Kopieringsindustrin Bolivias ryggrad

Kopior, stämplar, underskrifter och åter stämplar
är hårdvaluta för en gringo som jag

Det råder kris i Bolivias gruvindustri. Tenn och zink är nere på prisnivåer som tangerar vad som överhuvudtaget är lönsamt att sälja för. Den andra stora exportprodukten, naturgas, blir också billigare och billigare. Bolivia påverkas också av den globala ekonomiska krisen, många riskerar att förlora sina jobb.

Men en bransch som tycks stå orörd i alla kriser är kopieringsindustrin. Och då menar jag inte piratkopiering även om dvd-filmer säljs lite här och var, nedanför mig säljs bland annat Arn-filmen. Nej, den stora kopieringsindustrin är de "fotocopias"- och "xerox"-butiker som finns i åtminstone två exemplar i varje kvarter i La Paz. Papperskopiering helt enkelt.

Vill man någon gång ha med bolivianska myndigheter att göra, vilket man förstås inte vill men ibland måste, så kan man vara säker på att bli stamkund på dessa kopieringsbutiker. Vare sig det handlar om att registrera sig för "renta dignidad" (värdighetsbidraget till pensionärer), eller som i mitt fall förlänga mitt visum.

Hela processen har varit en fantastisk rundtur i slitna kontor med tunga bruna möbler, högt i tak och smattrande skrivmaskiner. Miljöer som hämtade ur gamla trenchcoat-deckare från 40-talet. Varje kontor har begärt ungefär 10 dokument och två kopior på varje. Det är fascinerande att träffa alla dessa tjänstemän med uttryckslösa blickar som med ett lika oväntat som reptilsnabbt utfall med sina svärd, stämplarna, kan avgöra ditt ärende.

Däremellan måste man varje gång passera "Gå", det vill säga notarius publicus - en skylt nästan lika vanligt förekommande som kopieringsbutikernas - för vederbörliga stämplar på kopiorna.




Skyltbudgeten på Interpol är begränsad

Första steget var att bege mig till Interpol för att få ett intyg på att jag inte är internationellt efterlyst. Jag trodde ett tag att min beslagtagna trimmade moppe eller min tid som illegal invandrare i Chile med beslagtaget pass skulle dyka upp i registrena men det var lugnt. Interpol gav mig associationer av brittiska agenter i ett flashigt högkvarter av marmor och glas. I stället bestod Interpol, La Paz av några korpulenta bolivianska poliser i grön uniform bakom skrivmaskiner några trappor upp i en träkåk vid en kyrka.

Vidare till Migraciones fick jag bakläxa för att ett papper om mina intentioner med vistelsen i Bolivia inte var skrivet i jag-form utan i tredjeperson som en överenskommelse med mitt företag. Det var bara att återkomma senare efter att ha srivit om pappret och gått upp till notarius publicus för en stämpel.

Nästa gång saknades en stämpel från skatteverket på mitt företags registreringsbevis. Jag åkte till skatteverket med en kollega och fick veta att vi behövde skaffa en nyare version av registreringsbeviset för att få stämpeln...

När jag kom till Migraciones för att hämta ut mitt pass med den första nödvändiga stämpeln sa en ung ointresserad kille att den att den ansvariga personen för visum-ärenden skulle komma först i eftermiddag. Jag visade upp ett kvitto där det stod att jag skulle komma och hämta passet just idag, ingen speciell tid. Hmm, okej sitt ner och vänta ett tag så ska jag se. En kvart senare kom han ut och gav mig mitt pass.

Mitt i allt detta fick jag också göra en läkarundersökning för att se att jag inte kom till Bolivia med något konstigt svenskt virus. Undersökningen gick faktiskt föredömligt smidigt. Blodprov i ena rummet, in på damtoan och kissa i en burk, av med tröjan en snabb torax röntgen i nästa rum, lyssna på puls och andhämtning och till sist några sekunder i tandläkarstolen. Allt för 150 bolivianos.

Tandläkaren sa att jag borde borsta lite bättre på insidan av underkäkens framtänder men att det troligen inte skulle hindra min visumansökan... Bolivianernas tandhälsa är verkligen eftersatt så jag undrar hur illa det måste vara för att man ska bli hemskickad på grund av karies. Jag fick dessutom veta att min blodgrupp är A+ och att jag inte har HIV.

Och så igår fick jag slutligen ett klistermärke i mitt pass som ska gälla i ett år. Passet är dock återigen på Migraciones för någon typ av validering så jag ska väl inte ropa hej ännu.

***

Ryktet om hockeyns återuppståndelse visade sig för övrigt vara betydligt överdrivet.