i ett Paraguay som, känner ni igen historien, präglats av en sluten elits (Coloradopartiet) regerande i ett halvsekel. Befolkningen sätter stort hopp till denna vänsterpräst som ledare för Paraguays nystart.

Att som president i Latinamerika lova att ta tag i korruptionsproblemen är ungefär lika ovanligt som att hävda att man månar om vård, skola, omsorg i Sverige. Skilnaden denna gång är att 75% av parguayanerna tror att Lugo kan klara av det. Han har också lovat att, utan att gå till expropieringar, göra en grundlig genomgång av jordfördelningen i landet som är mycket ojämlik även med Latinamerikanska mått mätt, på grund av godtycklig vänskapsutdelning under Alfredo Stroessners 35-åriga diktatur.

Lugo har såklart mycket kvar att bevisa men han har börjat bra genom att be offren till Stroessners dikatur om ursäkt och presentera en omfattande undersökning som ska ligga till grund för framtida rättsprocesser. Dessutom inleddes förundersökningar om korruption mot tidigare regeringsmedlemmar bara några veckor efter Lugos tillträde.

Den vanligaste dödsorsaken bland unga kvinnor i Paraguay sägs vara misslyckade aborter. Lugos kvinnosaksminister har deklarerat sitt stöd för en avkriminalisering av abort, vilket presidenten lite mumlande har sagt att folket ska få uttala sig om. Det får anses vara ett kontroversiellt uttalande av en präst i en region som snarast går åt det katolskt konservativa hållet i abortfrågan.

Lugo får kanske också lite gratisskjuts genom sin slående likhet med Brasiliens populäre Lula, såväl till utseende som till namn.


#3 Alan García - Peru (liberal socialdemokrat)




Alan García, mannen som Evo Morales kallat ”en för nyliberalismen undfallande tjockis” är i själva verket socialdemokrat, om än en ganska rundlagd sådan. Han har följt den sympatiska trenden i Sydamerika att ställa gamla presidenter till svars för maktmissbruk och brott mot mänskliga rättigheter. Ex-presidenten Fujimori kan se fram emot ett långt fängelsestraff för de mord på oppositionella som skedde under hans tid vid makten.

Men anledningen till att han hamnar så här pass högt upp på listan trots vikande popularitet på hemmaplan stavas tillväxt.

Peru har under de senaste åren haft Sydamerikas högsta tillväxt kombinerat med en låg inflation. Garcías politik - tillsammans med stigande råvarupriser - har utan tvivel varit en bidragande orsak. García har fört intensiva handelsförhandlingar med Europa, USA och Kina och uppernbarligen lyckas skapa förtroende för sina reformer bland investerare. Till reformerna hör förenklingar av skattesystemet och förenklade regler både för peruanska företagare och utländska investerare. Perus ekonmi har blivit alltmer diversifierad och landet är en världsexportör av alltifrån sparris till zink. Fattigdomsminskningen har också ökat i hastighet.

Men precis som för en annan korpulent socialdemokrat i en annan del av världen tycks inte ekonomisk succé blidka oppinionen. Fördelningen av tillväxten är skev och fattigdomen i Peru ligger fortfarande en bra bit över Latinamerkagenomsnittet. Utvalda sociala reformer – många sådana finns - har gått sakta, mycket på grund av en ineffektiv administration.

García har gjort sig impopulär bland de grannar som bekänner sig till socialismen i det 21:a århundradet genom att diskutera med USA om möjligheten att öppna en militärbas i Peru. Senfärdighet och ineffektivitet i återuppbyggnaden av spritstaden Pisco efter en kraftig jordbävning skapade ett stort misstroende mot regeringen. Beslutet att låta utländska företag prospektera i ursprungsbefolkningsområden i Amazonas har också väckt starka protester.

Droppen var när representanter för regeringen fångades på band (peruanska politiker är bra att fastna på band i komprometterande situationer) när de tog emot mutor från ett norskt oljebolag som vile prospektera i landet (norrmän är bra på att jävlas i Latinamerika). García såg sig tvungen att göra en finjustering i sin kabinett: han lät mottaga samtliga ministrars avskedsansökningar. Några ministrar fick dock vara kvar till slut. García har också sett till att överbefälhavaren i Peru lämnat in sin avskedsansökan efter att denne i ett välbalanserat uttalande sagt att chilenare som kommer till Peru borde åka hem i kistor eller påsar.

Sydamerikas presidenter: Mittenlagen

I mitten av listan över Sydamerikas bästa presidenter finns två vänsterkvinnor och en bolivariansk socialist, en rätt sansad sådan.

.
#7 Rafael Correa - Ecuador (socialist)

.

”Marknadsekonomin är en bra tjänare men en mycket dålig herre”, sammanfattar Rafael Correa sin ekonomiska ideologi. Den har resulterat i flera nationaliseringar och en "flexibel" syn på Ecuadors statsskuld.

.

Av den bolivarianska socialismens treklöver, Chavez, Morales och Correa framstår Ecuadors Rafael Correa som den mest lågmälde och pragmatiske. Under vårens diplomatiska kris mellan å ena sidan Ecuador och Venezuela och å andra sidan Colombia var Correa den av statscheferna som hade det mest sansade och resonerande, om än mot Colombia starkt kritiska, språkbruket. Han kastade inte reflexmässigt ut USA:s ambassadör när både Evo Morales och Hugo Chavez gjorde det i samband med oroligheterna i Bolivia i höstas. Correas markeringar mot USA har varit mer välgrundade och populära. I ett slag för den nationella integriteten och mot USA:s kokainbekämpning/Sydamerikainflytande sade Correa upp kontraktet som lät USA utnyttja en flygbas i landet.

Där Morales och Chavez stött på stort motstånd respektive ett nej i sina storslagna konstitutionella projekt fick Correa ganska smärtfritt igenom sin konstitution där ursprungsbefolkningen och miljön, i alla fall i ord, ges skydd och uppgraderas i sina rättigheter. Correas konstitution öppnar precis som Morales för en jodreform men garanterar samtidigt äganderätten för att inte oroa jordägarklassen för konfiskeringar, åtminstone inte utan ersättning

Att Rafael Correa är doktor i ekonomi från ett amerikanskt universitet tenderar att ingjuta viss respekt hos kritiker som annars helt avfärdar den bolivarianska treklöverns presidenter. Kanske var det hans ekonomiska kunskaper som kom till användning när Correa och finansministern tidigare i år gick ut och sade att Ecuador inte tänkte betala tillbaka den del av sin statsskuld som de ansåg orättfärdig. Uttalandet har anklagats för att vara ett sätt att manipulera priserna på ecuadorianska statspapper och dra nytta av det ekonomiskt. Finansministern fick gå i samband med detta.

De auktoritära drag som finns hos Chavez och Morales finns också hos Correa. Den konstituerande församlingen som domineras av Correas parti har helt enkelt stängt landets kongress, den tidigare lagstiftande församlingen. Kongressen anses allmänt vara korrupt och inkompetent så beslutet hade folkets stöd.

Frågetecken kan (precis som för kamrater Morales och Chavez) resas för Correas respekt för yttrande- och pressfrihet. Efter en skarpt formulerad ledarartikel i en av Ecuadors största tidningar inleddes en rättsprocess mot redaktören i fråga, något som har kritiserats av olika internationella journalistorganisationer. Regeringen har också gjort husrannsakningar hos två TV-kanaler med motiveringen att de kanske var en del av ett konglomerat som gått i konkurs och hade stora skulder.

.

#6 Michelle Bachelet - Chile

.

Senaste gången högern vann ett presidentval i Chile var 1958. Mycket tyder på att det kommer hända igen 2010. Högern hade stora framgångar i borgmästarvalen nyligen och leder överlägset i opinionsundersökningarna.

Bachelets maktövertagande 2006 var en symbolisk viktig händelse i och med att hon är dotter till en militär som torterades till döds under Pinochet-diktaturen. Hon såg till att Pinochet inte fick någon statsbegravning och skickade bara sin försvarsminister till begravningen för att följa protokollet för vederbörliga ceremonier till en gammal överbefälhavare.

.

Michelle Bachelet fick ta över Latinamerikas mest välskötta och ekonomiskt blomstrande land. Och Chile går fortsatt bra och börjar närma sig europeisk levnadsstandard, om än en låg sådan. Dock har Bachelet genom några dåliga utnämningar, otur och ett par rejält misskötta projekt lyckats placera "La Concertación", den oheliga allians mellan kristdemokrater och socialister som styrt Chile i 20 år, i en situation där allt alltså pekar på att presidentposten kommer hamna hos högerns Piñera efter nästa val.

Bachelets regeringen har varit hårt kritiserad och presidentens ledaregenskaper har ifrågasatts när hon ibland förbigått sina ministrar och hellre litat på externa experter. Flera ommöbleringar i regeringen har skett; några ministrar har gått självmant efter oenighet med Bachelet. Ytterligare några har blivit avsatta av presidenten.

.

Den första stora motgången var landsomfattande student- och elevtprotester mot den bristande kvaliteten och jämlikheten i utbildningssystemet. Till slut utlovade och genomförde Bachelet en utbildningsreform som skulle öka resurserna för skolorna i de fattigaste områdena. Bara för att ett år senare finna sig i en situation där utbildningsdepartementet, i en blandning av klantighet och misstänkt förskingring, lyckats slarva bort nära 600 miljoner (!) dollar i felaktigt utbetalt stöd till skolor, varpå utbildningsministern fick gå.

Det kanske största missödet har dock varit mångmiljardprojektet Transantiago. Ett nytt kollektivtrafiksystem som skulle föra santiagoborna snabbare och säkrare mellan hemmet och jobbet. Bussystemet havererade totalt från första dagen. Transantiago planerades under förra presidenten Lagos men sattes igång under Bachelet och hon har fått bära mycket av ansvaret.

Bachelet har dock fortsatt att försöka utveckla Chile till ett socialliberalt välfärdssamhälle modell "tredje vägen". Chiles ekonomi har ångat på fram till finanskrisen och den är tillräckligt diversifierad (koppar, skog, lax, vin, industriprodukter) för att inte vara ett av de länder i regionen som kommer drabbas värst framöver

Bachelet har legaliserat dagen-efter-pillret i ett land som trots socialliberal politik i övrigt är ett av Latinamerikas mest konservativa när det kommer till katolska värderingar. Chile har fortfarande en av Latinamerikas strängaste abortlagstiftningar, mycket beroende på kristdemokraternas starka ställning och långa oavbrutna regeringsdeltagande.

Det ska också sägas att protesterna från studenter, pendlare med flera tyder på att folket inte längre anser sig leva i ett u-land utan i ett progressivt, rikt och modernt land där vissa grundläggande statliga tjänster helt enkelt ska fungera. Som president i Sydamerikas modernaste land döms hon också hårdast i denna lista för sitt misslyckande att förvalta denna fördel under sin regeringstid.

.

#5 Cristina Kirchner - Argentina (socialdemokrat)

.

Cristina Fernández de Kirchner tog över sin man Nestors jobb som president i Argentina. Hon tillhör en förgrening av peronistpartiet och har ägnat sig åt klassiska Latinamerikanska vänstersporter som USA-bashing och nationalisering. USA:s ambassadör fick restriktioner efter att anklagelser kommit från en amerikansk domare om en numera berömd portfölj med 800 tusen dollar som ska ha kommit från Venezuela för att stödja Kirschners valkampanj.

Nyligen togs flera stora privata pensionsfonder över av staten, anledningen sades vara att skydda pengarna i dessa tider av kris. Många argentinare uppfattade förstatligandet ungefär som när föräldrarna lånar pengar ur sina barns spargrisar för att betala banklånen. Argentina har nämligen stora utestående skulder sedan krisåren i början av seklet.

Ett annat kontroversiellt grepp för att fylla statskassan var höjningen av exportskatten på den viktiga sojabönan (en fjärdedel av Argentinas exportinkomster) vilket fick argentinska bönder att gå ut i våldsamma protester. Till slut blev hon backstabbad av sin vicepresident Julio Cobos som med utslagsröst röstade emot förslaget.

.

Samtidigt sitter Kirchner i en svår sits eftersom Argentina för att återvinna finansiell trovärdighet måste betala tillbaka de skulder som finna kvar sedan krisåren.

.

Av renläriga ekonomer anses hon pumpa upp en bubbla genom att artificiellt hålla växelkursen nere för att gynna argentinsk export och samtidigt subventionera energipriserna i landet. Än så länge har dock Argentina en stabil ekonomisk tillväxt och lyckas Kirchner med återbetalningarna av krisskulden så kan tveksamheten förvandlas till lovord. Den rådande finanskrisen är dock en faktor som kan slå hårt mot det höga ekonomiska spelet.

På det internationella planet har Kirchner mer cred. I samband med krisen i våras mellan Venezuela, Ecuador och Colombia framstod hon som en handfast lärarinna som tog busungarna Chavez, Uribe och Correa i örat under ett latinamerikanskt toppmöte. Mötet bidrog till att kyla av krisen betydligt. Dessutom har hon varit aktiv i förhandlingarna med FARC-guerrillan i Colombia vilket lett till frisläppanden.

Sydamerikas presidenter: De knappt godkända

Två mycket olika presidenter hamnar på platserna 9 och 8 i nedräkningen.

#9 Felipe Calderon - Mexico (liberal)



Felipe Calderon blev president 2006 under liknande omständigheter som Bush 2000. Valresultatet var mycket jämnt, Calderon vann med 0.5% och vänsteroppositionen menar fortfarande att deras kandidat Lopez Obrador är den legitima presidenten. Calderon har en svår position med oppositionen i majoritet i kongressen. Bland annat misslyckades han med prestigeprojektet att öppna statliga oljebolaget Pemex för utländskt kapital.

Däremot har han lyckats få igenom ett st ort stimulanspaket, Mexiko har fått sig en rejäl skopa av finankrisen, inte minst genom minskade pengaöverföringar från mexikaner i USA. Så snart magnituden av finanskrisen blev klar bestämde Calderón sig för att spendera 50 miljarder oljepesos på olika infrastrukturprojekt i landet. Dessutom ska man satsa på ett oljeraffinaderi. Som det är nu exporterar Mexico råolja och importerar samma olja i förädlade former.

Calderon har också återetablerat relationerna med Venezuela och Kuba efter att dessa bröts under förra presidenten Fox.

Men det just nu allt överskuggande problemet i Mexiko är det knarkrelaterade våldet. De som har sett filmen Traffic med Michael Douglas och Benicio del Toro har snarast sett en lätt förskönad bild av knarkkriget i Mexiko. Man vet inte vem som är på vilken sida, tills högt uppsatta poliser (nyligen chefen för Interpol), politiker och tjänstemän (nyligen justitiedepartementets ansvarige för att tillsäta knarkspanare) plötsligt avslöjas som avlönade av någon baron i Tijuana eller Ciudad Juarez. Formliga högar av lik, ibland halshuggna, hittas varje vecka. Oftast är de resultatet av interna uppgörelser men den organiserade brottsligheten drabbar också civilbefolkningen i form av kidnappningar.

Calderón har hittills sett antalet mord och kidnappningar stiga kraftigt och det finns nog ingen i världen som avundas honom uppgiften (möjligen Lopez Obrador...). Men hans åtgärd att sätta in militären mot knarkkartellerna har misslyckats kapitalt. Soldaterna är inte tränade för den typ av operationer som knarkkriget innebär och när de väl lyckas likvidera ett knarkgäng uppstår ett maktvakuum som bara skapar fler massakrer. Å andra sidan är polisen så pass decentraliserad och korrumperad att den centrala regeringen knappast har någon kontroll över vad som händer på polisstationen i Tijuana, än mindre kan de lita på någon där. 4000 döda i år i knarkkriget talar sitt tydliga språk.


#8 Evo Morales - Bolivia (socialist)



Bolivias president Evo Morales är unik på många sätt. Han är den första helindianska presidenten i Latinamerika och säkerligen en av de få presidenter i världen som inte gått klart gymnasiet. Han är också unik på det sättet att han för första gången sedan Columbus landsteg på den Sydamerikanska kontinenten har vänt på perspektiven från kolonisatörernas till de koloniserades.

I den nya konstitutionen erkänns Bolivia som en stat med flera nationer. Myndigheternas service ska tillhandahållas på spanska och på indianspråk. I högtidliga ordalag försäkras ursprungsbefolkningens rätt till land och traditioner. Men framförallt är Evo Morales en av dem. Han tuggar deras koka, dricker deras simmiga chicha och äter deras fermenterade frystorkade potatis (chuño). Han ser ut som dem och har samma bakgrund som dem (dock talar han märkligt nog inget indianspråk).

Ursprungsbefolkningens svåra situatuion har länge uppmärksammats av Sydamerikanska regeringar. Men steget Morales har tagit kan jämföras med när jämställdhetspolitik gick från att tycka att kvinnor borde ha samma möjligheter att arbeta, studera, rösta etc som män, till att analysera och göra någonting de djupt rotade samhälleliga och kulturella strukturer som upprätthåller ojämlikheten.

Många av Morales reformer har varit lyckade, trots ramaskri från det marknadsliberala världssamfundet. Hans nationaliseringar är till exempel mindre långtgående än vad som gäller för de statliga oljebolaget i Mexiko, en av många liberaler omhuldad ekonomi. Nationaliseringarna har gett ekonomiskt utrymme för "Värdighetsbidraget" på ca 300 kr/mån till Bolivias pensionärer som tidigare i stor utsträckning saknade inkomst och för ett barnbidrag till fattiga familjer med villkoret att barnen går till skolan.

Stora delar av det bolivianska folket älskar sin president och vädrar 500 år gammal morgonluft. Andra hatar honom av hela sitt hjärta. Evo är onödigt konfrontativ i sitt språkbruk och uttrycker sig ofta i svepande negativa ordalag om "oligarkin" och "nyliberalerna" och många med europeiskt ursprung och god ekonomi känner då att de inte ingår i Evos projekt.

Ett stort frågetecken kan resas för Morales-regeringens respekt för demokratins spelregler. Det första konstitutionsförslaget närmast kuppades igenom för ett år sedan. Den mer lyckade och breda överenskommelsen om konstitutionen för två månader sedan föregicks av en av regeringen stödd gigantisk folkmarsch som kom med mer eller mindre förtäckta hot om vad som skulle hända om kongressens beslut skulle gå dem emot.

I originalversionen av konstitutionen fanns en paragraf som skulle tvinga alla journalister att endast skriva "sanningsenliga" artiklar. Att jämställa traditionell byrätt med nationell rätt är vidare knappst något som gynnar rättssäkerheten och jämställdheten i landet. Det finns ibland en tendens hos Morales att bedömma allt indianskt som bra.

Utrikespolitiskt skiner Morales brist på skolning i de sammanhangen igenom. De nära relationerna med Iran (Morales har kallat Ahmadinejad för en "stor revolutionär") anstår knappast en demokrat. Morales låter sig ofta klappas på huvudet av storebror Chavez, som när denne på eget initiativ lovade att gå in med militär i Bolivia om något hände Evo. Den reflexmässiga och svepande kritiken av USA är inte bara ofta dåligt grundad utan också skadlig för Bolivias ekonomi. Det kan slå hårt mot den bolivianska ekonomin särskilt när gaspriserna dyker.

Bakläxa

Jag efterlyste ju häromdagen formeln för att räkna om bakrecept till La Paz-höjd. Nu har jag fått en länk av en gammal kollega om hur extremsporten High-altitude baking går till.

Annars har jag mest sysslat med High-altitude banking här i Bolivia...
Är det förresten någon som bakat lussebullar i La Paz som kan komma med tips?

Imorgon fortsätter nedräkningen av Sydamerikas bästa presidenter.

Sydamerikas presidenter: Strax ovanför nedflyttningsstrecket

Nedräkningen fortsätter med plats 10 och 11. Grannländerna Venezuela och Colombia har valt helt olika vägar. Å ena sidan Chavez högljudda antiamerikanska retorik och bolivarianska socialism. Å andra sidan marknadsliberala och USA-tillvända Colombia, till slut Bushs enda riktiga vän på kontinenten. Här i nedre änden av listan samsas de dock tack vare populism och auktoritarism.


#11 Hugo Chavez - Venezuela (socialist)


Irans Ahmadinejad kramas av Chavez

Hugo Chavez förtjänster först: Han har dragit igång ambitiösa sociala kampanjer och hans aggresiva retorik och höga profil har troligen varit en av de bidragande orsakerna till Sydamerikas begynnande självkänsla som kontinent.

Att använda inkomster från landets naturtillgångar för sociala projekt är en sympatisk och nödvändig tanke som sprider sig över kontinenten. Tyvärr har det i Venezuela präglats av någon slags kampanjvälfärdsstat med isolerade högprofilerade projekt av typen alfabetisering och fattighjälp. Det handlar inte om några grundläggande institutionella reformer. Samhällsnedbrytande problem som korruption och kriminalitet har snarare blivit värre under Chavez tid vid makten.

Landet ligger sämst av alla Sydamerikanska länder i Transparency Internationals korruptions-index. Och Venezuelas skrämmande mordstatistik har stadigt försämrats under Chavez. Varje helg mördas 30 personer i Caracas. Pressfriheten respekteras inte, Venezuela ligger långt nere i olika rankingar av typen Reportrar utan gränser, blan annat efter att Chavez stängt en oppositionell TV-kanal.

De utländska investeringarna i Venezuela är två gånger större än i det bortglömda grannlandet Surinam vars BNP är hundra gånger mindre... Detta är i och för sig resultatet av en målmedveten nationaliseringspolitik från Chavez sida men i längden är det knappast hållbart att isolera sig på det sättet, särskilt inte när oljepriset är en tredjedel av vad det var när Chavez var som kaxigast. Priskontroller på basvaror har lett till att producenter hellre exporterar och att smuggling blir en lönsam affär.

Ett av de mest osympatiska dragen hos Chavez är hans varma relationer med den notoriske människorättsförbrytaren Ahmadinejad i Iran. Mycket tyder också på att Chavez haft en del vänskapliga kontakter med FARC-gerillan i Colombia.


#10 Alvaro Uribe - Colombia (liberal/konservativ)



Alvaro Uribe har genom idogt arbete och krigsmetoder gjort Colombia till en säkrare plats. Så pass säker att man nu har självförtroende nog att pumpa ut en jättereklamkampanj i CNN där man leker med fördomarna om Colombia: "If you go to Colombia you´re at risk. At risk of falling in love, at risk of wanting to stay". Colombia har också sett en boom i form av ökat intresse från investerare i och med det markant förbättrade säkerhetsläget.

Det konstaterandet om Uribes sex år vid makten är svårt att säga emot. Mordfrekvensen i Colombia har näranog halverats sedan Uribe tog över. Samtidigt har den krigsliknande situation som Colombia befunnit sig i avkrävt Uribe många extraordinära, ibland odemokratiska och de mänskliga rättigheterna kränkande åtgärder. Helgar ändamålen medlen? I flera fall inte. Är det colombianska folket lättat och tacksamma mot Uribe? Ja till stor del, Uribe har kontinentens högsta "approval rate". Bryr folket sig om huruvida amerikanska militärer var med eller inte, i operationen som fritog Ingrid Betancourt? Inte mycket.

Samtidigt har de miljontals fördrivna människorna i den största flyktingkatastrofen utanför Afrika inte känt mycket av förbättringarna varken säkerhetsmässigt eller ekonomiskt. De är fortfarande offer dels för regeringens knark- och FARC-jägares framfart, dels för paramilitärerna och FARC i deras kamp om knarkkontrollen. Att Uribe försökt bromsa rättsprocesser mot paramilitärer känns mycket osmakligt. Detta samtidigt som det framkommit att stora delar av kongressen och medarbetare till Uribe samarbetat med paramilitären.

Utan dessa skandaler och med en större omsorg i flyktingfrågan hade Uribe hamnat högre upp på listan.

South American President Countdown

Det är kul med listor. De gör en komplicerad verklighet lite överskådligare och uttrycker en bestämd relation mellan annars flyktiga ting. Därför är det nu dags för denna bloggs första topplista:

South American President Countdown

Jag ska under en vecka framöver lista Sydamerikas presidenter från sämst till bäst. Precis som i Copa Sudamericana i fotboll så kommer jag även bjuda in några deltagare från övriga Latinamerika.

Detta är förstås en svår uppgift som kan lösas på flera olika sätt. Jag har utgått ifrån hur väl presidenterna har presterat utifrån materialet de har att jobba med. Maradona är ju inte nödvändigtvis en bättre tränare än Lars Lagerbäck bara för att den förre basar över Messi och den senare över Petter Hansson.

Jag har helt enkelt tittat på hur presidenterna har agerat när de ställts inför svårigheter, om de fört landet framåt eller bakåt, hur de hanterat skandaler, hur seriöst de tar demokratin, deras utrikespolitik etc.

Detta är kanske inte den metodologist mest klanderfria, men förmodligen den bästa topplistan över Sydamerikas presidenter.

Vi kör igång genast med bottenplaceringarna.

Sydamerikas presidenter: Bottenplaceringarna

Vi börjar nedräkningen av Sydamerikas bästa presidenter med de två bottenplaceringarna. Lustigt nog är de två av de från Centralamerika inbjudna tävlandena som intar de föga hedrande placeringarna. Två presidenter som hamnar på nedflyttningsplats och får spela i samma division som Lukasjenko i Vitryssland eller regeringen i Kina.

#13 Kuba - Raul Castro

Raul Castro är väldigt lik...

...Salvador Allende och Jan Myrdal. Eventuella andra
jämförelser får göras av läsaren.

Politruken Raul Castro fick vänta 50 år på att kliva ut i rampljuset på riktigt. Han deltog sida vid sida med Fidel i revolutionen och fick sedan olika uppdrag i kommunistpartiets politbyrå och i regeringen. När Fidel drog sig tillbaka till sin Reebook-husvagnssoverall för ett par år sedan tog broder Raul över. Ganska lite tyder på att någon Havana-vår är på väg.

Åtgärder som att legalisera mobiltelefonen och DVD-spelaren har fått mycket uppmärksamhet internationellt. Dessutom har jordbrukssektorn givits vissa marknadsekonomiska friheter och lönerna har differentierats något för att skapa incitament att göra karriär. Raul har nämligen i ett ögonblick av klarsynthet upptäckt att det tidigare systemet med i princip helt utjämnade löner gynnade "arbetsskygga" (vagos)...

Men Kuba är starkt beroende av bistånd från Venezuela och Kina, stora delar av ekonomin är svart och parallella valutasystem utesluter stora delar av befolkningen från så kallade "lyxvaror". För att Kubas president skulle placera sig någon annanstans än sist på denna lista hade det krävts seriösa åtgärder från Rauls sida för att införa fria val, yttrandefrihet, fri media eller helt avskaffa dödsstraffet. Eller i alla fall uttalanden åt det hållet. Något sådant har inte inträffat.
.

Raul Castro hamnar sist i på topplistan över Sydamerikas presidenter.

#12 Nicaragua - Daniel Ortega

Det sägs att revolutionärer bör dö unga annars gör de bara åtlöje av sig själva när de blir gamla och gråa. Det stämmer bra in på den gamle sandinistledaren Daniel Ortega som var med om att för 30 år sedan störta diktatorn Somoza och kämpa ned USA-stödda kuppmakarguerrillan Contras.
.

Under sitt år som comebackande president har han hunnit med följande: Inleda en, av allt dömma regelvidrig, rättsprocess mot en av Nicaraguas mest framstående publicister. Stödja ett totalförbud mot abort, även då moderns liv är i fara. Förbjuda två oppositionspartier med svepskälet att de inte uppfyller vissa administratia kvar (samma taktik som användes av Somoza för att behålla makten). Rigga ett mycket tveksamt val.
.

Daniel Ortega misstänks också ha utsatt sin styvdotter för sexuella övergrepp under flera års tid. Trots detaljerade anklagelser har Ortega tack vare sin immunitet sluppit rättsprocess. Han har kallat terroristguerrillan FARC i Colombia för sina bröder, han knyter precis som storebror Hugo Chavez band med Iran och han var, i ett lätt disparat uttalande, den förste regeringschefen att erkänna Sydossetien och Abschasien
.
Den som gillar att se mönster kan konstatera att två av Olof Palmes och den svenska 70-talsvänsterns mest omhuldade revolutionsprinsar, Mugabe och Ortega, har förvandlats till riktigt fula paddor. Revolutionärer av deras slag bör som sagt dö unga, eller i alla fall skaffa sig ett förvärvsarbete efter revolutionen.

.
Ortega klarar sig från sistaplatsen på topplistan bara tack vare att Nicaragua fortfarande kan klassas som någon slags demokrati.

Chiapas i Sverige och Sollentuna i Nicaragua

I mina dagliga scanningar av samtliga sidor på internet har jag upptäckt att det har öppnat en mexikansk restaurang i Råneå utanför Luleå med namnet Tapachula. Det hade inte varit något att skriva om om det inte vore så att Tapachula råkar vara den lilla mango- och kaffeodlar- och knark- och människotransit-stad i Chiapas på gränsen till Guatemala som jag jobbade i som engelsklärare hösten 2000.

Jag berättade detta för en kompis i Tapachula som genast kontaktade den lokala blaskan El Orbe för att skriva en artikel om restaurangen. Glåbalisäjtion at work så att säga.

Detta är något av ett parallellfall till när jag under en resa i Centralamerika våren 2001 stötte på "Hotel Sollentuna" i djupaste Nicaragua. Läs artikeln om detta här.

***

.

På torsdagskvällen var det thanksgivingknytkalas hos en amerikansk bekant i centrala La Paz. Jag hade bakat kladdkaka som snarast blev en stenkaka, men med grädde och chilensk melon smakade den gott. Det misslyckade baket skyller jag på höjden, tydligen med viss rätta för rutinerade svenska bakare jag talat med säger att alla bakrecept måste räknas om till La Paz-höjd enligt en formel som jag tyvärr inte har tillgång till.

Språknotis VI & VII

Jag hörde nyss Barack Obama leverera sin första(?) corporate bullshit-klyscha. Han förklarade att det är viktigt att så snabbt som möjligt sätta ihop ett bra team för att "landa springande", hit the ground running, när de tar över i januari.

Jag får verkligen hoppas att han inte använder sig av en annan management-klyscha - "trestegsraket" (vad det nu kan heta på engelska). Jag har ju i ett tidigare inlägg utlovat represalier mot nästa person som jag hör använda det ordet.

Det kan sluta illa för mig.

***

.

Jag är mycket glad att jag lärde mig spanska i Chile. Det är ungefär som att lära sig sjunga med halsfluss och ett bältdjur i munnen. Klarar man det så klarar man allt annat.

.

För så är det med chilenskan. Det är den i särklass slarvigast uttalade och mest svårförståeliga spanskan i Latinamerika. Halva ord sväljs, andra spottas ut eller huggs av.

.

Beakta meningen "Äter du fisk, min svägerska?" (Kanske en något konstruerad mening, men kan vara användbar när man minst anar det).

Spansktalande över hela världen uttalar den ungefär så här med någon mindre variation:
.

Estas comiendo pescado, cuñada?

.

Spanskan har den fördelen att den uttalas i princip som den är skriven, det vill säga, som bokstäverna låter, ingen fransk förvrängning alltså. Förutom på chilensk spanska, då uttalas meningen så här:

.

Tai comiendo pehcao cuñá?

.

Lär man sig tyda det chilenska rövarspråket så kommer all annan spanska te sig som hyfsat lättbegriplig. I Bolivia talar man till exempel den tydligaste spanskan jag har hört, europeisk spanska inräknad.

Språknotis V

På spanska gör man ingen skillnad mellan bokstäverna b och v. De är i princip helt utbytbara, Bolivia kan lika gärna skrivas Volibia utan att uttalet ändras.

Det gör att man ofta ser stavfel där b och v bytts ut mot varandra. I ett extremfall ser man till exempel ibland "a ver" (ungefär, "få se") skrivas "haber" (h:et är stumt) som egentligen är ett hjälpverb och betyder "att ha".

Min känsla är att den som inte har spanska som modersmål har lättare att undvika dessa stavfel. Kommer man från ett språk som gör skillnad på b och v och dessutom lär sig spanskan genom att först läsa orden, så får man med sig en undermedveten känsla för vilka som är b-ord och vilka som är v-ord.

Vara så att ni bet.

Fler språknotiser

Lynchningar väcker frågor om Morales konstitution

I tisdags dominerades La Paz-tidningarnas förstasidor av obehagliga bilder på torterade och lemlästade människor med delvis förkolnade och delvis köttfärsliknande ansikten. Bilderna föreställde de personer som hade klarat sig med livhanken, två stycken gjorde det inte, efter att en uppretad mobb tog rättvisan i egna händer mot ett gäng kringresande inbrottstjuvar i byn Achacachi några mil utanför La Paz. Folkmassan tände eld på tjuvarna och torterade dem på andra sätt.

Denna slakt reser återigen frågor om en av högprofilparagraferna i den nya konstitutionen. Den om justicia comunitaria, byrätt, ett traditionellt rättssystem med lokala förtroendemän som beslutar i tvister och brottsmål på lokal nivå. Enligt den nya konstitutionen ska denna byrätt få samma status som det nationella rättssystemet.

I vissa fall kan byrätten verka långt mer sympatisk än den moderna rätten. En av principerna är bland annat att ett brott i största möjliga mån ska sonas genom att skadorna återställs. Till exempel kan gärningsmannen arbeta en tid för den drabbade familjen. Och lynchning är lika lite en del av byrätten som av den nationella rätten. Men de återkommande fallen av hela byar som reser sig som en man och avrättar personer som anses begått en orätt (en borgmästare, några poliser och misstänkta brottslingar finns bland lynchningsoffren de senaste åren), visar på en, på vissa ställen, barbarisk och omodern syn på rättsskipande.

Dessutom är jämlik behandling av könen knappast något som är inbyggt i byrätten och det förekommer även kroppsstraff som exempelvis piskrapp. Det finns säkert byar där rättsskipandet fungerar bra men det finns ingenting som garanterar det, inte ens i teorin. Dessutom saknas det en nationell överprövning av domslut i byrätten.

Ursprungsbefolkningens avlägsna byar har ända sedan kolinialiseringen i princip varit vita fläckar på kartan för rättssystemet och övriga statliga institutioner. Även om den bolivianska polisen och domstolarna fortfarande lämnar en del övrigt att önska så bidrar byrätten med ett ännu mer rättsosäkert och inhumant alternativ. Därför borde regeringen i stället anstränga sig för att göra det rådande rättssystemet allomfattande och rättssäkert. I stället för att outsourca ansvaret till de allra fattigaste och marginaliserade delarna av samhället.

Eller vad säger du Olle?

Mikrolån

Jag jobbar ju med mikrolån, fast jag sällan skriver om det på bloggen. Men vill ni läsa lite om vad jag gör när jag inte bloggar eller spelar boliviansk korpfotboll så kan ni göra det på Swedfunds hemsida.

Två tecken i tiDN

Man vet att vi arbetstagare är illa ute - inte när Anders Borg förutspår 9% arbetslöshet - utan när DN låter Magdalena Ribbing ta hand om arbetsrätten.

Man vet att grävande journalistik får allt skralare resurser när en länksamling nomineras till Stora Journalistpriset.

Uppdatering: Strages youtubiana är förstås riktigt bra. Fastnade i någon timme efter det här inlägget.

Bolivia hämtar andan

Då Boliviadraken tillfälligt dragit sig tillbaka Sverige och DN:s korrespondent skriver om Maradona så känner jag att jag måste ta mitt ansvar och ge en politisk lägesrapport från Bolivia mitt i all korpfotboll och paragliding.

Faktum är att tonläget dämpats betydligt efter den, som det kan komma att visa sig, rätt lyckade kompromissen i oktober. Rubrikerna om nära förestående inbördeskrig känns långt borta. Folkomröstningen om konstitutionen äger rum i slutet av januari och eftersom ingångsvärdena i den är resultatet av en bred kompromiss finns det hopp om att det kan gå hyfsat lugnt till. (Peppar, peppar ta i smugglat bolivianskt regnskogsträ.)

De viktigaste händelserna under de senaste veckorna:

- Evo Morales har för gott kastat ut USA:s kokainpoliser DEA från landet. Han menar att det är ovärdigt för Bolivia att amerikanska agenter ska styra och ställa över inhemsk polis och militär. Nu ska Bolivia sätta upp en egen antikokainstyrka. Samtidigt för man diskussioner med Ryssland om att assistera på området.

- Bolivia har sedan länge kraftiga subventioner på drivmedel (bensin kostar 4 kr litern) och gas. Det gör att det är en mycket bra affär att smuggla och sälja i grannländerna. Staten förlorar därigenom mycket pengar. Men nu ska man ta i med hårdhanskarna. Den ökända knarklagen "Ley 1008" (som bland annat "El Choco" dömdes under för er som läst boken) appliceras numera även på bränslesmugglare. Det innebär häktning utan bevisning och 5-25 års fängelse för den som för en gasbehållare över gränsen.

- Prefekten i Pando, Leopoldo Fernandez, han som av regeringen pekats ut som ansvarig för massakern i september, sitter fortfarande kvar i San Pedro-fängelset i La Paz. Detta trots att högsta domstolen med säte i Sucre sagt att han ska förflyttas dit. Regeringen menar att det inte är högsta domstolen utan den speciella kommissionen som utreder septembermassakern som ska ta sådana beslut. Relationerna mellan den konstitutionella och den faktiska huvudstaden förbittras ytterligare.

- Venezuela har lovat att täcka upp för den marknad som gått förlorad i och med att USA sagt upp det förmånliga handelsavtal som Bolivia fick i utbyte mot samarbete i kokainfrågan. Företagssektorn i Bolivia betvivlar starkt att det kommer fungera men enligt uppgift ska venezolanska representanter sagt att de bolivianska kläderna "håller oväntat hög kvalitet...".
Samtidigt bromsar Bolivia ett handelsavtal mellan den andinska unionen och EU eftersom det innehåller för långtgående patenträtt vad gäller bland annat biologiska substanser. Bolivia anser att sådant är allmän egendom.

- Om Bolivia hamnar i recession kanske det inte bara beror på att metallpriserna är på en knappt lönsam nivå och att gaspriserna sjunkit kraftigt. Det kan också bero på mitt dåliga målsinne. I semifinalen i La Paz-börsmäklarmästerskap i fotboll mötte vi nämligen börsadministrationen. Och i ett öppet läge sköt jag bollen på målvaktens finger i stället för i mål. Det blev en rejäl stukning på den som visade sig vara börsens driftschef... Inga hard feelings dock.

10 Boliviareflektioner II

Ska man dricka te i La Paz får man nöja sig med 88,25 C varmt vatten. Det är nämligen kokpunkten här. Det gör också att pastan aldrig blir riktigt bra när man kokar.

Bolivia har lika många invånare som Sverige men är mer än dubbelt så stort. Fatta glesbefolkat.

Flygplan som landar på La Paz internationella flygplats i El Alto har dubbelt så lång landningssträcka som vid landning på havsnivå på grund av den tunnare luften.

Män och kvinnor i den bolivianska överklassen är rätt jämställda. Ingen av dem tvättar eller lagar mat.

De två största idrottsmännen i Bolivias historia är tennisspelaren Mario Martinez (3 ATP-titlar och rankad 35 som högst (minns du honom Hellberg?)) och Marco Etcheverry som förde landet till det hittills enda VM-slutspelet 94 och var stjärna i chilenska Colo Colo.

Den högsta uppmätta tempraturen i La Paz är ofattbart nog 25C. Det är ofta betydligt varmare på dagarna när andsolen steker på men höjden ger en grundkyla som tydligen gör att det aldrig blir varmare än så i skuggan.

Igår påpekade en kollega för mig att det bara skiljer en bokstav mellan Obama och Osama.

Bolivias i särklass största bidrag till populärmusiken är Bomba med Azul Azul. Ni minns "Bomba, Sensual, Un movimiento sexy." Och så vidare. Gick het på dansgolven ca 2002.

Flickan som kommer tvåa i Miss Santa Cruz får varje år ett wild card till Miss Bolivia-tävlingen. Hon får då ikläda sig "Miss Litoral"-bandet det vill säga representera den till Chile förlorade kustremsan (El litoral).

Bolivia ligger på 74:e plats på Fifa:s fotbollsranking strax efter Bahrain och Slovenien men före Bosnien Herzegovina och Libyen.

10 Boliviareflektioner I

Bondoffer

Några dagar innan jag åkte till Bolivia såg jag filmen Scarface. I den åker Al Pacino ner till Santa Cruz i Bolivia för att träffa en stor kokainbaron i sitt slott. Scenen slutar med att Pacinos polare får skjuts i en helikopter till flygplatsen men väl uppe i luften blir han utkastad (utan paraglidingutrustning...).

Nu skriver Bolivia in sig, eller snarare blir inskrivet, i filmhistorien igen. Det är i nya Bond-filmen Quantum of Solace som en del av historien utspelar sig i Bolivia. Och det handlar förstås om korrumperade poliser och allmänt skumma latinos. Som ytterligare diss ansågs inte Bolivia ha infrastruktur nog för filminspelningen så boliviascenerna är inspelade hos ärkefienden Chile...

Nu tycker en polischef i Santa Cruz att biograferna borde sluta köra filmen eftersom den ger en orättvis bild av den bolivianska polisen.

Helgen

Batistuta, Maradona, Crespo, Kempes, Messi, Cruz, Veron, Obolo, Caniggia etc

I helgen spelade jag min första match i mikrolånskorpen (alltså inte börskorpen som jag spelade i torsdags) med mikrolånsbanken Fie som jag praoat hos tidigare. Detta är första gången i mitt liv som jag får vara längst, eller ens bland de längre, i ett lag (möjligen med undantag för några inhopp i tvåmålsspelet på träning under min tid som tränare för Edsbergs IF pojkar 90, för 12 år sedan). Som ni ser är det Argentinas andraställ vi ödmjukt ikläder oss. Ta några drinkar och kisa and you wont tell the difference. 3-3 fick vi efter underläge 0-3.

Apropå argentinsk fotboll så går det klassiska storlaget River Plate riktig kräftgång i ligan, värre än AIK:s, DIF:s och Hammarbys tillsammans. Efter att ha vunnit första halvårsmästerskapet (man utser två mästare per år i Argentina enligt märklig inflatorisk latinamerikansk modell) ligger man nu ohjälpligt sist i tabellen som ärkerivalen Boca Juniors toppar. Idag fick tränaren Diego Simeone gå.

***

Tidigare på dagen hängde jag efter en del självövertalning med en kollega söderut i La Paz-dalen (till Rio Abajo) för att testa paragliding. Det var såklart grymt häftigt. Bilder nedan.

Två milstolpar

Ikväll spelade jag min första fotbollsmatch på boliviansk mark när mitt företag, Panamerican Securities, gick in i La Paz börsmästerskap i five-a-side fotboll. Vi ställdes mot bankjätten Bisa - och vann. Ungefär som att eh, ... Erik Penser fonder skulle slå Swedbank (jag förstår att den analogin verkligen bränner till i er av slagfärdighet).

Jag blev genast - i egenskap av europé - tilldelad rollen som libero med uppdrag att rensa tyskt och stå i vägen. Ett uppdrag som jag genomförde med närmast österrikisk akuratess.

***

När jag kom hem hände något annat stort. När jag skulle köpa en gyro till kvällsmat - en mycket välbalanserad blandning av tunbrödrulle och kebab - blev jag för första gången tillfrågad om jag skulle ha det gamla vanliga. "Un super-gyro de carne completo con aji". Och, ja, det skulle jag förstås ha.

En av anledningarna till att jag vågar äta på Sultans gatuservering är att de har ett diplom på väggen för att ha käjtrat till USA:s ambassad på 4:e juli. Så jag utgår ifrån att Pentagon har varit där och tagit prover och att Guantanamo-fångarna får proväta dessa gyros med jämna mellanrum.

Namedropping

Dagens fråga. Vad tror ni att följande sifferserie står för?
2005: 3
2006: 37
2007: 472
2008: 2821

...


Svar: antalet artiklar inehållande ordet "Obama" i sökmotorn Presstext.

***

.

Glöm i sammanhanget inte bort en av Ekvatorialguineas stora statsmän. Eller Bolivias 30-tals-president G. Busch.

.

***

Förresten ser jag att min årskamrat Jigme Khesar Namgyel Wangchuck sprungit om mig karriärmässigt.

Time for change

Så står det då klart. Efter ett halvårs kamp har segraren korats. Blåa laget vann över det röda! Tidningarna i Bolivia har varit fulla av reportage, spekulationer och analyser. Många har hoppats och nu har deras drömmar slagit in. "Yes we can!". Historien får räkna in ett nytt kapitel i sin redan tjocka bok.

För ingen kan väl vid det här laget ha missat att Aurora från Cochabamba tog igår för första gången i historien tog hem segern i bolivianska fotbollsmästerskapen. I finalen slog man Blooming från Santa Cruz. De två storlagen Strongest och Bolivar från La Paz var hopplöst distanserade. Tur då att man i år korar nationella mästare inte mindre än tre gånger i Bolivia...

Bolivia från den ljusa sidan

Tonen på den här bloggen är ibland raljant över Bolivias tillkortakommande som land. Och det är många gånger lätt att vara pessimistisk över den politiska och ekonomiska utvecklingen i Sydamerikas fattigaste land. Men för att ni ska få en annan bild av denna säregna landlåsta nation kommer här en liten fotoutställning.

Bilderna har med något undantag tagits av en av mina resekamrater Cecilia Holm på Svalorna.


Skymning över Sopocachi, centrala La Paz


Guidens dotter, Chojasivi, Titicacasjön

Bolivias hemmaplan, 3600 meter

Guide, Titicacasjön

Segling, Titicacasjön


Huvudstaden Sucre, den vita staden

Jag, Mikael, Karin, Anna vid Titicacasjön

Saltöknen i Uyuni

Kläder torkar på koskit, Chojasivi

Kaktusar i saltöknen

Flicka vid Titicaca

Det kontroversiella kokabladet

Rosa snö i soluppgången, Huayna Potosí

Flamingos över Titicacasjön

Alpacagalleri

Kurs på flytande ö

Mot huvudstaden

Jag vill minnas att Bolivia var med med en egen landsida i min OÄ-bok "Vår värld" med det enda existensberättigandet att landet hade två huvudstäder. Det vållade en del problem när man skulle lära sig alla världens huvudstäder inför världen-provet - är det La Paz eller Sucre som är Bolivias huvudstad?

Nu vet jag hur det är. Lilla Sucre med bara ett par hundratusen invånare är den stad som benämns som capital i konstitutionen. Man har fått högsta domstolen men inte så mycket mer. Allt annat är i La Paz. Det var därför som prefekten i Chuquisaca, där Sucre är huvudstad, inte ens ville vara med i dialogen så länge inte Sucre med några snygga formuleringar i den nya konstitutionen fick sin bleka huvudstadsimage pimpad.

I helgen ska jag dit med några kompisar och kolla in den vita staden och äta deras berömda chorizo.

***

För övrigt skulle det vara kul att läsa om "Vår värld" igen. Jag tror att många av mina uppfattningar om världen fortfarande kan spåras tillbaka till den. Särskilt om länder som jag inte varit i kontakt med därefter. Att läsa om den skulle vara ungefär som att se om "Nilecity" när man förstår att aha, det är därifrån alla lustigkurrar har fått sina oneliners.

Så jag önskar mig den i julklapp, Vår värld, den gula versionen.

Språknotis IV

I den version av den bolivianska konstitutionen som oppositionen inte accepterade slogs det fast att alla statligt anställda skulle vara minst tvåspråkiga. Det vill säga tala spanska och ett indianspråk, främst quechua och aymara. Förslaget var givetvis alldeles för drastiskt. Det skulle ha stängt ut mer än halva befolkningen från möjligheten att få ett statligt jobb. De 50% som bara pratar spanska och de 10% som inte pratar spanska.

Kompromissen som kom fram i dialogen mellan regeringen och oppositionspartierna i kongressen är dock sympatiskt. Den säger att statliga och regionala myndigheter ska vara tvåspråkiga, inte att nödvändigtvis alla som jobbar där ska vara det. En av Evo-regimens allra största förtjänster är synliggörandet och subjektifieringen av indianbefolkningen. Språkbarriären har varit starkt bidragande till att delar av den bolivianska ursprungsbefolkningen levt helt isolerade från statsmakten från kolonialiseringen fram tills idag.

Återigen står det klart att Morales och hans vänner har tittat närmare på Finland där en del av den offentliga förvaltningen måste fungera på svenska (spanska) och finska (aymara). Jag tror jag är en oväntad allians på spåren.

Tidigare konspirationsteorier

Språknotis III

I fredags hade jag mittuniversitettenta igen på ambassaden i La Paz. Denna gång var det pengar, centralbanker och finansiella system som gällde. Jag har inte haft en skoluppgift som legat så rätt i tiden sedan jag och några kompisar höll föredrag om Queen två dagar efter att Freddie Mercury hade dött.

Varje fråga stod på både svenska och engelska och fråga 7 löd som följer:

How do changes in the required reserves ratio affect the interest rate?
Hur påverkas Riksbankens required reserves ratio av ändringar i räntan?

Lurigt.

Fler språknotiser

Kopieringsindustrin Bolivias ryggrad

Kopior, stämplar, underskrifter och åter stämplar
är hårdvaluta för en gringo som jag

Det råder kris i Bolivias gruvindustri. Tenn och zink är nere på prisnivåer som tangerar vad som överhuvudtaget är lönsamt att sälja för. Den andra stora exportprodukten, naturgas, blir också billigare och billigare. Bolivia påverkas också av den globala ekonomiska krisen, många riskerar att förlora sina jobb.

Men en bransch som tycks stå orörd i alla kriser är kopieringsindustrin. Och då menar jag inte piratkopiering även om dvd-filmer säljs lite här och var, nedanför mig säljs bland annat Arn-filmen. Nej, den stora kopieringsindustrin är de "fotocopias"- och "xerox"-butiker som finns i åtminstone två exemplar i varje kvarter i La Paz. Papperskopiering helt enkelt.

Vill man någon gång ha med bolivianska myndigheter att göra, vilket man förstås inte vill men ibland måste, så kan man vara säker på att bli stamkund på dessa kopieringsbutiker. Vare sig det handlar om att registrera sig för "renta dignidad" (värdighetsbidraget till pensionärer), eller som i mitt fall förlänga mitt visum.

Hela processen har varit en fantastisk rundtur i slitna kontor med tunga bruna möbler, högt i tak och smattrande skrivmaskiner. Miljöer som hämtade ur gamla trenchcoat-deckare från 40-talet. Varje kontor har begärt ungefär 10 dokument och två kopior på varje. Det är fascinerande att träffa alla dessa tjänstemän med uttryckslösa blickar som med ett lika oväntat som reptilsnabbt utfall med sina svärd, stämplarna, kan avgöra ditt ärende.

Däremellan måste man varje gång passera "Gå", det vill säga notarius publicus - en skylt nästan lika vanligt förekommande som kopieringsbutikernas - för vederbörliga stämplar på kopiorna.




Skyltbudgeten på Interpol är begränsad

Första steget var att bege mig till Interpol för att få ett intyg på att jag inte är internationellt efterlyst. Jag trodde ett tag att min beslagtagna trimmade moppe eller min tid som illegal invandrare i Chile med beslagtaget pass skulle dyka upp i registrena men det var lugnt. Interpol gav mig associationer av brittiska agenter i ett flashigt högkvarter av marmor och glas. I stället bestod Interpol, La Paz av några korpulenta bolivianska poliser i grön uniform bakom skrivmaskiner några trappor upp i en träkåk vid en kyrka.

Vidare till Migraciones fick jag bakläxa för att ett papper om mina intentioner med vistelsen i Bolivia inte var skrivet i jag-form utan i tredjeperson som en överenskommelse med mitt företag. Det var bara att återkomma senare efter att ha srivit om pappret och gått upp till notarius publicus för en stämpel.

Nästa gång saknades en stämpel från skatteverket på mitt företags registreringsbevis. Jag åkte till skatteverket med en kollega och fick veta att vi behövde skaffa en nyare version av registreringsbeviset för att få stämpeln...

När jag kom till Migraciones för att hämta ut mitt pass med den första nödvändiga stämpeln sa en ung ointresserad kille att den att den ansvariga personen för visum-ärenden skulle komma först i eftermiddag. Jag visade upp ett kvitto där det stod att jag skulle komma och hämta passet just idag, ingen speciell tid. Hmm, okej sitt ner och vänta ett tag så ska jag se. En kvart senare kom han ut och gav mig mitt pass.

Mitt i allt detta fick jag också göra en läkarundersökning för att se att jag inte kom till Bolivia med något konstigt svenskt virus. Undersökningen gick faktiskt föredömligt smidigt. Blodprov i ena rummet, in på damtoan och kissa i en burk, av med tröjan en snabb torax röntgen i nästa rum, lyssna på puls och andhämtning och till sist några sekunder i tandläkarstolen. Allt för 150 bolivianos.

Tandläkaren sa att jag borde borsta lite bättre på insidan av underkäkens framtänder men att det troligen inte skulle hindra min visumansökan... Bolivianernas tandhälsa är verkligen eftersatt så jag undrar hur illa det måste vara för att man ska bli hemskickad på grund av karies. Jag fick dessutom veta att min blodgrupp är A+ och att jag inte har HIV.

Och så igår fick jag slutligen ett klistermärke i mitt pass som ska gälla i ett år. Passet är dock återigen på Migraciones för någon typ av validering så jag ska väl inte ropa hej ännu.

***

Ryktet om hockeyns återuppståndelse visade sig för övrigt vara betydligt överdrivet.

Dagen då hockeyn kom tillbaka till stan

Ja, alltså inte till La Paz utan till Stockholm. Samtidigt som jag idag försökte utröna vilken av några olika peruanska ränteindikatorer som vi borde sätta vårt pris efter så lyssnade jag med ett öra på webradion när AIK slog Leksand med 3-2 inför 8000 på Hovet. Samma vecka som fattiga 12000 åskådare bevittnade fotbollsderbyt mellan DIF och Hammarby. Stockholmslagen sladdar i fotbollstabellen.

Det som kommer hända nu är följande: AIK lyckas playoffa sig upp till elitserien nästa år genom att Dick Tärnström nickar in pucken mot Södertälje i sista matchen. AIK fotboll går kräftgång genom Allsvenskan även nästa vår och haussen inför hockeyn blir allt större.

AIK-publikens blinda stöd till Rickard Norling kan inte längre rädda hans ass utan han får kicken. På arbetsförmedlingen Globen hittar han ett ledigt jobb som tränare, han skiter i för vad och för vem utan slänger in en ansökan och hamnar helt oförhappandes i AIK:s hockeybås.

AIK värvar tillbaka sina stjärnor i förskingringen (Hagos, Jämtin, Peter Gradin m fl) och går tillslutspel. Nästa år kommer även Mikael Nylander tillbaka och SM-bucklan hamnar i Solna. Samtidigt ser 3800 personer AIK:s allsvenska premiärmatch mot Häcken på ett blåsigt Skytteholm. (Såg förresten att Häcken hade infört "silenzio stampa" inför säsongsavslutningen i Superettan, gazzetta.it har tillfäligtvis fått stänga ned sin hemsida i brist på material.)

***

Blev något förvånad när jag såg Let's Dance på is på chilensk TV häromdagen. Avdankade chilenska kändisar på skridskor, det kan inte gå väl. Men de klarade sig hyfsat faktiskt.

Äntligen en överenskommelse i Bolivia

Det lilla ljuset i tunneln som syntes i förra veckan har nu blivit till en hel glödlampa. Efter intensiva förhandlingar mellan regeringspartiet och oppositionen har man nu kommit överens om hur den konstitution ska se ut som folket ska rösta om.

Kongressledamötena har efter tre dygns vaka och förhandlingar suttit hålögda i TV hela kvällen och förklarat att till slut gick det. Med lite hjälp av den press som hundratusen demonstranter i La Paz centrum satte på förhandlingarna.

Evo kommer bara kunna bli omvald en gång, inte två som MAS ville. Pressfriheten har säkrats upp något och den kommunitära rätten (traditionellt rättsskipande på landsbygden) har fått sina gränser definierade. Det är några av kompromisserna i det nya konstitutionsförslaget. Samtliga oppositionsledamöter från Santa Cruz valde dock att rösta emot förslaget.

Eftersom kongressen inte har mandat att ändra i konstitutionen så har man löst det på det kreativa sättet att kompromisserna kommer att komma ut som en egen lag för tolkning av konstitutionen...

Stadens centrum har till stora delar varit helt paralyserat under dagen och jag har hållit mig nere i Zona Sur. Har inte märkt någonting faktiskt. Under dagen tvingade övertända demonstranter affärsmän i centrum att ta av sig slipsen eftersom det är en symbol för "oligarkerna".

En positiv dag för Bolivia. Potentiella kontroverser framöver är dock det faktum att MAS finansierade och uppmuntrade marschen som absolut tedde sig hotfull för oppositionen. Och det faktum att Santa Cruz inte är med på dealen.

Högt bland Altiplanons moar

Samtidigt som förhandlarna samlades i kommunalgården kom de första demonstrationstågen till platsen. Några bar på deviser: 'Leve åttatimmarsdagen. Ned med fähusslaveriet. Jorden tillhör dess bebrukare'
När de anledde till kyrkbyn togs de olika bytågen emot av hornorkestern. Fötterna trevade efter takten och ryggarna raknade.
– Här finns e folk pojkar... Vi har kraft bakom.

Vid ett fönster i kommunalgården stod böndernas representanter och såg på skarorna som samlades. Yllö-husbonden frågade arbetarrepresentanten Janne med behärskad ironi:
– Har e ordnats sångfest samtidigt, eller va ska dehä betyd?
– Di ä förstås nyfikna att höra hur det går.
– Å så tänker di skrän å bråk förtståss.
– Vaför bråk sku det vara, om vi en gång kommer överens... Kommer vi inte överens så är det ju en lite annan sak. Om vi börjar träffa avtal som inte tillfredställer dem så går då åtminstone inte jag å ställer mig framför dem efteråt... Å blir stenad som sali Stefanus...

MAS, Movimiento al Socialismo verkar kunna sin Väinö Linna. Passagen ovan är hämtad från "Upp trälar" som jag läser just nu, andra delen i trilogin "Högt bland Sarajärvis moar".
Under förmiddagen har de långsamt gående och förmodligen potentiellt explosiva torpederna som skickades iväg riktning La Paz i mitten av förra veckan, börjat anlända. Torpeder i form av tiotusentalshövdade demonstrationståg. Detta i precis samma stund som kongressen ska sätta sig ned för att fatta beslut om folkomröstning om konstitutionen.

Evo Morales har, i likhet med Janne, sagt att om oppositionen vill motarbeta konstitutionen kan de komma ut och förklara det för demonstrationståget. Samtidigt verkar löftena som gavs förra veckan om att inte omringa kongressen inte längre riktigt gälla. Det är ett otal olika grupper av regeringstrogna, fackföreningar (gruvarbetare, kokaodlare, bönder) och bysammanslutningar som utgör marschen. Och flera av dem säger att de tänker omringa kongressen tills dess att ett godtagbart beslut har fattats. Ingen enskild organisation har förmodligen kontroll över vad demonstranterna ska ta sig till.

Och förhoppningarna om en överenskommelse före kongressomröstningen är små. Frågan om presidentens möjlighet till omval verkar nu vara den största stötestenen.
Men, det ska sägas, än så länge har marschen bara utnyttjat sin grundlagsskyddade rätt till att demonstrera. Återstår att se vad som händer i samband med kongressbeslutet.

Ryssland vill rådgiva sydamerikansk militär

Den här bloggen har ju redan ett par gånger hakat på konspirationsteorin att Ryssland håller på att förbereda ett nytt kallt krig. Och som alla goda konspiratoinsteoretiker så hittar man tecken om man letar. Nu vill Ryssland gärna vara med som "observatör" i det militärråd, Consejo de Defensa, som ska bildas inom ramen för Unasur, Sydamerikas EU.

Rådet har bildats på initiativ av Lula och ska enligt uppgift syssla med militärt utbyte i form av gemensamma övningar och information. På lång sikt planerar Unasur att utforma en gemensam regional säkerhetspolitik. Och där vill förstås Ryssland vara med på ett hörn. Formerna ska diskuteras närmare senare i år när Argentinas president Christina Kirschner besöker Moskva.

Ryssland har samtidigt slängt in en begäran om att få vara med och rådgiva i fredsoperationsträningsorganisationen, Asociación Latinoamericana de Centros de entrenamiento para Operaciones de Paz, som någon byråkrat med känsla för humor har gett förkortningen Alcopaz.

Och det är tydligen inte bara i Latinamerika som Ryssland spelar "Risk".

***

Bolivia väntar med spänning på resultatet av dialogen och den efterföljande omröstningen i kongressen om huruvida det blir folkomröstning om konstitutionen eller inte. Allt ska enligt planerna vara klart i helgen. Och på måndag kommer 100 000 tyska bö..., nej jag menar 50 000 marscherande campesinos till La Paz för att se hur det har gått. Mer om det snart på en Boliviablogg nära dig.

"El loco" Ravelli

Såg eftersändningen av Sverige-Portugal i lördags på ESPN. Hyfsad match. Under några minuter i första halvlek glömde de mexikanska kommentatorerna helt bort matchen och förlorade sig i en nostalgitripp kring det "equipazo" (ett jäkla lag) som Sverige hade i VM 94.

Brolin och hans frisparksmål mot Rumänien erinrades precis som Anderssons pistolskjutande målgest. Men det främsta minnet var "El loco" Ravelli, turneringens bästa målvakt. (Vad var det med Ravelli den där turneringen egentligen, vad fick han den där spexådran ifrån. För inte hade han väl hållit på så tidigare?)

Sedan återgick fokus till matchen, Safari vågade sig upp i en räd på högerkanten, fick en fin boll som han omsorgsfullt klev på och snubblade ut till inkast. Kommentatorerna konstaterade att nordiska lag sällan lever på briljant teknik.

Språknotis II

Om jag hör corporate bullshit-klyschan "trestegsraket" yttras en gång till tar jag inte ansvar för konsekvenserna.

(Språknotis I)

Du ska veta att du är unik

... eller i alla fall att din IP-adress är det. Enligt bloggens besöksräknare har antalet unika träffar per dag stabiliserat sig kring 20.

Och nu när Blondinbella har tagit bloggpaus så räknar jag med att kapa åt mig - jag räknar lågt för att inte bli besviken - upp till 2% av hennes läsekrets på 100 000 om dagen. Kommer jag inte upp till 1500 innan veckan är slut så ska jag ransaka mitt skrivande.

Men i alla fall kul att ni kikar in, ni Bolivias närmast sörjande.

Framgångsrik dialog 2.0?

Efter dialogen dialog. De misslyckade rundabordssamtalen mellan regeringen och prefekterna förra helgen övergick i veckan i en ny dialog mellan regeringen och oppositionen i kongressen. Man ska försöka nå en överenskommelse om konstitutionen innan man går till omröstning om huruvuda det ska bli en folkomröstning om konstitutionen eller inte...
I Bolivia gillar man att rösta. Många länder i regionen aspirerar på smeknamnet Latinamerikas Schweiz men jag tror jag ger det till Bolivia.

Hursomhelst så har det under de senaste dagarna kommit motsägelsefulla, men också en del positiva signaler från den nya dialogen. Tveksamheten gäller frågan om man i de pågående förhandlingarna får ändra i konstitutionstexten eller inte.

President Morales, tillhörande partiet MAS, uttryckte sig klart i ett tal i Oruro i förrgår: De som sitter i diskussion nu har inte mandat att ändra i konstitutionen.
Andra företrädare för MAS var också tydliga när man gick in i dialogen: Vi kommer bara göra ändringar i paragraferna som rör den regionala autonomin.
MAS-senatorn Felix Rojas var också tydlig i ett uttalande igår: Vi kan komma att göra ändringar i flera artiklar men inte de som rör omval av presidenten och begränsningar i hur mycket jord man får äga.

Trots den här något ambivalenta hållningen från MAS sida har båda sidor under helgen uttryckt sig försiktigt positivt vad gäller möjligheten nå en överenskommelse. På följande tre teman har man nått närmare varandra:

- I den nuvarande texten finns inte ordet "Republik" med. I stället fokuseras på Bolivias "plurinationella" identitet med en mängd olika grupper ursprungsbefolkning. Oppositionen vill ha in Republik igen och MAS tycks kunna ge med sig.

- Konstitutionen inehåller en skrivning om att massmediernas rapportering måste vara sanningsenlig och ansvarsfull(!). Oppositionen anar, med rätta, ugglor i mossen och kräver en specificering. MAS kan tänka sig det.

- En av de absolut mest kontroversiella punkterna i konstitutionen handlar om att traditionell byrätt ska få laglig status. Oppositionen kräver förtydliganden om gränserna för denna rätt och vad som händer när den krockar med nationell rätt. MAS kan tänka sig ett förtydligande.

Utöver dessa punkter återstår dock en mängd synpunkter från oppositionens sida. Bland annat vill man att frågan om omval av presidenten (i dagsläget får han bara sitta i en mandatperiod åt gången) ska lösas genom - just det - en folkomröstning.

Nästa vecka är det meningen att ett beslut ska tas i kongressen (i frågan om folkomröstning om konstitutionen). Om man bortser från de återstående meningsskiljaktigheterna, det allmänna misstroendet i landet, MAS trippla budskap, de 20-100 tusen campesinos som marscherar mot kongressen för att lägga emfas på sin ståndpunkt, oklarheterna kring den pågående dialogens beslutsfähighet, att AIK förlorade mot Troja/Ljungby i hockeyallsvenskan och de sjunkande olje- och gaspriserna i finanskrisens spår så skulle man kunna skönja ett ljus i dialogtunneln.