En gång är ingen gång, två gånger är början på Kalla Kriget 2.0?

Två obestyckade ryska plan på övning i Venezuela skapade viss uppståndelse förra veckan. Ryssland ville testa hur planen fungerade i de speciella meteorologiska förhållandena i Karibien. Nu är även ryska krigsfartyg på väg till Venezuela för en övning som enligt Chavez ska stärka hans lands försvarskapacitet i Karibien.

Det är svårt att inte föreställa sig att Sydamerikas Torsten Flinck (de har nyckfullheten och gesterna gemensamt) gnider sina händer nöjt över hur detta samarbete tas emot av USA. Samtidigt blir det en lustig allians enligt principen USA:s fiender är våra vänner. Ryssland är ju inte alls längre det ideologiska och ekonomiska moderskeppet för socialistiska regimer som man var för exempelvis Kuba under Kalla Kriget 1.

Men det funkade ju på 60-talet så varför inte försöka igen, kanske Chavez tänker och trappar upp relationerna med Ryssland för att skaka om USA ytterligare.

USA:s politiska tyngd håller onekligen på att minska i regionen, ett resultat av vänstervågen i Sydamerika och USA:s generellt försvagade utrikespolitiska varumärke.

Unasur-mötet om Bolivia-frågan i måndags har av många bedömmare, bland annat Evo själv i sitt avslutningstal på mötet, tolkats som ytterligare ett tecken på att Sydamerika vill sköta sig självt framöver, utan inblandning från USA. I tidningen El Alteño som jag kom över i taxin ner från fattigförstaden El Alto idag så lyfter ledaren fram Lulas Brasilien, drivande bakom stödet till Morales och Bolivia, som en växande regional stormakt.

***

Samtidigt fortsätter USA-Bolivia-beefen. Igår pekade Bush ut Bolivia tillsammans med Venezuela och Burma som länder som inte deltar i kampen mot droger.

En ledare i Washinton Post menade samtidigt att Morales driver Bolivia mot inbördeskrig. Titta bara på massakern och undantagstillståndet i Santa Cruz, skriver tidningen. Med lite bättre faktakoll hade tidningen kunnat googla sig fram till att det är i regionen Pando, i andra änden av landet, som allt detta skett.

Jag hänvisar återigen till Mikael för den senaste, den här gången mer positiva, utvecklingen i Bolivia.