#4 Fernando Lugo - Paraguay (socialdemokrat)
Paraguays Lugo till vänster, Lula till höger
Att en president som bara regerat i knappt ett halvår hamnar tvåa på listan kanske mer tyder på att han inte hunnit sitta tillräckligt länge för att göra bort sig. Men Paraguays Fernando Lugo har börjat lovande. Ex-biskopen Lugo intog presidentposten i augusti i år i ett Paraguay som, känner ni igen historien, präglats av en sluten elits (Coloradopartiet) regerande i ett halvsekel. Befolkningen sätter stort hopp till denna vänsterpräst som ledare för Paraguays nystart.
Att som president i Latinamerika lova att ta tag i korruptionsproblemen är ungefär lika ovanligt som att hävda att man månar om vård, skola, omsorg i Sverige. Skilnaden denna gång är att 75% av parguayanerna tror att Lugo kan klara av det. Han har också lovat att, utan att gå till expropieringar, göra en grundlig genomgång av jordfördelningen i landet som är mycket ojämlik även med Latinamerikanska mått mätt, på grund av godtycklig vänskapsutdelning under Alfredo Stroessners 35-åriga diktatur.
Lugo har såklart mycket kvar att bevisa men han har börjat bra genom att be offren till Stroessners dikatur om ursäkt och presentera en omfattande undersökning som ska ligga till grund för framtida rättsprocesser. Dessutom inleddes förundersökningar om korruption mot tidigare regeringsmedlemmar bara några veckor efter Lugos tillträde.
Den vanligaste dödsorsaken bland unga kvinnor i Paraguay sägs vara misslyckade aborter. Lugos kvinnosaksminister har deklarerat sitt stöd för en avkriminalisering av abort, vilket presidenten lite mumlande har sagt att folket ska få uttala sig om. Det får anses vara ett kontroversiellt uttalande av en präst i en region som snarast går åt det katolskt konservativa hållet i abortfrågan.
Lugo får kanske också lite gratisskjuts genom sin slående likhet med Brasiliens populäre Lula, såväl till utseende som till namn.
#3 Alan García - Peru (liberal socialdemokrat)
Alan García, mannen som Evo Morales kallat ”en för nyliberalismen undfallande tjockis” är i själva verket socialdemokrat, om än en ganska rundlagd sådan. Han har följt den sympatiska trenden i Sydamerika att ställa gamla presidenter till svars för maktmissbruk och brott mot mänskliga rättigheter. Ex-presidenten Fujimori kan se fram emot ett långt fängelsestraff för de mord på oppositionella som skedde under hans tid vid makten.
Men anledningen till att han hamnar så här pass högt upp på listan trots vikande popularitet på hemmaplan stavas tillväxt.
Peru har under de senaste åren haft Sydamerikas högsta tillväxt kombinerat med en låg inflation. Garcías politik - tillsammans med stigande råvarupriser - har utan tvivel varit en bidragande orsak. García har fört intensiva handelsförhandlingar med Europa, USA och Kina och uppernbarligen lyckas skapa förtroende för sina reformer bland investerare. Till reformerna hör förenklingar av skattesystemet och förenklade regler både för peruanska företagare och utländska investerare. Perus ekonmi har blivit alltmer diversifierad och landet är en världsexportör av alltifrån sparris till zink. Fattigdomsminskningen har också ökat i hastighet.
Men precis som för en annan korpulent socialdemokrat i en annan del av världen tycks inte ekonomisk succé blidka oppinionen. Fördelningen av tillväxten är skev och fattigdomen i Peru ligger fortfarande en bra bit över Latinamerkagenomsnittet. Utvalda sociala reformer – många sådana finns - har gått sakta, mycket på grund av en ineffektiv administration.
García har gjort sig impopulär bland de grannar som bekänner sig till socialismen i det 21:a århundradet genom att diskutera med USA om möjligheten att öppna en militärbas i Peru. Senfärdighet och ineffektivitet i återuppbyggnaden av spritstaden Pisco efter en kraftig jordbävning skapade ett stort misstroende mot regeringen. Beslutet att låta utländska företag prospektera i ursprungsbefolkningsområden i Amazonas har också väckt starka protester.
Droppen var när representanter för regeringen fångades på band (peruanska politiker är bra att fastna på band i komprometterande situationer) när de tog emot mutor från ett norskt oljebolag som vile prospektera i landet (norrmän är bra på att jävlas i Latinamerika). García såg sig tvungen att göra en finjustering i sin kabinett: han lät mottaga samtliga ministrars avskedsansökningar. Några ministrar fick dock vara kvar till slut. García har också sett till att överbefälhavaren i Peru lämnat in sin avskedsansökan efter att denne i ett välbalanserat uttalande sagt att chilenare som kommer till Peru borde åka hem i kistor eller påsar.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar