söndag 30 november 2008

South American President Countdown

Det är kul med listor. De gör en komplicerad verklighet lite överskådligare och uttrycker en bestämd relation mellan annars flyktiga ting. Därför är det nu dags för denna bloggs första topplista:

South American President Countdown

Jag ska under en vecka framöver lista Sydamerikas presidenter från sämst till bäst. Precis som i Copa Sudamericana i fotboll så kommer jag även bjuda in några deltagare från övriga Latinamerika.

Detta är förstås en svår uppgift som kan lösas på flera olika sätt. Jag har utgått ifrån hur väl presidenterna har presterat utifrån materialet de har att jobba med. Maradona är ju inte nödvändigtvis en bättre tränare än Lars Lagerbäck bara för att den förre basar över Messi och den senare över Petter Hansson.

Jag har helt enkelt tittat på hur presidenterna har agerat när de ställts inför svårigheter, om de fört landet framåt eller bakåt, hur de hanterat skandaler, hur seriöst de tar demokratin, deras utrikespolitik etc.

Detta är kanske inte den metodologist mest klanderfria, men förmodligen den bästa topplistan över Sydamerikas presidenter.

Vi kör igång genast med bottenplaceringarna.

Sydamerikas presidenter: Bottenplaceringarna

Vi börjar nedräkningen av Sydamerikas bästa presidenter med de två bottenplaceringarna. Lustigt nog är de två av de från Centralamerika inbjudna tävlandena som intar de föga hedrande placeringarna. Två presidenter som hamnar på nedflyttningsplats och får spela i samma division som Lukasjenko i Vitryssland eller regeringen i Kina.


#13 Kuba - Raul Castro


Raul Castro är väldigt lik...


...Salvador Allende och Jan Myrdal. Eventuella andra
jämförelser får göras av läsaren.


Politruken Raul Castro fick vänta 50 år på att kliva ut i rampljuset på riktigt. Han deltog sida vid sida med Fidel i revolutionen och fick sedan olika uppdrag i kommunistpartiets politbyrå och i regeringen. När Fidel drog sig tillbaka till sin Reebook-husvagnssoverall för ett par år sedan tog broder Raul över. Ganska lite tyder på att någon Havana-vår är på väg.

Åtgärder som att legalisera mobiltelefonen och DVD-spelaren har fått mycket uppmärksamhet internationellt. Dessutom har jordbrukssektorn givits vissa marknadsekonomiska friheter och lönerna har differentierats något för att skapa incitament att göra karriär. Raul har nämligen i ett ögonblick av klarsynthet upptäckt att det tidigare systemet med i princip helt utjämnade löner gynnade "arbetsskygga" (vagos)...

Men Kuba är starkt beroende av bistånd från Venezuela och Kina, stora delar av ekonomin är svart och parallella valutasystem utesluter stora delar av befolkningen från så kallade "lyxvaror". För att Kubas president skulle placera sig någon annanstans än sist på denna lista hade det krävts seriösa åtgärder från Rauls sida för att införa fria val, yttrandefrihet, fri media eller helt avskaffa dödsstraffet. Eller i alla fall uttalanden åt det hållet. Något sådant har inte inträffat.
.
Raul Castro hamnar sist i på topplistan över Sydamerikas presidenter.

#12 Nicaragua - Daniel Ortega



Det sägs att revolutionärer bör dö unga annars gör de bara åtlöje av sig själva när de blir gamla och gråa. Det stämmer bra in på den gamle sandinistledaren Daniel Ortega som var med om att för 30 år sedan störta diktatorn Somoza och kämpa ned USA-stödda kuppmakarguerrillan Contras.
.
Under sitt år som comebackande president har han hunnit med följande: Inleda en, av allt dömma regelvidrig, rättsprocess mot en av Nicaraguas mest framstående publicister. Stödja ett totalförbud mot abort, även då moderns liv är i fara. Förbjuda två oppositionspartier med svepskälet att de inte uppfyller vissa administratia kvar (samma taktik som användes av Somoza för att behålla makten). Rigga ett mycket tveksamt val.
.
Daniel Ortega misstänks också ha utsatt sin styvdotter för sexuella övergrepp under flera års tid. Trots detaljerade anklagelser har Ortega tack vare sin immunitet sluppit rättsprocess. Han har kallat terroristguerrillan FARC i Colombia för sina bröder, han knyter precis som storebror Hugo Chavez band med Iran och han var, i ett lätt disparat uttalande, den förste regeringschefen att erkänna Sydossetien och Abschasien
.
Den som gillar att se mönster kan konstatera att två av Olof Palmes och den svenska 70-talsvänsterns mest omhuldade revolutionsprinsar, Mugabe och Ortega, har förvandlats till riktigt fula paddor. Revolutionärer av deras slag bör som sagt dö unga, eller i alla fall skaffa sig ett förvärvsarbete efter revolutionen.
.
Ortega klarar sig från sistaplatsen på topplistan bara tack vare att Nicaragua fortfarande kan klassas som någon slags demokrati.

torsdag 27 november 2008

Chiapas i Sverige och Sollentuna i Nicaragua

I mina dagliga scanningar av samtliga sidor på internet har jag upptäckt att det har öppnat en mexikansk restaurang i Råneå utanför Luleå med namnet Tapachula. Det hade inte varit något att skriva om om det inte vore så att Tapachula råkar vara den lilla mango- och kaffeodlar- och knark- och människotransit-stad i Chiapas på gränsen till Guatemala som jag jobbade i som engelsklärare hösten 2000.

Jag berättade detta för en kompis i Tapachula som genast kontaktade den lokala blaskan El Orbe för att skriva en artikel om restaurangen. Glåbalisäjtion at work så att säga.

Detta är något av ett parallellfall till när jag under en resa i Centralamerika våren 2001 stötte på "Hotel Sollentuna" i djupaste Nicaragua. Läs artikeln om detta här.

***
.
På torsdagskvällen var det thanksgivingknytkalas hos en amerikansk bekant i centrala La Paz. Jag hade bakat kladdkaka som snarast blev en stenkaka, men med grädde och chilensk melon smakade den gott. Det misslyckade baket skyller jag på höjden, tydligen med viss rätta för rutinerade svenska bakare jag talat med säger att alla bakrecept måste räknas om till La Paz-höjd enligt en formel som jag tyvärr inte har tillgång till.

tisdag 25 november 2008

Språknotis VI & VII

Jag hörde nyss Barack Obama leverera sin första(?) corporate bullshit-klyscha. Han förklarade att det är viktigt att så snabbt som möjligt sätta ihop ett bra team för att "landa springande", hit the ground running, när de tar över i januari.

Jag får verkligen hoppas att han inte använder sig av en annan management-klyscha - "trestegsraket" (vad det nu kan heta på engelska). Jag har ju i ett tidigare inlägg utlovat represalier mot nästa person som jag hör använda det ordet.

Det kan sluta illa för mig.

***
.
Jag är mycket glad att jag lärde mig spanska i Chile. Det är ungefär som att lära sig sjunga med halsfluss och ett bältdjur i munnen. Klarar man det så klarar man allt annat.
.
För så är det med chilenskan. Det är den i särklass slarvigast uttalade och mest svårförståeliga spanskan i Latinamerika. Halva ord sväljs, andra spottas ut eller huggs av.
.
Beakta meningen "Äter du fisk, min svägerska?" (Kanske en något konstruerad mening, men kan vara användbar när man minst anar det).
Spansktalande över hela världen uttalar den ungefär så här med någon mindre variation:
.
Estas comiendo pescado, cuñada?
.
Spanskan har den fördelen att den uttalas i princip som den är skriven, det vill säga, som bokstäverna låter, ingen fransk förvrängning alltså. Förutom på chilensk spanska, då uttalas meningen så här:
.
Tai comiendo pehcao cuñá?
.
Lär man sig tyda det chilenska rövarspråket så kommer all annan spanska te sig som hyfsat lättbegriplig. I Bolivia talar man till exempel den tydligaste spanskan jag har hört, europeisk spanska inräknad.

söndag 23 november 2008

Språknotis V

På spanska gör man ingen skillnad mellan bokstäverna b och v. De är i princip helt utbytbara, Bolivia kan lika gärna skrivas Volibia utan att uttalet ändras.

Det gör att man ofta ser stavfel där b och v bytts ut mot varandra. I ett extremfall ser man till exempel ibland "a ver" (ungefär, "få se") skrivas "haber" (h:et är stumt) som egentligen är ett hjälpverb och betyder "att ha".

Min känsla är att den som inte har spanska som modersmål har lättare att undvika dessa stavfel. Kommer man från ett språk som gör skillnad på b och v och dessutom lär sig spanskan genom att först läsa orden, så får man med sig en undermedveten känsla för vilka som är b-ord och vilka som är v-ord.

Vara så att ni bet.

Fler språknotiser

torsdag 20 november 2008

Lynchningar väcker frågor om Morales konstitution

I tisdags dominerades La Paz-tidningarnas förstasidor av obehagliga bilder på torterade och lemlästade människor med delvis förkolnade och delvis köttfärsliknande ansikten. Bilderna föreställde de personer som hade klarat sig med livhanken, två stycken gjorde det inte, efter att en uppretad mobb tog rättvisan i egna händer mot ett gäng kringresande inbrottstjuvar i byn Achacachi några mil utanför La Paz. Folkmassan tände eld på tjuvarna och torterade dem på andra sätt.

Denna slakt reser återigen frågor om en av högprofilparagraferna i den nya konstitutionen. Den om justicia comunitaria, byrätt, ett traditionellt rättssystem med lokala förtroendemän som beslutar i tvister och brottsmål på lokal nivå. Enligt den nya konstitutionen ska denna byrätt få samma status som det nationella rättssystemet.

I vissa fall kan byrätten verka långt mer sympatisk än den moderna rätten. En av principerna är bland annat att ett brott i största möjliga mån ska sonas genom att skadorna återställs. Till exempel kan gärningsmannen arbeta en tid för den drabbade familjen. Och lynchning är lika lite en del av byrätten som av den nationella rätten. Men de återkommande fallen av hela byar som reser sig som en man och avrättar personer som anses begått en orätt (en borgmästare, några poliser och misstänkta brottslingar finns bland lynchningsoffren de senaste åren), visar på en, på vissa ställen, barbarisk och omodern syn på rättsskipande.

Dessutom är jämlik behandling av könen knappast något som är inbyggt i byrätten och det förekommer även kroppsstraff som exempelvis piskrapp. Det finns säkert byar där rättsskipandet fungerar bra men det finns ingenting som garanterar det, inte ens i teorin. Dessutom saknas det en nationell överprövning av domslut i byrätten.

Ursprungsbefolkningens avlägsna byar har ända sedan kolinialiseringen i princip varit vita fläckar på kartan för rättssystemet och övriga statliga institutioner. Även om den bolivianska polisen och domstolarna fortfarande lämnar en del övrigt att önska så bidrar byrätten med ett ännu mer rättsosäkert och inhumant alternativ. Därför borde regeringen i stället anstränga sig för att göra det rådande rättssystemet allomfattande och rättssäkert. I stället för att outsourca ansvaret till de allra fattigaste och marginaliserade delarna av samhället.

Eller vad säger du Olle?

onsdag 19 november 2008

Mikrolån

Jag jobbar ju med mikrolån, fast jag sällan skriver om det på bloggen. Men vill ni läsa lite om vad jag gör när jag inte bloggar eller spelar boliviansk korpfotboll så kan ni göra det på Swedfunds hemsida.

måndag 17 november 2008

Två tecken i tiDN

Man vet att vi arbetstagare är illa ute - inte när Anders Borg förutspår 9% arbetslöshet - utan när DN låter Magdalena Ribbing ta hand om arbetsrätten.

Man vet att grävande journalistik får allt skralare resurser när en länksamling nomineras till Stora Journalistpriset.

Uppdatering: Strages youtubiana är förstås riktigt bra. Fastnade i någon timme efter det här inlägget.

söndag 16 november 2008

Bolivia hämtar andan

Boliviadraken tillfälligt dragit sig tillbaka Sverige och DN:s korrespondent skriver om Maradona så känner jag att jag måste ta mitt ansvar och ge en politisk lägesrapport från Bolivia mitt i all korpfotboll och paragliding.

Faktum är att tonläget dämpats betydligt efter den, som det kan komma att visa sig, rätt lyckade kompromissen i oktober. Rubrikerna om nära förestående inbördeskrig känns långt borta. Folkomröstningen om konstitutionen äger rum i slutet av januari och eftersom ingångsvärdena i den är resultatet av en bred kompromiss finns det hopp om att det kan gå hyfsat lugnt till. (Peppar, peppar ta i smugglat bolivianskt regnskogsträ.)

De viktigaste händelserna under de senaste veckorna:

- Evo Morales har för gott kastat ut USA:s kokainpoliser DEA från landet. Han menar att det är ovärdigt för Bolivia att amerikanska agenter ska styra och ställa över inhemsk polis och militär. Nu ska Bolivia sätta upp en egen antikokainstyrka. Samtidigt för man diskussioner med Ryssland om att assistera på området.

- Bolivia har sedan länge kraftiga subventioner på drivmedel (bensin kostar 4 kr litern) och gas. Det gör att det är en mycket bra affär att smuggla och sälja i grannländerna. Staten förlorar därigenom mycket pengar. Men nu ska man ta i med hårdhanskarna. Den ökända knarklagen "Ley 1008" (som bland annat "El Choco" dömdes under för er som läst boken) appliceras numera även på bränslesmugglare. Det innebär häktning utan bevisning och 5-25 års fängelse för den som för en gasbehållare över gränsen.

- Prefekten i Pando, Leopoldo Fernandez, han som av regeringen pekats ut som ansvarig för massakern i september, sitter fortfarande kvar i San Pedro-fängelset i La Paz. Detta trots att högsta domstolen med säte i Sucre sagt att han ska förflyttas dit. Regeringen menar att det inte är högsta domstolen utan den speciella kommissionen som utreder septembermassakern som ska ta sådana beslut. Relationerna mellan den konstitutionella och den faktiska huvudstaden förbittras ytterligare.

- Venezuela har lovat att täcka upp för den marknad som gått förlorad i och med att USA sagt upp det förmånliga handelsavtal som Bolivia fick i utbyte mot samarbete i kokainfrågan. Företagssektorn i Bolivia betvivlar starkt att det kommer fungera men enligt uppgift ska venezolanska representanter sagt att de bolivianska kläderna "håller oväntat hög kvalitet...".
Samtidigt bromsar Bolivia ett handelsavtal mellan den andinska unionen och EU eftersom det innehåller för långtgående patenträtt vad gäller bland annat biologiska substanser. Bolivia anser att sådant är allmän egendom.

- Om Bolivia hamnar i recession kanske det inte bara beror på att metallpriserna är på en knappt lönsam nivå och att gaspriserna sjunkit kraftigt. Det kan också bero på mitt dåliga målsinne. I semifinalen i La Paz-börsmäklarmästerskap i fotboll mötte vi nämligen börsadministrationen. Och i ett öppet läge sköt jag bollen på målvaktens finger i stället för i mål. Det blev en rejäl stukning på den som visade sig vara börsens driftschef... Inga hard feelings dock.

onsdag 12 november 2008

10 Boliviareflektioner II

Ska man dricka te i La Paz får man nöja sig med 88,25 C varmt vatten. Det är nämligen kokpunkten här. Det gör också att pastan aldrig blir riktigt bra när man kokar.

Bolivia har lika många invånare som Sverige men är mer än dubbelt så stort. Fatta glesbefolkat.

Flygplan som landar på La Paz internationella flygplats i El Alto har dubbelt så lång landningssträcka som vid landning på havsnivå på grund av den tunnare luften.

Män och kvinnor i den bolivianska överklassen är rätt jämställda. Ingen av dem tvättar eller lagar mat.

De två största idrottsmännen i Bolivias historia är tennisspelaren Mario Martinez (3 ATP-titlar och rankad 35 som högst (minns du honom Hellberg?)) och Marco Etcheverry som förde landet till det hittills enda VM-slutspelet 94 och var stjärna i chilenska Colo Colo.

Den högsta uppmätta tempraturen i La Paz är ofattbart nog 25C. Det är ofta betydligt varmare på dagarna när andsolen steker på men höjden ger en grundkyla som tydligen gör att det aldrig blir varmare än så i skuggan.

Igår påpekade en kollega för mig att det bara skiljer en bokstav mellan Obama och Osama.

Bolivias i särklass största bidrag till populärmusiken är Bomba med Azul Azul. Ni minns "Bomba, Sensual, Un movimiento sexy." Och så vidare. Gick het på dansgolven ca 2002.

Flickan som kommer tvåa i Miss Santa Cruz får varje år ett wild card till Miss Bolivia-tävlingen. Hon får då ikläda sig "Miss Litoral"-bandet det vill säga representera den till Chile förlorade kustremsan (El litoral).

Bolivia ligger på 74:e plats på Fifa:s fotbollsranking strax efter Bahrain och Slovenien men före Bosnien Herzegovina och Libyen.

10 Boliviareflektioner I

måndag 10 november 2008

Bondoffer

Några dagar innan jag åkte till Bolivia såg jag filmen Scarface. I den åker Al Pacino ner till Santa Cruz i Bolivia för att träffa en stor kokainbaron i sitt slott. Scenen slutar med att Pacinos polare får skjuts i en helikopter till flygplatsen men väl uppe i luften blir han utkastad (utan paraglidingutrustning...).

Nu skriver Bolivia in sig, eller snarare blir inskrivet, i filmhistorien igen. Det är i nya Bond-filmen Quantum of Solace som en del av historien utspelar sig i Bolivia. Och det handlar förstås om korrumperade poliser och allmänt skumma latinos. Som ytterligare diss ansågs inte Bolivia ha infrastruktur nog för filminspelningen så boliviascenerna är inspelade hos ärkefienden Chile...

Nu tycker en polischef i Santa Cruz att biograferna borde sluta köra filmen eftersom den ger en orättvis bild av den bolivianska polisen.

söndag 9 november 2008

Helgen


Batistuta, Maradona, Crespo, Kempes, Messi, Cruz, Veron, Obolo, Caniggia etc

I helgen spelade jag min första match i mikrolånskorpen (alltså inte börskorpen som jag spelade i torsdags) med mikrolånsbanken Fie som jag praoat hos tidigare. Detta är första gången i mitt liv som jag får vara längst, eller ens bland de längre, i ett lag (möjligen med undantag för några inhopp i tvåmålsspelet på träning under min tid som tränare för Edsbergs IF pojkar 90, för 12 år sedan). Som ni ser är det Argentinas andraställ vi ödmjukt ikläder oss. Ta några drinkar och kisa and you wont tell the difference. 3-3 fick vi efter underläge 0-3.

Apropå argentinsk fotboll så går det klassiska storlaget River Plate riktig kräftgång i ligan, värre än AIK:s, DIF:s och Hammarbys tillsammans. Efter att ha vunnit första halvårsmästerskapet (man utser två mästare per år i Argentina enligt märklig inflatorisk latinamerikansk modell) ligger man nu ohjälpligt sist i tabellen som ärkerivalen Boca Juniors toppar. Idag fick tränaren Diego Simeone gå.


***

Tidigare på dagen hängde jag efter en del självövertalning med en kollega söderut i La Paz-dalen (till Rio Abajo) för att testa paragliding. Det var såklart grymt häftigt. Bilder nedan.





torsdag 6 november 2008

Två milstolpar

Ikväll spelade jag min första fotbollsmatch på boliviansk mark när mitt företag, Panamerican Securities, gick in i La Paz börsmästerskap i five-a-side fotboll. Vi ställdes mot bankjätten Bisa - och vann. Ungefär som att eh, ... Erik Penser fonder skulle slå Swedbank (jag förstår att den analogin verkligen bränner till i er av slagfärdighet).

Jag blev genast - i egenskap av europé - tilldelad rollen som libero med uppdrag att rensa tyskt och stå i vägen. Ett uppdrag som jag genomförde med närmast österrikisk akuratess.

***

När jag kom hem hände något annat stort. När jag skulle köpa en gyro till kvällsmat - en mycket välbalanserad blandning av tunbrödrulle och kebab - blev jag för första gången tillfrågad om jag skulle ha det gamla vanliga. "Un super-gyro de carne completo con aji". Och, ja, det skulle jag förstås ha.

En av anledningarna till att jag vågar äta på Sultans gatuservering är att de har ett diplom på väggen för att ha käjtrat till USA:s ambassad på 4:e juli. Så jag utgår ifrån att Pentagon har varit där och tagit prover och att Guantanamo-fångarna får proväta dessa gyros med jämna mellanrum.

onsdag 5 november 2008

Namedropping

Dagens fråga. Vad tror ni att följande sifferserie står för?
2005: 3
2006: 37
2007: 472
2008: 2821

...


Svar: antalet artiklar inehållande ordet "Obama" i sökmotorn Presstext.

***
.
Glöm i sammanhanget inte bort en av Ekvatorialguineas stora statsmän. Eller Bolivias 30-tals-president G. Busch.
.
***

Förresten ser jag att min årskamrat Jigme Khesar Namgyel Wangchuck sprungit om mig karriärmässigt.

tisdag 4 november 2008

Time for change

Så står det då klart. Efter ett halvårs kamp har segraren korats. Blåa laget vann över det röda! Tidningarna i Bolivia har varit fulla av reportage, spekulationer och analyser. Många har hoppats och nu har deras drömmar slagit in. "Yes we can!". Historien får räkna in ett nytt kapitel i sin redan tjocka bok.

För ingen kan väl vid det här laget ha missat att Aurora från Cochabamba tog igår för första gången i historien tog hem segern i bolivianska fotbollsmästerskapen. I finalen slog man Blooming från Santa Cruz. De två storlagen Strongest och Bolivar från La Paz var hopplöst distanserade. Tur då att man i år korar nationella mästare inte mindre än tre gånger i Bolivia...

måndag 3 november 2008

Bolivia från den ljusa sidan

Tonen på den här bloggen är ibland raljant över Bolivias tillkortakommande som land. Och det är många gånger lätt att vara pessimistisk över den politiska och ekonomiska utvecklingen i Sydamerikas fattigaste land. Men för att ni ska få en annan bild av denna säregna landlåsta nation kommer här en liten fotoutställning.

Bilderna har med något undantag tagits av en av mina resekamrater Cecilia Holm på Svalorna.


Skymning över Sopocachi, centrala La Paz


Guidens dotter, Chojasivi, Titicacasjön


Bolivias hemmaplan, 3600 meter


Guide, Titicacasjön


Segling, Titicacasjön


Huvudstaden Sucre, den vita staden


Jag, Mikael, Karin, Anna vid Titicacasjön




Saltöknen i Uyuni


Kläder torkar på koskit, Chojasivi


Kaktusar i saltöknen


Flicka vid Titicaca


Det kontroversiella kokabladet


Rosa snö i soluppgången, Huayna Potosí

Flamingos över Titicacasjön



Alpacagalleri












Kurs på flytande ö