Högt bland Altiplanons moar

Samtidigt som förhandlarna samlades i kommunalgården kom de första demonstrationstågen till platsen. Några bar på deviser: 'Leve åttatimmarsdagen. Ned med fähusslaveriet. Jorden tillhör dess bebrukare'
När de anledde till kyrkbyn togs de olika bytågen emot av hornorkestern. Fötterna trevade efter takten och ryggarna raknade.
– Här finns e folk pojkar... Vi har kraft bakom.

Vid ett fönster i kommunalgården stod böndernas representanter och såg på skarorna som samlades. Yllö-husbonden frågade arbetarrepresentanten Janne med behärskad ironi:
– Har e ordnats sångfest samtidigt, eller va ska dehä betyd?
– Di ä förstås nyfikna att höra hur det går.
– Å så tänker di skrän å bråk förtståss.
– Vaför bråk sku det vara, om vi en gång kommer överens... Kommer vi inte överens så är det ju en lite annan sak. Om vi börjar träffa avtal som inte tillfredställer dem så går då åtminstone inte jag å ställer mig framför dem efteråt... Å blir stenad som sali Stefanus...

MAS, Movimiento al Socialismo verkar kunna sin Väinö Linna. Passagen ovan är hämtad från "Upp trälar" som jag läser just nu, andra delen i trilogin "Högt bland Sarajärvis moar".
Under förmiddagen har de långsamt gående och förmodligen potentiellt explosiva torpederna som skickades iväg riktning La Paz i mitten av förra veckan, börjat anlända. Torpeder i form av tiotusentalshövdade demonstrationståg. Detta i precis samma stund som kongressen ska sätta sig ned för att fatta beslut om folkomröstning om konstitutionen.

Evo Morales har, i likhet med Janne, sagt att om oppositionen vill motarbeta konstitutionen kan de komma ut och förklara det för demonstrationståget. Samtidigt verkar löftena som gavs förra veckan om att inte omringa kongressen inte längre riktigt gälla. Det är ett otal olika grupper av regeringstrogna, fackföreningar (gruvarbetare, kokaodlare, bönder) och bysammanslutningar som utgör marschen. Och flera av dem säger att de tänker omringa kongressen tills dess att ett godtagbart beslut har fattats. Ingen enskild organisation har förmodligen kontroll över vad demonstranterna ska ta sig till.

Och förhoppningarna om en överenskommelse före kongressomröstningen är små. Frågan om presidentens möjlighet till omval verkar nu vara den största stötestenen.
Men, det ska sägas, än så länge har marschen bara utnyttjat sin grundlagsskyddade rätt till att demonstrera. Återstår att se vad som händer i samband med kongressbeslutet.