Radioskugga i Potosí

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om våndan och tjusningen med eftersändningar av idrott. Att lyckas mörka resultatet av en match och sedan avnjuta den ostört i efterhand är lika komplicerat som att, eh, röra ihop sin egen majonnäs. Så mycket som kan förstöra. Och nu är det dags igen. På lördag sänds nämligen Portugal-Sverige i eftersändning på ESPN.

Och den här gången tänker jag ta till mer extrema metoder för att lyckas. Jag beger mig på fredagskvällen till världens högsta stad, Potosí på 4100 meters höjd. (Ni som följt den här bloggen ett tag kanske är trötta på allt tjat om höjd. Men Bolivia har en väldigt bra marknad för “Världens högsta…vadsomhelst”. Det finna några andra städer i Tibet som också aspirerar på epitetet men de har bara några tusen invånare. Potosí har 150 000. Slut parantes.)

Jag kommer dit på morgonen och beger mig genast ner i gruvan “Cerro Rico”, det rika berget, som spanjorerna med uppspärrade ögon och saliv i mungipan hämtade hem enorma rikedomar från, i form av silver. Där stannar jag ett tag innan det är dags att bege sig till fotbollsstadion (japp, världens högsta där ligafotboll spelas) och se Real Potosí mot Aurora.

Konstigt kanske ni tycker att bege sig till en fotbollsstadion för att undvika ett fotbollsresultat, men jag utgår ifrån att alla på den matchen är aktivt ointresserade av Portugal-Sverige. Sedan åker jag till mitt hotell, jag har försäkrat mig om att rummet har ESPN. Först på söndagen känner jag att jag lugn kan se mig om i staden som en gång dessutom ska ha varit världens rikaste.