torsdag 28 augusti 2008

Hur gammal är jag egentligen?

Jag har börjat träna lite med ett volleybollag i centrala La Paz. Ett av landets bättre faktiskt vilket, kan jag säga utan att vara överdrivet blygsam, säger betydligt mer om nivån på boliviansk volleyboll än om mina kvaliteter. De flesta i laget är runt 20 och när jag sa att jag var nyss fyllda 28 blev de förvånade och sa att jag inte såg ut att vara en dag över 23. Det fick mig att tänka på när jag som 20-åring jobbade som engelsklärare i Mexiko. Mina elever fick gissa min ålder och gissningarna cirkulerade kring de 25. Eller när jag i 19-årsåldern var med på min lillebrors 6-årskalas och kalasdeltagarna fick gissa min ålder. Den som vann gissade på 12.

Jag tror knappast att jag fysiskt föryngrats två år sedan jag för åtta år sedan jobbade i Mexiko. Denna åldersförvirring måste bero på något annat.
Visst, det kanske stämmer överens med klyschiga utsagor som "åldern är bara ett nummer" eller "man är inte äldre än man känner sig". Men sådant njuäjdj-pladder räcker inte langt. Någon borde gå till botten med det här.

Och med mina tre observationer har jag tillräckligt med underlag för att göra en regressionsanalys. Eller i alla fall en street-version av en sådan. En ekvation som visar att omgivningens uppfattning av en persons ålder är en funktion av den faktiska åldern, x, och medelåldern i den grupp som personen i fråga uppfattas tillhöra, y. I Mexiko ansågs jag tillhöra lärargruppen (snittålder 30), i volleybollaget anses jag tillhöra just det och på 6-årskalaset är jag en del av kalaskillarna.

Om vi antar att den av omgivningen upplevda åldern är y så beror denna alltså enligt ovanstaende resonemang på ens verkliga ålder x och genomsnittsåldern z i gruppen man anses tillhöra. Och i mina exempel tycks omgivningens uppfattning om min ålder ligga någonstans mittemellan min faktiska ålder x och gruppens genomsnittsålder z.

Alltså. y=x+(z-x)/2

En 16-åring som slunkit in på Golden Hits skulle uppfattas som y=16+(35-16)/2=20,5 år
En 35-åring på ett sent påkommet konfirmationsläger skulle alltså uppfattas som y=35+(14-35)/2=24,5 år
***
Har jag förresten nämnt att jag har tenta i ekonometri (ekonomisk statistik typ) på fredag... På Mittuniversitetet. Fast outsourcad till svenska biståndsambassaden i La Paz.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Intressant, men teorin uppvisar inneboende svårigheter vid extremvärden. Om du efter ditt hårda år i Bolivia skulle förhandspensioneras och bosätta dig på ålderdomshemmet "Ett ömt slag över munnen", skulle förmodligen (förhoppningsvis) inte någon varken inomstående eller utomstående uppfatta dig som 59 (28+(90-28)/2). Ekonomometrin kanske kan finjustera teorin något..?

Anonym sa...

Du gör verkligen vad som helst för att slippa plugga?

olaibolivia sa...

Christian, som god regressionsanalytiker vet du säkert att man ska vara Mycket försiktig med att dra uppskattningen till sina extremer särskilt när den underliggande datan ligger så långt från ditt exempel. Men, men jag lovar att förbättra teorin allteftersom åren går.

Slippa plugga?, detta är väl ett utmärkt sätt att applicera mina kunskaper.

Anonym sa...

Jag får alltsom oftast också gissningar på min ålder. Följde regressionsanalys med intresse.

Men den stämmer inte så bra för släktmötet då jag blev tagen för 17. Men det är väl det där med extremer...

Anonym sa...

En gissning:
Man kan tänka sig att du pa släktmötet ansags tillhöra gruppen barnbarn/barnbarnsbarn med en snittalder pa lat säga 12-15 ar...