Födelsedag, poolhäng och succébak

Jag firade min födelsedag i helgen med att åka med en svensk-kanadenisk-mexikansk konstellation expats till djungelregionen Yungas.

Vi hyrde ett hus i Coroico som ligger två timmar bort och tvåtusen meter ner från La Paz med grönska, värme och fuktighet. Huset var nästan löjligt snyggt med pool, tropiska blommor och manadrinträd. Utsikt över dimhöljda berg och vackra rödhalsade och vitstjärtade gamar som cirkulerade över våra huvuden i väntan på att vi skulle anta ett stadium av 'Pittsburgh Rare' i solstolarna.

Födelsdagskvällen till ära lagade vi choripan; chorizo i bröd med ketchup, senap, majonäs och en grönsaksröra med chili, tomat, lök, vitlök, koriander och citronsaft.

På en middag dagen innan vi åkte hade jag beklagat mig över de undermåliga bakverken i världen utanför Sverige i allmänhet och just nu Bolivia i synnerhet. För sött, för fett, för artificiellt kan det sammanfattas. Medan vår matkultur generellt är rätt torftig eller inlånad så börjar jag alltmer övertygas om att det är inom bakverk, lösviktsgodis och andra sötsaker som vi har vår riktigt starka sida. De utlänningar som jag bjudit på svenska bakverk typ kladdkaka och gräddtårta har ofta blivit lyriska.


Denna tes stärktes ytterligare av att mina sirapskakor som jag bjöd mina arbetskamrater på gjorde succé. De tog slut i ett kick. Många blev dessutom imponerade av att jag hade bakat dem alldeles själv! De flesta på mitt jobb, män som kvinnor, sätter sällan sin fot i köket, det finns det hushållerskor som gör. Fick ändå på allmän begäran skicka iväg receptet (som jag fått av Sofies mamma) på internmailen.


Till min ohöljda glädje hade svenskgänget hörsammat min klagan och svängt ihop en jordgubbstårta till min födelsedag! Vaniljsås importerad från Sverige, men de övriga ingridienterna var härifrån. Jag levde på tårtan resten av helgen. Halsduken jag har på mig, i alpaca-ull, är också en present.





På lördagen åkte vi upp till en liten afro-boliviansk by där det var någon slags religiös fest. Bolivia var aldrig något stort land för afrikanska slavar men några tusen skickades till silvergruvorna i Potosí. När gruvnäringen började gå på knäna skickades slavarna till djungeln föratt jobba på kokaplantager och i annat jordbruk. Nu lever deras ättlingar kvar koncentrerade till ett par byar i Yungas-området.






Lördagskvällen avslutades med boliviansk Yatzy (cacho) som såklart utvecklades till drinkspel efterhand.