Topplista latinamerikansk musik - plats 6-5

#6 Los prisioneros - El baile de los que sobran (1986)



Så steppar vi upp listan ytterligare. El baile de los que sobran är något så, kan man tycka, banalt som en kritik av utbildningssystemet och av unga människors möjligheter till en försörjning, mitt under militärdiktaturen i Chile då annars försvinnanden, tortyr och politiska mord väckte världens vrede.

"Unanse al baile de los que sobran", anslut er till de överblivnas dans, handlar om den då som nu påtagliga segregationen mellan privata och statliga skolor i Chile. De som har förmånen att ha en gräddfil in på de bättre universiteten och de som blir över pateando piedras, sysslolösa "sparkandes småsten".

80-tals soundet är omisskänligt och de får till och med in en skällande hund i verserna. I början av 90-talet upplöstes Los Prisioneros bland annat på grund av en intern otrohetsaffär.






#5 Shakira - Bruta, ciega, sordomuda (1998)



Så är hon tillbaka, Shakira. Efter att ha spelat av min kompis kasset och om och om igen lyssnat igenom det (lite ojämna det ska erkännas) debutalbumet Pies descalzos, sueños blancos fick jag nys om att en ny skiva var på väg. Lyckligtvis hade pappan i min värdfamilj en skivaffär, så jag hängde på låset den dagen Dónde stán los ladrones levererades. Och jag blev inte besviken.

Shakira skrev själv de flesta låtarna och texterna som visar en helt annan udd än på de senare eurofierade albumen. Såväl Sartre och Marx som Michael Jacksson och den amerikanske psykiatikern Brian Weiss namedroppas på denna skiva som när Shakiras karriär summeras kommer vara hennes absoluta höjdpunkt precis som en av den latinamerikanska musikens överhuvudtaget.

Till och med nobelpristagaren, den magiske realisten Gabriel García Marquez, möjligen påverkad av patriotisk stolthet, gav i samband med detta album Shakira sin välsignelse och berömde hennes texter. Notera likheten i bildspråket med Alanis Morisettes ett år tidigare utgivna album. Notera också förvandlingen från rockig tjej med dreads i det första klippet till magdansande blondin efter världslanseringen något år senare.

Jag skulle kunna ta i princip vilken låt som helst från skivan och placera här på plats nummer fem. Men det får bli öppningsspåret tillika den stora hiten Bruta, ciega, sordomuda. "Fumlig, blind och dövstum" blev snart en riktig dansgolvsmagnet den sydamerikanska våren 1998. Och så vitt jag vet spelas den där än.