söndag 30 november 2008

Sydamerikas presidenter: Bottenplaceringarna

Vi börjar nedräkningen av Sydamerikas bästa presidenter med de två bottenplaceringarna. Lustigt nog är de två av de från Centralamerika inbjudna tävlandena som intar de föga hedrande placeringarna. Två presidenter som hamnar på nedflyttningsplats och får spela i samma division som Lukasjenko i Vitryssland eller regeringen i Kina.


#13 Kuba - Raul Castro


Raul Castro är väldigt lik...


...Salvador Allende och Jan Myrdal. Eventuella andra
jämförelser får göras av läsaren.


Politruken Raul Castro fick vänta 50 år på att kliva ut i rampljuset på riktigt. Han deltog sida vid sida med Fidel i revolutionen och fick sedan olika uppdrag i kommunistpartiets politbyrå och i regeringen. När Fidel drog sig tillbaka till sin Reebook-husvagnssoverall för ett par år sedan tog broder Raul över. Ganska lite tyder på att någon Havana-vår är på väg.

Åtgärder som att legalisera mobiltelefonen och DVD-spelaren har fått mycket uppmärksamhet internationellt. Dessutom har jordbrukssektorn givits vissa marknadsekonomiska friheter och lönerna har differentierats något för att skapa incitament att göra karriär. Raul har nämligen i ett ögonblick av klarsynthet upptäckt att det tidigare systemet med i princip helt utjämnade löner gynnade "arbetsskygga" (vagos)...

Men Kuba är starkt beroende av bistånd från Venezuela och Kina, stora delar av ekonomin är svart och parallella valutasystem utesluter stora delar av befolkningen från så kallade "lyxvaror". För att Kubas president skulle placera sig någon annanstans än sist på denna lista hade det krävts seriösa åtgärder från Rauls sida för att införa fria val, yttrandefrihet, fri media eller helt avskaffa dödsstraffet. Eller i alla fall uttalanden åt det hållet. Något sådant har inte inträffat.
.
Raul Castro hamnar sist i på topplistan över Sydamerikas presidenter.

#12 Nicaragua - Daniel Ortega



Det sägs att revolutionärer bör dö unga annars gör de bara åtlöje av sig själva när de blir gamla och gråa. Det stämmer bra in på den gamle sandinistledaren Daniel Ortega som var med om att för 30 år sedan störta diktatorn Somoza och kämpa ned USA-stödda kuppmakarguerrillan Contras.
.
Under sitt år som comebackande president har han hunnit med följande: Inleda en, av allt dömma regelvidrig, rättsprocess mot en av Nicaraguas mest framstående publicister. Stödja ett totalförbud mot abort, även då moderns liv är i fara. Förbjuda två oppositionspartier med svepskälet att de inte uppfyller vissa administratia kvar (samma taktik som användes av Somoza för att behålla makten). Rigga ett mycket tveksamt val.
.
Daniel Ortega misstänks också ha utsatt sin styvdotter för sexuella övergrepp under flera års tid. Trots detaljerade anklagelser har Ortega tack vare sin immunitet sluppit rättsprocess. Han har kallat terroristguerrillan FARC i Colombia för sina bröder, han knyter precis som storebror Hugo Chavez band med Iran och han var, i ett lätt disparat uttalande, den förste regeringschefen att erkänna Sydossetien och Abschasien
.
Den som gillar att se mönster kan konstatera att två av Olof Palmes och den svenska 70-talsvänsterns mest omhuldade revolutionsprinsar, Mugabe och Ortega, har förvandlats till riktigt fula paddor. Revolutionärer av deras slag bör som sagt dö unga, eller i alla fall skaffa sig ett förvärvsarbete efter revolutionen.
.
Ortega klarar sig från sistaplatsen på topplistan bara tack vare att Nicaragua fortfarande kan klassas som någon slags demokrati.

Inga kommentarer: