tisdag 25 november 2008

Språknotis VI & VII

Jag hörde nyss Barack Obama leverera sin första(?) corporate bullshit-klyscha. Han förklarade att det är viktigt att så snabbt som möjligt sätta ihop ett bra team för att "landa springande", hit the ground running, när de tar över i januari.

Jag får verkligen hoppas att han inte använder sig av en annan management-klyscha - "trestegsraket" (vad det nu kan heta på engelska). Jag har ju i ett tidigare inlägg utlovat represalier mot nästa person som jag hör använda det ordet.

Det kan sluta illa för mig.

***
.
Jag är mycket glad att jag lärde mig spanska i Chile. Det är ungefär som att lära sig sjunga med halsfluss och ett bältdjur i munnen. Klarar man det så klarar man allt annat.
.
För så är det med chilenskan. Det är den i särklass slarvigast uttalade och mest svårförståeliga spanskan i Latinamerika. Halva ord sväljs, andra spottas ut eller huggs av.
.
Beakta meningen "Äter du fisk, min svägerska?" (Kanske en något konstruerad mening, men kan vara användbar när man minst anar det).
Spansktalande över hela världen uttalar den ungefär så här med någon mindre variation:
.
Estas comiendo pescado, cuñada?
.
Spanskan har den fördelen att den uttalas i princip som den är skriven, det vill säga, som bokstäverna låter, ingen fransk förvrängning alltså. Förutom på chilensk spanska, då uttalas meningen så här:
.
Tai comiendo pehcao cuñá?
.
Lär man sig tyda det chilenska rövarspråket så kommer all annan spanska te sig som hyfsat lättbegriplig. I Bolivia talar man till exempel den tydligaste spanskan jag har hört, europeisk spanska inräknad.

3 kommentarer:

Pumita sa...

Haha, tack för dagens skratt! Nyss hemkommen från Chile vet jag precis vad du menar! När chilenare pratar med en använder de oftast hela ord men när de pratar med varandra... då är det inte lätt! Fast det beror lite på var i Chile man är. I Karibien har de också en viss förmåga att förkorta ord och svälja bokstäver, särskilt s och d.

Man brukar säga att spanskan i högländerna är tydligare och lättare att förstå och så upplever jag att det är. Jag gillar den bolivianska spanskan för att man hör influenserna från quechua och aymara.

olaibolivia sa...

Ja bolivianskan har sin charm. Den har lite av altiplanons karghet över sig. De latinamerikanska dialekternas norrländska.

Nadia sa...

Ha,ha...ja, jag kan bara instämma med Pumita.
Mycket rolig och träffande beskrivning av den chilenska spanskan.