Världens högsta skidområde smälter bort

Värmestugan och skidbacken

Bolivia har länge stoltserat med världens högsta skidområde på 5300 meters höjd utanför La Paz. Nu har den uråldriga liften rostat ihop och, vad värre är, glaciären träder tillbaka med hög hastighet. Den mer allvarliga sidan av det hela är att La Paz vattenförsörjning hotas. Samma hot hänger över andra länder som är beroende av de tropiska glaciärernas buffrande funktion, främst Ecuador och Peru.

Liften startar på 5300 meter och landar på 5400

Glaciärer i tropikerna är bland de första offren för den globala uppvärmningen eftersom de ligger i ett så varmt område och är beroende av en mycket skör tempraturbalans.

I helgen var jag där med några kompisar och vandrade upp för den före detta pisten. Det märks att jag har vant mig att vara på hög höjd för det var endast med normal andfåddhet som jag gick upp till 5400 meter.

***

Tentan i fredags gick nog bra. På ambassaden bjöds det på tentakaffe och skrivningssal med utsikt över stadens skyline.

Hur gammal är jag egentligen?

Jag har börjat träna lite med ett volleybollag i centrala La Paz. Ett av landets bättre faktiskt vilket, kan jag säga utan att vara överdrivet blygsam, säger betydligt mer om nivån på boliviansk volleyboll än om mina kvaliteter. De flesta i laget är runt 20 och när jag sa att jag var nyss fyllda 28 blev de förvånade och sa att jag inte såg ut att vara en dag över 23. Det fick mig att tänka på när jag som 20-åring jobbade som engelsklärare i Mexiko. Mina elever fick gissa min ålder och gissningarna cirkulerade kring de 25. Eller när jag i 19-årsåldern var med på min lillebrors 6-årskalas och kalasdeltagarna fick gissa min ålder. Den som vann gissade på 12.

Jag tror knappast att jag fysiskt föryngrats två år sedan jag för åtta år sedan jobbade i Mexiko. Denna åldersförvirring måste bero på något annat.
Visst, det kanske stämmer överens med klyschiga utsagor som "åldern är bara ett nummer" eller "man är inte äldre än man känner sig". Men sådant njuäjdj-pladder räcker inte langt. Någon borde gå till botten med det här.

Och med mina tre observationer har jag tillräckligt med underlag för att göra en regressionsanalys. Eller i alla fall en street-version av en sådan. En ekvation som visar att omgivningens uppfattning av en persons ålder är en funktion av den faktiska åldern, x, och medelåldern i den grupp som personen i fråga uppfattas tillhöra, y. I Mexiko ansågs jag tillhöra lärargruppen (snittålder 30), i volleybollaget anses jag tillhöra just det och på 6-årskalaset är jag en del av kalaskillarna.

Om vi antar att den av omgivningen upplevda åldern är y så beror denna alltså enligt ovanstaende resonemang på ens verkliga ålder x och genomsnittsåldern z i gruppen man anses tillhöra. Och i mina exempel tycks omgivningens uppfattning om min ålder ligga någonstans mittemellan min faktiska ålder x och gruppens genomsnittsålder z.

Alltså. y=x+(z-x)/2

En 16-åring som slunkit in på Golden Hits skulle uppfattas som y=16+(35-16)/2=20,5 år

En 35-åring på ett sent påkommet konfirmationsläger skulle alltså uppfattas som y=35+(14-35)/2=24,5 år

***

Har jag förresten nämnt att jag har tenta i ekonometri (ekonomisk statistik typ) på fredag... På Mittuniversitetet. Fast outsourcad till svenska biståndsambassaden i La Paz.

Sportnotiser

Alltid ska nån jäkel berätta hur det gick för Jörgen Persson
eller
Konsten att stoppa ned en bit av tiden i fickan och ta upp den när man känner för det

Få känslor kan mätas med den när man lyckas mörka ett idrottsresultat under ett par timmar för att sedan avnjuta det oregisserade skådespelet i fråga i en eftersändning eller i en egen inspelning. Det är som att köra ett armeringsjärn av Robert Prytz lårs tjocklek genom Merkurius, månen och jordklotet och säga till mornande Salomonöarna att, "nej, ni får sova ett tag till jag måste bara se semifinalen i Cupvinnarcupen först". Man blir herre över tiden på ett mycket mäktigt sätt.

Men det är ingen lätt uppgift. Det finns tre potentiella hot.

1. Någon person säger resultatet ovetandes om min plan att upphäva naturlagarna.
2. Jag får reda på resultatet på annat sätt via någon mediekanal.
3. Det värsta. Någon person som vet resultatet och dessutom vet att jag försöker mörka det kan inte låta bli utan måste komma med någon lustig kommentar av typen "har det stora slagsmålet utbrutit ännu" eller "tänka sig att Teddy Lucic skulle göra hat-trick". Sådana människor förtjänar tre år i gruvorna i Potosí.

Inför lördagsmorgonens klassiska semifinal i pingis mellan 42-årige Jörgen Persson och den kinesiske världsettan hade jag upprättat en vattentät plan. Jag satte på SR:s websändningar och la min inspelningsbara mp3-spelare alldeles intill för att spela in på det gamla klassiska högtalare-till-mikrofon-sättet. Sedan gav jag mig ut i La Paz-natten på en födelsedagsfest ganska säker på att Jörgen Persson med mycket låg sannolikhet skulle komma upp som spontant samtalsämne. Det gjorde det dock och min vattentäta plan råkade ut för ett Typ 1-fel. En kille som kom till festen tog helt oförhappandes upp JP:s match.

Well, Well, inte mycket att göra åt även om jag i sådana lägen är ganska säker på att matchen i fråga hade slutat på ett mer gynnsamt sätt om min tidsmanipulation hade lyckats.

Imorgon ska jag försöka igen. Då ska jag mörka AIK-Hammarby till klockan 01 svensk tid när jag kommer hem från jobbet.

Och det är ju inte bara inom idrott man kan genomföra denna manipulation av tid-rum-nätet. Man kan tänka sig att mörka nästa års melodifetivalvinnare eller vägra titta på sitt barn naket tills det är en 3-4 år.

Själv har jag ingen aning om hur det gick i riksdagsvalet 1991. Ska kolla på några vhs:er jag har med mig så fort jag får tid.

La Paz-derby och min AIK tröja kommer till god användning
I söndags var det La Paz-derby i fotboll mellan svartgula The Strongest (även kallade tigres för sin färg) och ljusblåa Bolivar. Bara färginramningen fick mig att få nervösa förnimmelser från en annan stad, ett annat land.



The Strongest; Bolivar

Det rådde lite tvivel om vilken sida jag skulle ansluta mig till. Tyvärr förlorade Tigres med 4-2 inför 30000 åskådare och har liten möjlighet att ta hem vår-Ligan (det utses två mästare varje år).


Min kollega Hans, hans brorson och jag

OS-tipset
Jag har på många sätt haft ett fantastiskt OS. SR:s sändningar har blivit min nya sängkamrat. I och med att vi ligger 12 timmar efter så somnade jag till morgonpassen och vaknade till kvällspassen. Var det någon viktig semifinal i skeet på den kinesiska eftermiddagen så fick jag ta en halvtimmes avbrott i sömnen vid kl 03.

De absoluta radiomässiga höjdpunkerna var semifinalen i tennisdubbeln, Jörgen Perssons kvartsfinal och på något märkligt sätt också Sanna Kallurs rivning på 0.9 m.

Mitt tips 2 guld 4 silver och 4 brons visade sig vara alldeles för optimistiskt även om jag fick rätt på antalet silver. Och med guld i segling och ridning (nära i båda), silver till Stefan Holm (nära), behållet brons för Ara och ett brons i stället fär fjärdeplatserna i skytte och brottning så hade ju mitt tips gått in...

Vad gäller Kinas medaljer så var mitt tips 44, 32, 25 väl inte så långt ifrån 51, 21, 28.

Nu gäller det bara att hitta något att göra i väntan på nästa OS.

Boliviansk postgång och ordningsmässig kräftgång

EM-strumporna - som ett brev på den bolivianska posten

När man bor ensam i en lägenhet på andra sidan jordklotet tenderar ordningssinnet att anta en rätt så låg lägstanivå. Det visade sig bland annat igår när jag skulle tvätta. Ur klädhögen som skulle in i tvättmaskinen ramlade en tekopp och slogs i spillror mot badrumsgolvet.

***

Nu har EM-strumporna kommit!
Sofie skickade i slutet av maj ett paket innehållande bland annat lite svenskt godis och ett par blågula Sverigestrumpor att ha på mig under EM. Igår, två och en halv månad senare kom paketet fram. De torra tre månader gamla godisbitarna, gjorde succe hos mig och mina två bänkkamrater (min tes om svenska sötsakers särklass stärktes ytterligare...).

Nästa gång någon ska skicka något till Bolivia, lägg i stället paketet på Norges västkust och vänta på kontinentalförskjutningen.

***

Nej, jag ska gå och lägga mig. Det börjar bli framåt småtimmarna och ikväll får jag trots allt användning för strumporna. Sverige har guldchans i den utpräglade radiosporten segling. Jag har SR:s websändningar på och Idol-Ola och Måns Zelmerlöv har just spelats på raken.

Födelsedag, poolhäng och succébak

Jag firade min födelsedag i helgen med att åka med en svensk-kanadenisk-mexikansk konstellation expats till djungelregionen Yungas.

Vi hyrde ett hus i Coroico som ligger två timmar bort och tvåtusen meter ner från La Paz med grönska, värme och fuktighet. Huset var nästan löjligt snyggt med pool, tropiska blommor och manadrinträd. Utsikt över dimhöljda berg och vackra rödhalsade och vitstjärtade gamar som cirkulerade över våra huvuden i väntan på att vi skulle anta ett stadium av 'Pittsburgh Rare' i solstolarna.

Födelsdagskvällen till ära lagade vi choripan; chorizo i bröd med ketchup, senap, majonäs och en grönsaksröra med chili, tomat, lök, vitlök, koriander och citronsaft.

På en middag dagen innan vi åkte hade jag beklagat mig över de undermåliga bakverken i världen utanför Sverige i allmänhet och just nu Bolivia i synnerhet. För sött, för fett, för artificiellt kan det sammanfattas. Medan vår matkultur generellt är rätt torftig eller inlånad så börjar jag alltmer övertygas om att det är inom bakverk, lösviktsgodis och andra sötsaker som vi har vår riktigt starka sida. De utlänningar som jag bjudit på svenska bakverk typ kladdkaka och gräddtårta har ofta blivit lyriska.


Denna tes stärktes ytterligare av att mina sirapskakor som jag bjöd mina arbetskamrater på gjorde succé. De tog slut i ett kick. Många blev dessutom imponerade av att jag hade bakat dem alldeles själv! De flesta på mitt jobb, män som kvinnor, sätter sällan sin fot i köket, det finns det hushållerskor som gör. Fick ändå på allmän begäran skicka iväg receptet (som jag fått av Sofies mamma) på internmailen.


Till min ohöljda glädje hade svenskgänget hörsammat min klagan och svängt ihop en jordgubbstårta till min födelsedag! Vaniljsås importerad från Sverige, men de övriga ingridienterna var härifrån. Jag levde på tårtan resten av helgen. Halsduken jag har på mig, i alpaca-ull, är också en present.





På lördagen åkte vi upp till en liten afro-boliviansk by där det var någon slags religiös fest. Bolivia var aldrig något stort land för afrikanska slavar men några tusen skickades till silvergruvorna i Potosí. När gruvnäringen började gå på knäna skickades slavarna till djungeln föratt jobba på kokaplantager och i annat jordbruk. Nu lever deras ättlingar kvar koncentrerade till ett par byar i Yungas-området.






Lördagskvällen avslutades med boliviansk Yatzy (cacho) som såklart utvecklades till drinkspel efterhand.

Bolivia - billigt och bra

Prislista Bolivia:
Klippa sig 15-20 kr
En 20 minuters taxiresa 10 kr
En halvtimmes bussresa 1 kr
En bättre trerätters middag med dricka 100 kr
En meny på Burger King 30 kr
Biljett till två biofilmer 10 kr
Inträde häftigaste nattklubben 8 kr
Minimilön och således vad många betalar sina hushållerskor från ursprungsbefolkningen 500 kr/mån
Presidentens lön 13000 kr/mån


Boliviansk löjrom

Undantaget som bekräftar regeln: Ett paket Kellogs K-special 80 kr

Ola i Bolivia - nu utan bilaga :-(

Som ni kanske har märkt så har bloggens bilaga "Sofie i Bolivia" lagts ned. Denna utmärkta och populära kulturbilaga har nu gått samma väg som så många andra kvalitetsprodukter och dött Klick!-döden.

Tydligen tyckte Schibstedt och Bonniers att bilderna på mig framför olika inkaruiner konkurrerade alltför mycket med Matthew McConaugheys bringa. If you cant beat them buy them, måste de ha resonerat och köpte hem bilagans redaktör till kvarteren kring Stureplan.

Så nu har min alldeles egna Eric Fichtelius eller Peder Svart, min egen levnadskrönikör, åkt hem.

Men misströsta inte. Med de frigjorda resurserna kommer vi trappa upp bevakningen av boliviansk inrikespolitik och olympisk medaljstatistik!

***

Den uppmärksamme läsaren har säkert märkt att min profilbild bytts ut. Den ännu mer uppmärksamme läsaren bör dessutom noterat att den förra bilden var tagen framför Sao Paolos skyline och att den nuvarande i logikens namn är från en gata i centrala La Paz.

Lugn folkomröstning - osäker framtid

Folkomröstningen i Bolivia avlöpte igår lugnare än vad alla trodde. Helgen började som sagt med att hela landet torrlagdes, ingen alkohol någonstans. På valdagen gällde även andra restriktioner. Inga motorfordon fick cirkulera på gatorna. Det gjorde att La Paz-borna tog fram sina cyklar som annars lyser med sin frånvaro på gatorna, och drog fram i stora BMX-gäng.



Bilfri valdag


Resultatet av omröstningen blev ungefär som väntat. Evo Morales sitter kvar som president med ett mycket starkt stöd, drygt 60% av rösterna. Fem av de regionala prefekterna sitter kvar medan tre får gå.


Grundproblemet är dock inte löst. I fem av regionerna fick Morales kraftiga majoriteter av rösterna emot sig. En av prefekterna som blev avsatt vägrar lämna sin post, han tycker omröstningen var okonstitutionell. Utbrytarregionerna fortsätter sin hätska retorik mot presidenten, starx innan valet uppmanade Santa Cruz borgmästare miliären att avsätta Evo. Ett lovande tecken kan möjligen vara att Morales i sitt segertal öppnade för att diskutera hur självstyret ska kunna inlemmas i den nya konstitutionen.

OS-tips och statistikporr

Bolivias trupp

Nu börjar OS och det ser torftigt ut med medaljhopp för både Sverige och Bolivia. Bolivia är vana, de väntar fortfarande på sin första OS-medalj överhuvudtaget. Årets trupp består av en handfull överåriga gångare, simmare och friidrottare.

OS och medaljer är ett mycket intressant kalenderbitarområde. Man kan konstatera att det krävs ett i-land eller ett kommunistland för att hävda sig i den historiska medaljstatistiken. Det högst placerade landet som inte stämmer in på den beskrivningen är Kenya på 39:e plats. Någon som har tillgång till ett fett statistikprogram (Björn läser du den här bloggen?) kan väl ta och köra medaljstatistiken mot ett antal variabler (BNP, världsdel, religion, offentliga utgifter) för att se vad som förklarar OS-framgång? Jag lovar publicering på bloggen.

I själva verket är det i den delen av världen jag befinner mig nu ovanligt att likt Sverige ha världsidrottare inom en mängd olika grenar. Det vanliga för länder i Latinamerika och misstänker jag Afrika, är att man har ett fotbollslag som man sätter orimligt stor tilltro till och därutöver har någon enstaka talang inom en eller två grenar som man hoppas på. För Bolivia finns det i dagsläget tyvärr ingetdera.

Under Sidney-OS var jag i Mexico och då blev tidigare helt okände tyndlyfterskan Soraya Jimenez hela den 100-miljonhövdade nationens hjälte med det enda guldet. Det kunde blivit ett till men samtidigt som gångaren Bernardo Segura strax efter målgång i direktsänd TV fick presidenten på tråden för att gratulera, kom en nitisk men nöjd funktionär fram med det röda kortet höjt i stram fotbollsdomargivakt.

Sverige ligger faktiskt på 8:e plats i den historiska medaljtabellen med bara G7 länder framför sig typ. Men de allra flesta medaljerna härstammar från första halvan av 1900-talet. Sverige har inte tagit mer än 4 guld i ett sommar-OS sen Melbourne 56. Med tanke på att vi har Kina efter oss kommer vi snart halka ner ett snäpp.

***

Denna olympiad kommer att bli rätt torftig medaljmässigt , i klass med Barcelona 92.
Sverige kommer att kamma hem 2 guld (skytte, friidrott) 4 silver (kanot, cykel, segling, friidrott) och 4 brons (ridning, simning, friidrott, brottning)

Efter att på Folkrepublikens ambassad här i La Paz ha gått igenom ett kartotek med kosthållning och resultat sedan junioråldern för de 1067 kinesiska deltagarna kan jag också meddela den kinesiska medaljskörden: 44 guld, 32 silver och 25 brons.

Kom gärna med era egna tips.

Orka läs detta! (Du kommer bli mer insatt i boliviansk politik än 98% av alla du känner)

Boliviansk politik, Latinamerikas värsta såpopera – en resumé

Jag ska försöka ge en bakgrund till den politiska situationen i Bolivia som kulminerar nu på söndag den 10 augusti (även om den tycks kulminera varje dag av det uppskruvade tonläget att döma) då president Evo Morales sätter allt på ett kort genom att gå till förtroendefolkomröstning.

Rekord i statskupper
Det första man får konstatera är att Bolivia har rekord i statskupper; 189 stycken på 154 år fram till 1982 har någon räknat ihop till. Det har dock sällan varit några särskilt blodiga kupper, som i grannländerna Argentina, Paraguay och Chile. Snarare ständiga herren-på-täppan-manövrar inom en liten elit vita ättlingar till européer. Undantaget är knarkbaronen och militären García Mesas ettåriga regeringsperiod i början av åttiotalet. Hans statskupp genomfördes med hjälp av bland annat en efterspanad nazist, Klaus Barbie - ”slaktaren från Lyon”. Ett tusental oppositionella och vänsteranhängare mördades under Mesas regim.

Den stora massan ursprungsbefolkning har hela tiden levt helt bortkopplade från den politiska och ekonomiska makten. De avlägsna byarna på altiplanon och i djungeln har tillämpat egna traditionella rättssystem och haft liten eller ingen kontakt med myndigheterna. För de styrande har denna tysta mörkhyade massa varit intressant endast som billig/gratis arbetskraft och som kanonmat i krigen mot grannländerna.

Dessa krig har för övrigt avlöpt som en veritabel land-och-rike-lek. Några tusen människor har dött och sedan har segraren, tyvärr aldrig Bolivia, tagit en pinne och dragit ett streck över bolivianskt territorium och roffat åt sig landmassan.


Så här har grannländerna styckat upp Bolivia mellan sig





Kokaodlaren Evo tar makten
För några år sedan hände dock något revolutionerande. Evo Morales, en kokaodlare och fackföreningsman från landsbygden lanserades som presidentkandidat för vänsterkoallitionen MAS, Movimiento al Socialismo. I första valet 2002 kom han tvåa och den traditionella politiska eliten insåg att MAS var en kraft att räkna med.





I nästa valrörelse tre år senare lyckades MAS mobilisera ännu fler från den tidigare tysta ursprungsbefolkningen, och även en stor del av medelklassen, för en övertygande seger. Evo valdes med 54% av rösterna till Latinamerikas första president från indianbefolkningen, i Evos fall Aymara-folket.

Sen dess har klyftan mellan MAS och den traditionella eliten fördjupats för varje dag som gått.

Klassisk vänsterpolitik retar eliten
MAS har annonserat och i viss mån genomfört en traditionell socialistiska agenda med jordreformer och nationaliseringar av kärnindustrierna. Morales har nära kontakter med Castro på Kuba och Chavez i Venezuela och mycket hög svansföring gentemot USA. Bland annat håller biståndsorganet USAID på att bli utkastat ur landet med motiveringen att de motverkar Morales i det tysta. Denna politik retar högeroppositionen något oerhört.

Droppen kom när MAS mer eller mindre kuppade igenom en ny konstitution där traditionell rättsskipning av byråd ges legal status och äganderätten till storjordbruk begränsas. Efter det har region efter region röstat för självständighet med 80-procentiga ja-resultat. Den relativt rika och välmående ”Halvmånen” i östra Bolivia vill inte bidra ekonomiskt till Morales vänsterpolitik.

En intressant parantes är att vissa vänsteranhängare anklagar ättlingar till kroatiska(!) fascister (som fick en fristad i Bolivia efter andra världskriget) för att ligga bakom denna ”balkanisering”, splittring, av Bolivia. Begreppet "Halvmånen" ska vara hämtat från 1400-talet när den kroatiska halvmånen höll stången mot Osmanerna. Och det finns en hel del -vic namn bland oppositionen i öster.

Evo - Utrikespolitisk vilde
Ytterligare kryddor i den politiska soppan är Morales nära band med kontroversielle Hugo Chavez i Venezuela och hans socialism i det 21:a århundradet. Morales har dessutom kallat den iranske diktatorn Ahmadinejad för en god revolutionär och sin peruanske kollega Alan García för ”gordo poco anti-imperialista”. Ungefär en "för (den amerikanska) imperialismen undfallande tjockis"... Det finns nämligen en del som tyder på att USA, efter att ha blivit utkastade från Chavez-trogna Ecuador, håller på att etablera en militärbas i Peru.

Morales utfall fick García att i ett senare uttalande i pressen utbrista ”Porque no te callas”, varför håller du inte bara tyst. För övrigt ett direkt citat av den spanske kungen Juan Carlos avspisning av Hugo Chaves i vintras när denne avbröt kungens premiärminister i ett tal på ett toppmöte...

Evo-hatet kokar
Evo är alltså mer eller mindre hatad av majoriteten av befolkningen i en majoritet av Bolivias regioner. Så till den grad att han av säkerhetsskäl i princip inte kan besöka hälften av regionerna i landet.

En episod som har upprört landet var när ett gäng separatister tvingade en grupp Evo-trogna bönder att under slag, sparkar och rasistiska slagord svära sin trohet till oppositionen och kyssa Sucre-regionens flagga. Bönderna hade åkt in till den officiella huvudstaden Sucre för att ta emot presidenten, ett besök som fick ställas in.

Det är ingen bra grund att bygga ett stabilt Bolivia på. Många tvivlar på att förtroendefolkomröstningen på söndag kan göra något för att lätta på spänningen.

Och nu…
Det är med den bakgrunden som Bolivia går till val på söndag. Befolkningen ska i separata omröstningar bestämma om presidenten och de respektive regionala prefekterna ska få sitta kvar eller inte. Den något innovativa rösträkningen ger vid handen att om man får fler negativa röster än man fick positiva dito när man blev invald på sin post så åker man ut. Dock endast om de negativa rösterna är fler än de positiva…

Det gör att Evo som blev inröstad med 54% (måste ha 54% emot sig för att åka) ligger mycket bättre till än prefekterna som sitter med ett stöd på 40-50%.

Framtiden
Det är svårt att se en enkel lösning på spänningen i Bolivia. Därtill är misstron mellan vit elit och nyvaknad fattig vänster från ursprungsbefolkningen alltför stor. Regionerna kommer inte ge upp sina krav på självstyre och den nu mobiliserade fattiga ursprungsbefolkningen kommer inte att krypa tillbaka in i tyst undergivenhet.

Valet på söndag kommer förmodligen resultera i att Evo sitter kvar, några regionala prefekter åker och misstron mellan blocken ökar.

***

Bolivia är helt torrlagt i helgen med anledning av valet. Ingen alkohol på restauranger eller i affärer. Men jag och Sofie har bunkrat upp med vin för att fira hennes sista helg i La Paz. Chilenskt vin.

Reprimand från BloggO

Ok, det var ingen kokainfabrik vi var på det var saltbassänger. Jag gör allt för att den här bloggen inte ska bli omsprungen av bilagan Sofieibolivia. Därför har de senaste inläggen handlat om mord och knark.

Det vita pulvret

Dagen efter Machu Picchu valde jag och Sofie att tacka ja till ett okonventionellt utflyktserbjudande som viskades fram till oss på gatan i Cusco. Ville vi se hur en av Perus mest inkomstbringande industrier fungerade?

Efter en stund förstod vi att det var kokainindustrin det handlade om, vi skulle få se hur slutprodukten framställs. Vi tyckte det lät spännande så nästa dag fick vi sätta oss i en buss och ta på oss ögonbindlar för att via skumpiga djungelvägar föras till den plats där pulvret produceras, en undanskymd dalgång ett par timmar från Cusco.

De malda kokabladen får ligga i ett bad av lätt utspädd svavelsyra (vi var noga med fotisättningen mellan bassängerna) för att renas och sedan torkas till sin slutgiltiga form.

Machu Picchu: Check

Läs mer här