Backpackerliv

.

Saltar de Uyuni
.
I torsdags efter jobbet begav jag mig upp till bussterminalen för att ta det som skulle visa sig vara rena Gringo-expressen till Uyuni i sydvästra Bolivia. Israeler, svenskar, engelskmän, spanjorer, holländare, alla givetvis på väg till Bolivias kanske största turistattraktion, Saltöknen.
.
När jag satte mig på bussen hade någon paxat sätet bredvid med en tegelstensbok med titeln "Carra". Jag tittade närmare och såg att det var en tjock självbiografi av Liverpools ytterback Jaime Carragher. Hmm. Jag förstod att personen i fråga redan måste ha hunnit igenom typ Steven Gerrards, Glenn Hyséns, John Barnes och Robbie Fowlers biografier innan han kom ned på ytterbacksplats. Och att 1,5 av de 20 kilo han fick ta med sig i packningen från Europa bestod av denna bok. Han och hans sju kompisar visade sig vara trevligt bussällskap.
.
Väl i Uyuni efter 10 timmars hackig bussömn cirkulerade jag tillsammans med en svärm av intill förvirring lika backpackers - alla med inkamössa och en ryggsäck modell Obelix-bautasten på ryggen - runt på det lilla torget i väntan på att jeeparna skulle plocka upp oss för den tre dagar långa touren. Temperaturen kröp sakta över nollsträcket i den lilla ökenhålan.
.
Israeliska backpackers utgör en stor del av turisterna i Uyuni. Det är en tradition att efter den flera år långa tuffa militärtjänsten i Israel ta ett år och glömma allt i Sydamerika eller Sydostasien. Både i Uyuni och i La Paz turistkvarter finns det många butiker och guideföretag som har skyltar på hebreiska. Israelernas rykte i backpackerkretsar är rätt dåligt, de anses vara skräniga, hålla sig för sig själva och inte vara särskilt respektfulla för de platser de besöker.
.
I Bolivia väckte det förra året uppmärksamhet när ett gäng israeler fastnade på bild tillsammans med en boliviansk guide med troféer i form av dödade vilda djur i en nationalpark. I själva verket tror jag inte att israeliska backpackers skiljer sig särskilt mycket från andra, deras infekterade relation med övriga ryggsäcksresande kan lika gärna bero på den senare gruppens överrepresentation av dreadlockbehårad akademisk Che Guevara-vänster som givetvis inte har mycket till övers för Israel och israeler.
.
Jag hamnade hursomhelst med ett trevligt gäng i min jeep, engelskmän igen, som mer var som klubbkids från London än backpackers med trendiga kläder i stället för khaki-byxor, och med i-poden fulladdad med Jens Lekman. De hade bokat tour med engelsktalande guide men killen som körde vår bil kunde knappt säga offside på engelska så jag fick agera tolk och desperat gräva i min engelska vokabulär efter geologirelaterade glosor. Men vi hade trevligt ändå.
.

Kaktuskramare som motsätter sig utvinning av litium
i det som visat sig vara världens näst största reserv under
Saltöknens yta.


Kaktusö i saltöknen.
.

Många turister tittar på rolig sten.
.
Saltöknen utgör bara första dagen av touren, sedan åker man upp dit gejsrar, mineralstinna laguner, flamingor och altiplanons antiloper - vicuñan - regerar. Andra natten övernattade vi på 4500 meters höjd och saltöknen hade blivit till sand- och stenöknen. Det innebar också att all värme försvann med solnedgången. Föreställ er att man kommer första natten till en fjällstuga och i stället för att elda upp i öppna spisen öppnar alla fönster på vid gavel. Så var tempraturen i sovsalen. Vi värmde upp oss med några parti Yatzy och lite kokate.
.

Flamingo vittjar det giftigt salta och mineralstinna
vattnet efter plankton.

Nästa morgon åkte vi iväg vid fem och temperaturen låg på -15C. Stjärnhimlen är helt överväldigande på den helt molnfria högplatåhimlen, där Karlavagnen hänger upp och ner. Sedan tröttnade vi på laguner och började spela skämslåtar från mina reskamraters i-pods på bilstereon. Jag höll svenska fanan högt och spelade "The sign".
.

På väg hem.
.

Soppatorsk på upploppet.
.
Två punkteringar senare och efter en soppatorsk fem minuter före mål, kom vi tillbaka till Uyuni. Jag åkte tillbaka till La Paz och kände att tre dagar i taget är en lagom dos backpackerliv.

***
.

Väl hemma kunde jag konstatera att mitt Allsvenska tips ligger i fas och att DIF kom undan med 0-2 mot Brommapojkarna...