torsdag 20 november 2008

Lynchningar väcker frågor om Morales konstitution

I tisdags dominerades La Paz-tidningarnas förstasidor av obehagliga bilder på torterade och lemlästade människor med delvis förkolnade och delvis köttfärsliknande ansikten. Bilderna föreställde de personer som hade klarat sig med livhanken, två stycken gjorde det inte, efter att en uppretad mobb tog rättvisan i egna händer mot ett gäng kringresande inbrottstjuvar i byn Achacachi några mil utanför La Paz. Folkmassan tände eld på tjuvarna och torterade dem på andra sätt.

Denna slakt reser återigen frågor om en av högprofilparagraferna i den nya konstitutionen. Den om justicia comunitaria, byrätt, ett traditionellt rättssystem med lokala förtroendemän som beslutar i tvister och brottsmål på lokal nivå. Enligt den nya konstitutionen ska denna byrätt få samma status som det nationella rättssystemet.

I vissa fall kan byrätten verka långt mer sympatisk än den moderna rätten. En av principerna är bland annat att ett brott i största möjliga mån ska sonas genom att skadorna återställs. Till exempel kan gärningsmannen arbeta en tid för den drabbade familjen. Och lynchning är lika lite en del av byrätten som av den nationella rätten. Men de återkommande fallen av hela byar som reser sig som en man och avrättar personer som anses begått en orätt (en borgmästare, några poliser och misstänkta brottslingar finns bland lynchningsoffren de senaste åren), visar på en, på vissa ställen, barbarisk och omodern syn på rättsskipande.

Dessutom är jämlik behandling av könen knappast något som är inbyggt i byrätten och det förekommer även kroppsstraff som exempelvis piskrapp. Det finns säkert byar där rättsskipandet fungerar bra men det finns ingenting som garanterar det, inte ens i teorin. Dessutom saknas det en nationell överprövning av domslut i byrätten.

Ursprungsbefolkningens avlägsna byar har ända sedan kolinialiseringen i princip varit vita fläckar på kartan för rättssystemet och övriga statliga institutioner. Även om den bolivianska polisen och domstolarna fortfarande lämnar en del övrigt att önska så bidrar byrätten med ett ännu mer rättsosäkert och inhumant alternativ. Därför borde regeringen i stället anstränga sig för att göra det rådande rättssystemet allomfattande och rättssäkert. I stället för att outsourca ansvaret till de allra fattigaste och marginaliserade delarna av samhället.

Eller vad säger du Olle?

3 kommentarer:

Nadia sa...

Sag ett inslag om det har pa nyheterna men uppfattade inte vad de trasiga och misshandlade hade gjort for att bli foremal for en sadan avgrundsdjup ilska.
Finns det skrivna ord om hur byratten skall verkstallas? Eller gor man mest det man kanner for i stundens ilska? (vilket verkar vara fallet har och i de fall du tar upp) Finns de nagra andra exempel pa fall dar byratten har fungerat?

Anonym sa...

Lynchning är inte ngt som normalt ingar i Justicia Comunitaria, konstitutionen skriver dessutom att mänskliga rättigheter och konstitutionen ska respekteras i utövandet av JC.

Det finns bra exempel. Justicia Coumunitaria handlar mer om att förtroendemännen tillsammans med brottsoffren diskuterat sig fram till ett rimligt straff. Exempelvis är fängelse oftast inte ett alternativ (säkert beroende pa att det inte finns fängelser i de flesta byar). Och oftast finns det inga skrivna lagar atminstone inte i nagon stor utsträckning. Jag har läst om ett fall i en Guaraní-by där en kvinna hade fatt sin man mördad och hon tillsammans med förtroendemännen kom fram till att mördaren skulle jobba för kvinnan i tio ar. Kanske inte en ideal lösning skulle manga tänka men just i det fallet fick kvinnan atminstone sin försörjning tryggad.

Ett annat problem med JC är ju bevisföring och utredning, resurserna för detta är av förklarliga skäl begränsade.

Nadia sa...

Tack för ett utförligt svar!