Koldioxidineffektivt godis
Jag har tidigare ondgjort mig över den bolivianska postgången. Men nu har den verkligen revanscherat sig. Igår firade jag och Sofie fem år, på varsin sida Atlanten. Medan vi satt och pratade över Skype berättade hon att hon skickat ett paket till mig. Kanske kommer det fram till jul tänkte jag, efter att få ha legat och mognat någon månad i en postsäck på okänd plats i La Paz.
Men, as we were speaking, kom vår receptionist fram till mig med ett fett kuvert - från Sofie. Innehållet gjorde verkligen min dag i det sötsaksmörker som ligger som en våt filt över Bolivia. Kuvertet var fullt av godis från Karamellkungen (nej, den här bloggen har ännu inte nått den spridningen att ni behöver befara produktplacering).
Ett svårt dilemma upstod dock genast. Dels ville jag vräka i mig allt godis genast rakt in i hjärnans belöningscentrum. Men å andra sidan är jag rätt så förkyld så jag skulle inte känna så mycket smak. Jag kompromissade genom att äta upp hälften.
Jag fick dessutom en stor pappersframkallning av detta foto:
Inlägg
4 kommentarer:
Lysande bloggrubrik!
"En stor pappersframkallning". Samma ord användes förmodligen redan på 20-talet - den fotografhistoriska cirkeln kan ha slutits i och med detta blogginlägg.
Haha, ja jag tänkte skriva papperskopia men det antyder liksom en utskrift sa nu i postanaloga kameratider famlade jag efter rätt ord för att beskriva ett... fysiskt foto.
ah, vilken fantastisk present ;-) och då menar jag ju såklart godiset, haha..
Tror att Karamellkungen numera gått i graven och efterträtts av KaramellPRINSEN.
***
googlade just efter fakta, och det var väl snarare nåt åt det här hållet:
http://hd.se/ekonomi/2008/05/14/karamellkungen-staemmer/
Skicka en kommentar