Stjärngosse non grata

Luciatåg i La Paz. Jag i strut.

Mot bättre vetande ställde jag igår upp i svenska ambassadens Luciatåg. Den allmänna bristen på stjärngossar i den svenska latinamerikanska biståndsvärlden (dags för kvotering Sida?) gjorde att jag fick hoppa in ungefär på samma sätt som när man ställer lillebror i mål i kvarterets landhockeymatch.

Och det gick som väntat: Jag sjöng tapp i stället för tipp, att Staffan var en "stallegren" och att natten går "tunga fjäll". Dessutom höll jag färre toner än Carl Bildt när han sjöng "Fyra bugg och en Coca Cola". Ruttna chuños och halvätna lussebullar haglade till slut genom luften, någon skrek att jag var stjärngossarnas motsvarighet till Eddie "the Eagle" Edwards. Till slut fick jag fäkta mig ut genom folkhavet med min stjärngossepinne för att undvika att tvingas smaka på justicia comunitaria á la Svedala. Jag kom till slut ut och när jag sprang hemåt i La Paz-natten hörde jag ambassadens förstesekreterare ropa några ohörbara okvädinsord som dock slutade med ett tydligt "...persona non grata".

I övrigt var det en mycket trevlig tillställning.

Så på söndag åker jag hem. Jag stannar till och med januari, då jag hoppas att luciadebaklet hamnar i mediaskugga av folkomröstningen om konstitutionen. Under tiden hoppas jag att Boliviadraken tar över bevakningen på hur Evo Morales firar jul.